Toxic // Dante Lindhe

T V Å

Söndag 11 Mars 2018

Bakfyllan dagen efter varje fest må vara det som får en att ångra hur mycket man drack under gårdagen. Mitt huvud sprängs av all huvudverk.

Jag slår nyvaket upp mina ögon och får en mental käftsmäll av smärtan som ligger i från huvudverken. Efter att jag vridit på mig och grimaserar obekvämt av det svala och hårda underlaget inser jag vart jag befinner mig. Mina ögon vandrar över rummet och stannar upp när dem får syn på en säng. Det är Alberts rum och efter att jag rest mig upp ser jag mycket riktigt honom sova i sängen, med Nicole vid sin sida.

Jag granskar min nästintill nakna kropp då det enda jag bär är mina matchande underkläder. Jag letar mig fram till hans garderob och drar fram en av hans många kortärmade tröjor. Tröjan blir som en klänning för mig och sträcker sig ner till lite längre ner än till mitten av låren. Lite för kort men hellre den än min tighta klänning.

Så tyst jag kan skuttar jag över golvet, öppnar sovrumsdörren så tyst som möjligt och går sedan ut från sovrummet. Efter att ha stängt dörren efter mig måste jag nästan bokstavligen hoppa över enstaka spyor och mestadels däckade ungdomar.

Väl nere på nedervåningen befinner det sig ännu fler däckade ungdomar. När jag passerar vardagsrummet ser jag hur Axel och Noel sover djupt i soffan. Jag avfyrar ett svagt leende och fortsätter vidare in till köket.

Inne i köket sitter Dante vid köksbordet med händerna mot pannan. Man känner igen honom direkt, hans blonda slarviga hår, kläderna på honom sticker ut och han ser lika bekymmer ut som vanligt. Ludwig som också befinner sig inne i köket är i full rulle med att desperat leta efter något i alla skåpen.

"Ludwig vad letar du efter?" Frågar jag och får snabbt hans uppmärksamhet.

"Alvedon eller bara något som dämpar smärtan." Suckar han trött i samma veva som han fyller ett glas med vatten. Jag går fram till honom och kysser mjukt hans kind.

"Har du letat överallt?" Frågar jag honom med ett skratt, Ludwig lägger ena armen om min midja och nickar bekymrat.

"Jaha så ifall jag öppnar det här skåpet så kommer det inte finnas några tabletter?" Fnissar jag och öppnar upp skåpet ovanför kylen. Jag sträcker på mig och tar ner en trälåda full med olika sorters medicinska tabletter.

"Jag letade ju där, men hur visste du?" Han kramar glatt om mig när jag räcker honom paketet med alvedon.

"Har man varit på fest här tillräckligt många gånger så hittar man." Skrattar jag, plockar fram ett glas och fyller det med vatten. Därefter slår jag mig ner vid en av barstolarna och plockar ut en tablett från asken.

"Kan man få tablettasken eller?" Suckar Dante drygt och tittar trött upp på oss.

"Vad fuck har hänt med dig? Jag kan nästan förknippa dig med ett spöke så som du ser ut."

Fnissar jag hånfullt och är tvungen att täcka munnen med min hand för att behärska mitt skratt.

"Ugh håll käften." Fnyser han.

"Det kan hända att han dränkte sig i alkoholen igår." Flinar Ludwig och stoppar in sin tablett i munnen. Jag gör densamma och vi sväljer ner den med hjälp av vattnet i våra glas.