Toxic // Dante Lindhe

F E M T I O T V Å

Torsdag 31 Maj 2018

"Vad fuck menas med det där?" Säger jag med en arg ton och lägger mina armar i kors.

"Vad menar du?" Frågar han oförstående om vad jag menar, men jag ser tydligt på honom att han ljuger. Han vet exakt vad jag menar.

"Vet du vem han är?" Frågar jag med en desperat ton. Fortfarande ingen speciell reaktion, han gick från att vara i chock till att låtsas som ingenting.

"Nej, jag trodde jag kände igen namnet men när jag väl tänker efter så känner jag inte igen det." Jag ger ifrån mig en djup suck och sträcker uppgivet på mig. Jag tror fortfarande inte på honom men jag låter det ändå vara.

"Fine."

Jag kan väll säga att tystnaden som lade sig som en atmosfär över oss inte riktigt var någon tystnad jag uppskattade. Det var en pinsam tystnad jag aldrig upplevt i hans sällskap förut, allt på grund av hans reaktion han vägrar berätta om.

"Jaha hur är det med Nicole då?" Jag himlar med ögonen och drar min hand genom håret.

"Jo det är väll bra." Mitt svar är kort, väldigt kort och jag känner absolut inte för att utveckla det ännu mer. Dessutom är det inte upp till mig att berätta hur hon mår.

"Ursäkta mig." Telefonen räddar mig, jag tittar ursäktande på honom och lyfter upp luren. Jag sveper fingret över skärmen och lägger den därefter mot örat.

"Ja?"

"Baby när tänkte du komma hem?" Jag biter mig lätt i läppen och fäster blicken på Xander.

"Jag vet inte, snart." Säger jag och tar upp min dricka med min lediga hand. Jag tar några klunkar och sätter därefter ner den igen.

"Ska jag hämta dig? Så kan vi kanske köra och handla mat?" Jag ler lätt och nickar automatiskt.

"Ja låter perfekt, vi säger vid fyra?"

"Ja, jag hämtar dig vid?..." Han inväntar mitt svar.

"Vi kan ta vid kungsan men du får ringa så jag vet vart du är."

Han svarar med ett okej innan vi lägger på samtalet. Jag lägger ner telefonen på bordet igen och tittar upp på Xander.

"Dante?" Jag nickar.

"Han hämtar mig vid fyra så vi har en halvtimme tills dess, jag tänker att vi börjar röra på oss." Han nickar med ett leende och vi börjar båda två resa på oss.

Vi styr våra steg mot Kungsträdgården där vi sätter oss vid en ledig parkbänk.

"Jaha vad tänkte du hitta på med nu när du väl är tillbaka?" Frågar jag för att lätta lite på stämningen. Han tittar ner på mig och rycker lätt på axlarna.

"Har ingen aning, får börja söka jobb och försöka få tag i lägenhet." Svarar han och tittar ut över omgivningen.

"Åhh ja det blir kanske bäst så, jag har nästan precis flyttat till eget faktiskt." Säger jag.

"Jasså?"

"Ja, jag fick det av mamma och pappa i nittonårs present." Besvarar jag och blickar ut mot omgivningen.

Efter att ha fått ett samtal av Dante att han står parkerad en bit bort från oss så reser jag på mig vilket Xander också gör.

"Tack för pratstunden." Ler han i kramen och jag besvarar med en nick.

"Tack själv, vi hörs. Känns bra att äntligen ha dig tillbaka." Jag vinkar lätt mot honom och vänder mig om för att gå mot hållet Dante befinner sig.