Toxic // Dante Lindhe

T R E T T I O T R E

Onsdag 9 Maj 2018

Dante

Att se mitt hjärta såhär ledsen får mig att må så otroligt dåligt. Alida betyder allt för mig och det är hennes mående som ligger i fokus just nu. Hon har varit lite nere på sistone vilket är något jag märkt väldigt tydligt, men har valt att inte ta upp det med henne.

Jag har mina armar om henne, hon ligger med ryggen mot mig och sover äntligen. Klockan måste vara minst halv fyra på morgonen och vi har bara legat här ända sedan jag kom hit. Hon gråter hela tiden och jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer än att ge henne den kärlek hon behöver just nu.

Jag kan inte klandra henne för att hon är ledsen då det idag, eller igår var fyra år sedan hennes föräldrar gick bort.

Ända sedan vi blev i ett förhållande har jag känt den här känslan att jag måste få henne att må bra oavsett vad. Jag vet att det finns en del saker jag måste göra för mig själv men jag vill först se till så att Alida mår bra. Jag vet mycket väl att hon hatar att lägga allt på mig, som hon uttrycker sig men hon vet också mycket väl att jag bara bryr mig om henne och ingen annan.
________
Jag slår trött upp mina ögon och möts av en tom säng. Jag vet inte vad som får mig att känna en slags obehaglig känsla men jag reser mig snabbt upp och går fram till den stängda sovrumsdörren.

"Alida, hjärtat vart är du?" Ropar jag och går ut från sovrummet, jag går ut i hennes nästintill tomma vardagsrum men ser henne inte. Jag kommer fram till toaletten där jag hör henne snyfta.

"Alida vad gör du?" Frågar jag och sväljer hårt. Hennes snyftningar blir allt högre och jag känner på mig att något är fel.

"Förlåt mig." Jag känner hur hela min kropp blir kallsvettig av det hon säger, jag börjar smått banka och be henne att låsa upp dörren men får inget resultat. Med snabba steg går jag in till köket, greppar tag i en kniv och nästintill springer tillbaka till toalettdörren. Jag låser upp dörren och öppnar upp den för att mötas av min förstörda flickvän.

(Känsliga läsare kan scrolla ner, detta är inget man ska känna sig tvungen till o göra då detta är ett stort problem hos framförallt unga.)

"Nej Alida, varför?" Mumlar jag lågt och kommer snabbt fram till henne. Jag låter min ena hand omfamna hennes blodiga handled och låter min andra hand få henne att titta upp på mig.

"Förlåt mig." Viskar hon skamset och försöker vrida ansiktet bort från mig. Jag skakar försiktigt på huvudet och låter mina läppar placeras mot hennes.

"Jag vet inte varför jag gjorde det, jag mår bara inte alls bra just nu Dante." Viskar hon medan jag långsamt för hennes hand mot vasken. Jag sätter på vattnet och låter blodet sköljas av.

"Alida har du någon förstahjälpen låda eller något?" Mumlar jag utan att svara på det hon precis sagt. Jag är inte arg för att hon gjorde det, jag är mest besviken för att hon vet att det finns en annan väg att ta än denna. Hon nickar svagt och pekar mot skåpet framför oss. Jag öppnar upp luckan och drar fram lådan när jag väl hittat den.

Jag stänger av kranen, tar fram pads och börjar så småningom torka hennes sår. Det är inte många drag hon gjorde, men ändå var det alldeles för många. När jag torkat av det mesta blodet tar jag tag i det lilla bandaget och lindar hennes vänstra handled.

"Kan du lova mig att inte göra det igen?" Mumlar jag lågt, får henne att titta in i mina ögon och placerar försiktigt mina händer om hennes käkben. Hon nickar svagt och jag torkar med hjälp av mina tummar bort hennes tårar som fortfarande rinner ner längs hennes kinder. Jag lutar mitt ansikte försiktigt mot närmre henne och kraschar långsamt mina läppar mot hennes.

"Det är skola, vi måste göra oss redo." Säger hon alldeles plötsligt och börjar gå ut från toaletten. Jag drar tillbaka henne i min famn och skakar på huvudet.

"Jag sjukanmäler oss för dagen." Säger jag men Alida skakar bara på huvudet och drar sig ur min famn. Hon försvinner ut från badrummet och lämnar mig kvar. Jag vänder mig om mot spegeln och avfyrar en låg suck. Alida du är helt förstörd, varför gör du såhär mot dig själv.

Jag går in till hennes sovrum igen och trär på mig mina kläder när jag ser att hon redan är färdig. Hon bär på ett par jeans och en hoodie. Lika fin som alltid.

"Är du säker?" Frågar jag och drar mjukt in henne mot mig. Hon nickar svagt och trär luvan över sitt huvud, likt det jag gjort. Jag kysser henne på läpparna som svar innan jag tar med henne ut mot köket för att få i oss frukost.

Fem minuter sena till vår första lektion, öppnar jag dörren till vårt klassrum med Alidas hand i min lediga. Jag ger vår lärare en ursäktande blick innan jag går längre in i klassrummet för att slå mig ner vid bordet bakom Ludwig och Nicole. Dem båda två säger ingenting men jag förstår att dem förstår att något är fel. Lektionspasset sattes igång och i princip halva klassen stack från klassrummet.

"Ludwig kan jag få snacka med dig?" Frågar jag och reser på mig för att gestikulera att vi ska gå ut från klassrummet. Han reser på sig utan att säga något och följer efter mig ut från klassrummet. När vi väl kommit en bit bort stannar jag upp och vänder mig om mot honom.

"Det är Alida, hon är helt förkrossad." Mumlar jag och spänner smått mina käkar. Ludwig lägger armarna i kors och ger mig en slags menande blick.

"Dante, hennes föräldrar är döda och igår var det fyra år sedan." Muttrar han till svar vilket får mig att smått irriterat himla med ögonen. Tror han inte att jag vet det.

"Ludwig hon skar sig själv imorse." Fräser jag och slår ut med händerna i en slags frustration. Han spärrar upp ögonen och jag ser hur han smått särar på läpparna.

"Skämtar du?" Säger han häpet och jag kan verkligen se hur chockad han är.

"Nej det är väll klart som fan att jag inte skämtar, jag hittade henne inne på toaletten med sin vänstra handled blodig." Säger jag frustrerat då jag inte vet varför hon gjorde det eller varför hon mår så dåligt. Det måste bero på något mer än bara hennes föräldrars bortgång.

"Ludwig du är hennes bästa vän och jag behöver att du pratar med henne." Säger jag frustrerat och lägger mina händer för ansiktet då jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag känner hur två armar omfamnar min kropp. Jag tar bort mina händer och kramar Ludwig tillbaka med ett svagt leende på mina läppar.

"Dante jag ska snacka med henne, du behöver inte oroa dig." Mumlar han och drar försiktigt ifrån kramen, jag nickar som svar och lägger en hand på hans axel.

"Tack så mycket Ludwig, jag vill inte att hon ska må dåligt." Suckar jag och gnuggar mig sakta i ögonen då jag känner hur mina ögon börjar tåras. Jag möter Ludwig's ögon och ser hur han ger mig ett svagt leende.

"Dante det kommer att bli bra, Alida är stark." Mumlar han och ger mig ett leende som jag är snabb med att besvara.

"Ja det är hon."

_____________
Rösta och kommentera
Hoppas ni tyckte om det och att det var bra med att få se lite av Dantes perspektiv.
Dem andras perspektiv kommer också att få komma.

Nästa lördag intar jag baltiska hallen för att se fkn hovaaaaah!!!!

Xoxo dantexlindhe