Å T T I O N I O

2.9K 106 92
                                    

Lördag 18 Augusti 2018

Dante

18:34

"Älskling kommer du inte nu så åker jag utan dig."

Det tar knappt en minut innan Alida stampar in i hallen och hon tittar på mig som om jag gjort henne något. Jag lägger armarna i kors och skrattar roat åt henne. Vi låg redan uppe i tjugo minuters försening och mer skulle det troligtvis bli då trafiken idag säkert var brutal. Som alla andra dagar.

"Jag hatar att vara sen."

Muttrar hon en aning sammanbitet samtidigt som hon klumpigt trär på sig sina skor. Hennes ena hand tar tag i min arm som stöd och då jag inte riktigt är beredd blir jag ostadig för några sekunder men hittar snabbt balansen igen.

"Älskling jag vet, men snälla stressa inte. Fint folk-"

Hon ställer sig upp och ger mig ett leende.

"Kommer alltid sent, jadda jadda."

Hennes läppar placeras fjäderlätt mot mina och jag ler svagt innan vi båda drar ifrån. Jag lägger min hand i hennes och vi går tillsammans ut från lägenheten. Vi kommer ner till porten och Alida tar nycklarna ur min hand och placerar dem i sin egna.

"Jag kör."

Hon verkar ha sätt min förvirrade blick. Vi kommer fram till bilen och hon går över till förarsidan.

"Alida jag kan köra, snälla?"

"Nej, Dante tror du verkligen jag tänker låta dig vara nykter en dag som denna? Jag är gravid och kan ändå inte dricka så låt mig köra."

"Jag kan fira utan alkohol."

"Alida låt mig köra."

Jag lägger huvudet på sne och biter mig i läppen samtidigt som jag öppnar upp bildörren men jag släpper henne aldrig med blicken.

"Jag är gravid, inte handikapp."

Hon slår sig ner i bilen och jag kan inte hjälpa att mentalt slå till mig själv. Jag förstår inte varför denna oro ständigt ska ta över mig. Jag bryr mig bara om henne och jag vill inte att något ont ska hända henne. Det är Alida väl medveten om också men hon kan bli irriterad över att jag nästintill alltid ska yttra mig om att hon borde vara försiktig. Hon är inte ens långt inne i graviditeten och oron är jag ganska säker på att den kommer sitta kvar, länge. Vecka 8 är hon inne i och det återstår några till innan vårt säkra kort är hyfsat säkert.

"Dante hoppa in i bilen istället för att tänka på bättre tider."

Jag hoppar skrattandes in i bilen, knäpper fast mitt bälte och sedan kör Alida iväg mot nästa destination. Resan som vanligtvis brukar ta femton minuter fördubblades men vi kommer tillslut fram till huset där resterande av våra vänner befinner sig. Vi kommer upp på uppfarten och dörren står öppen så vi stiger in i huset och möts av alla. Vi hälsar på dem och Alida försvinner längre in i huset för att prata med Nicole. Jag själv tar mig fram till Ludwig som står med ett glas cider i handen.

"Tja."

Ludwig lägger armarna om mig och jag mumlar ett lågt hej till svar. Han sträcker sig mot bordet fullt med vätska på och räcker mig ett glas jag vänligt tar emot.

"Är du nervös?"

Ludwig skakar på huvudet med ett leende och skrattar knappt hörbart. Han tittar ner i marken för några sekunder innan hans blick landar på mig igen.

"Nej, jag hoppas bara att dem tycker om den."

"Det är jag väldigt säker på, ärligt nu. Ludwig vi har kämpat med det här, detta vi har åstadkommit. Denna låt, vår första singel. Den är grym."

Toxic // Dante LindheWhere stories live. Discover now