Toxic // Dante Lindhe

T R E T T I O N I O

Torsdag 10 Maj 2018

Jag drar efter andan när jag hör det sista Teo säger. Jag vet inte vad det handlar om, men på något sätt har jag mina aningar. Men dessa aningar kan jag inte riktigt säga, för jag vet inte exakt vad det är. Svårt att förklara helt enkelt.

Dante är tyst, knäpptyst vilket verkar få Teo att nöjt avfyra ett leende. Han hade nått en punkt hos Dante som lett till att han inte kunde komma med något hot tillbaka. Detta hade med mig o göra, för varför skulle Teo annars säga det han sa?

"Teo du gör det inte." Jag ser hur Teo vänder sig om och går iväg några steg bort från oss. Han vänder sig sedan om och nickar på huvudet.

"Åhh du Dante, nog tänker jag göra det." Skrattar han och stänger av högtalaren. Varför stänger han av högtalaren? Han går iväg och in i ett rum, jag vill följa efter men blir såklart stoppad av de fem killarna som står runt mig.

"Men åhh." Muttrar jag frustrerat och knuffar mig förbi dem för att slå mig ner i en av sofforna. Ska jag vara helt ärlig så hade jag förväntat mig typ, misshandel? Det var iallafall vibbarna jag fått de senaste gångerna jag stött på detta gäng. Visst var dem obehagliga men än så länge hade dem knappt rört mig, vilket får mig att undra. Gav dem Dante tomma hot? Jag säger inte att dem inte tänker skada mig men just nu känns det inte som det.

"Är Teo er ledare?" Frågar jag, då det har varit något jag undrat ända sedan första mötet. Det var liksom bara Teo och tre andra under de gånger jag träffat dem och där verkade Teo bestämma. Jag kan se hur de skiftar blickar och vissa slår sig ner i soffan mittemot mig, medan vissa av dem väljer att fortsätta stå upp.

"Ehhhh han bestämmer mycket, men är inte vår egentliga ledare." Mumlar någon utav killarna, jag tittar på honom och nickar. Jag kanske kan få ut något av dessa killar innan Teo kommer.

"Vad menade han med det där han sa? Om den där kvällen?" Frågar jag och jag ser hur i princip alla stelnar till. Så det är alltså ett ämne som ingen vill prata om.

"Det är inte upp till oss att berätta." Är det ända som sägs. Jag vet inte vem det är som säger det eftersom att jag inte kan någon annans namn än Robin. Jag suckar uppgivet då jag känner att det inte är lönt att ens försöka. Eller borde jag?

"Om ni nu ska tvinga mig att var här kan ni väll åtminstone säga era namn?" Muttrar jag med armarna i kors. Dem står först helt stumma innan Robin tar initiativet att öppna munnen.

"Jag är Robin, sedan har vi Albin, Loke, Sebbe, Christoffer och sist men inte minst Teo som du redan vet namnet på." Jag följer hans pekfinger med blicken när han nämner namnen och nickar svagt på huvudet. Det känns konstigt att sitta här med min pojkväns fiender. Det känns inte bra, men jag är glad att dem inte har gjort något mot mig. Än.

Jag säger inget mer efter det, för mina tankar spränger mitt huvud med så många frågor som jag inte kan få svar på. Iallafall inte av dessa idioter som står och sitter framför mig.

Jag rycker till när en dörr bakom mig smälls igen. Chockat vänder jag mig om och ser hur Teo kommer ut från rummet han innan gått in i.

"Vad sa du till min pojkvän?" Frågar jag och reser mig upp från soffan med armarna i kors. Han går fram till mig och tar ett fast grepp om min vänstra handled, samma handled jag skurit mig på.

"Aj det gör ont ditt as." Fräser jag, han tittar ner på min handled och vrider den så att mina sår nu blir synliga.

"Varför detta?" Frågar han och tittar ner på min handled. En aning chockat? Jag drar åt mig min arm och blänger argt på honom.