Toxic // Dante Lindhe

F Y R T I O

Torsdag 10 Maj 2018

Orden han yttrar chockar mig. Chockar mig så pass mycket att jag faller ihop på gräsmattan. Jag lägger frustrerat händerna för mitt ansikte och låter bara tårarna strömma utan slut. Det kommer varken ut några ord, några skrik eller snyftningar. Jag bara gråter, inget mer.

Jag har absolut inte någon koll på hur länge jag sitter här, hur mycket klockan hunnit bli eller ifall dem ens är kvar. Men när jag väl låter mina händer lämna mitt ansikte inser jag att det inte finns någon annan här. Förutom jag.

Det känns precis som att någon ställt sig några meter från mig, riktat en pistol mot mig och prickat mig rakt i hjärtat. Så ont gör det, dödligt ont. Jag förstår verkligen inte vad gud har emot mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort för att förtjäna att se alla jag älskar tas ifrån mig? Jag förstår det verkligen inte...

Varför kunde jag inte bara få leva ett normalt liv där mamma och pappa existerar. Där jag kan få vara med killen jag älskar och inte behöva oroa mig för att någon ska förstöra allt. Varför kan jag inte få leva ett liv där jag inte behöver oroa mig för alla frågor jag inte kan få svar på.

Ända sedan dagen jag förlorade mina föräldrar har jag varje dag ställt mig själv frågor som jag vet att jag inte kan få svar på och det är något som gör mig så oerhört frustrerad.

Jag har precis börjat ta in att mina föräldrar blev mördade av en kille dem innan haft konflikter med. Jag ställer fortfarande frågan till mig själv vem den här mannen är. Men att nu få reda på att dem alla var där gör allt mycket mer komplicerat. Vilka var definitionen av alla?

Det som gör mig mest rädd är att jag har mina aningar om vem Teo definierar som alla. Jag är ganska säker på att han syftade på killen dem precis tagit ifrån mig. Dante. Men vad gjorde han där? Vad gjorde Dante där under den kvällen mina föräldrar miste livet?

Fråga på fråga.
Men inga svar kan ges.

En fråga jag tänkt på under de senaste minutrarna eller timmarna är varför han överlämnade sig själv till Teo? Jag vill inte ens tänka tanken om vad dem tänker göra med honom. Men jag kan nästan tänka mig vad det är. Och det skrämmer mig, för jag vet. Jag vet att jag inte kan vara där för att stoppa dem. Jag vet att jag inte kan vara där för att rädda honom.

Mitt förhållande med Dante, början på vår historia som förövrigt nästan precis påbörjats. Vi fick en månad tillsammans, inte ens det. Vad var det som gjorde att vi förtjänade det här? Vad har vi någonsin gjort för att förtjäna detta olyckliga slut på vår kärlekshistoria?

Jag fryser till. Slut?

Det är då jag inser det. Det är när jag sitter här ensam på denna stora fotbollsplan i regnet. Helt förkrossad.

Det är nu jag inser det som skrämt mig ända sedan första dagen jag la mina ögon på honom. Var detta kanske sista gången jag fick se honom? Var detta sista gången jag fick känna hans läppar mot mina, sista gången jag fick känna hans armar om min kropp och sista gången jag någonsin fick höra hans vackra stämma? Hans röst som alltid annars låter glad och lycklig men som nu lät så förkrossad. Förkrossad, för han visste. Dante visste att detta kanske var sista gången vi såg varandra. Någonsin.

Det som får mig att tappa allt, som får hela min kropp att kännas tom och som får mig att skrika allt jag har.... Det var något jag insåg, något jag för alltid kommer hata mig själv för.....

Jag sa det aldrig tillbaka.

_____________
Rösta och kommentera
Jag vet inte vad jag ska säga.
Är det här slutet?
Slutet på deras kärlekshistoria, historien som knappt fick en början?
Ouch, gör ont i hjärtat.......
Vi får helt enkelt se alltså....
Ni får spekulera mer om det......
Japp ert hjärta är inte det ända som slår i 190, fick hjärtattack av att läsa detta själv....
Puss på er. <3

Xoxo dantexlindhe