Toxic // Dante Lindhe

T R E T T I O T V Å

Tisdag 8 Maj 2018

Med skakiga händer plockar jag ut pappret och viker upp det. Jag vet inte ifall jag vågar läsa det som står här i, men jag väljer att göra det ändå.

- Att förklara hela sanningen kommer inte att bli lätt, men eftersom att detta är vårt ända alternativ ber vi dig vår älskade dotter att läsa detta brevet mycket noga.

Du har nog oerhört många frågor om varför vi visste att vårt liv kunde ta slut, eller varför vi inte gjorde något för att förhindra vårt öde. En sak ska du veta och det är att hade vi haft möjlighet till det hade vi gjort allt i vår makt för att detta inte skulle ske. Nog är det vårt egna fel att detta hände och vi ska därför berätta varför.

När jag, din far var mycket ung hamnade jag i mörkret. I det mörker ingen ungdom ska behöva hamna i. Ett mörker där det innefattades alkohol, droger och våld. Jag hamnade i ett mycket känt gäng, som man brukar kalla det och vi gjorde de saker ingen egentligen borde göra.

Vi utförde hemska uppdrag vi blev tillsagda av vår ledare att utföra, uppgifter som innefattade döden för andra individer som var ett hot mot oss. Vi tjänade svarta pengar och levde i princip på dem pengarna. Därmed bildade vi fiender från andra gäng och ett krig bröt ut.

Innan jag träffade din mor, var hon tillsammans med en kille som var mycket dominant och besatt av henne. När jag först la mina ögon på henne blev jag helt förälskad och fast i henne. Jag såg hur olycklig hon var med honom och insåg snabbt att jag bara tvungen att rädda henne. Så det var det jag gjorde. Vi blev förälskade i varandra och det var något den här killen inte tyckte om, såklart.

Han var ute efter mig, och din mamma. Hatet blev så starkt att han ville se oss båda två döda. Det var flera gånger han försökte ta livet av oss men misslyckades varje gång. Helt från ingenstans försvann han in i skuggorna och vi tänkte inte längre på honom. Åren gick, din mor blev gravid med Nikko och vi insåg att vi inte kunde leva i detta mörker för evigt då det skulle sätta vår sons liv i fara.

Vi drev oss så småningom in i skuggorna och försökte undvika alla konflikter som var möjliga. Åren gick vidare och livet flöt på väldigt bra. Nikko blev äldre, Noel föddes och tillslut var det din tur att anlända till oss. Din uppväxt blev som vilken annan med en familj som älskade dig över hela våra hjärtan.

Men,
Att det alltid ska finnas ett men.

Under början av 2014, det året du skulle fylla 16 år fick vi ett oväntat brev. Ett brev från en mycket välkänd person vi båda trodde försvunnit från våra liv för längesedan. Brevet innehöll hot om att han skulle ta er ifrån oss, kallblodigt mörda er för att få oss att känna den känslan han kände när Anna lämnade honom. Skulle du ha känt våra hjärtan när vi läste det brevet skulle du troligtvis få känna på ett hjärta som hoppat ur bröstkorgen på en.

Både jag och din mor förstod att vi var tvungna att göra något åt detta, vi ville inte falla tillbaka till vårt förflutna men visste att vi aldrig skulle låta något hända er. Tiden gick och det var under Maj då vi fick ännu ett brev, ett brev som löd att kom vi inte till denna plats vid denna tidpunkt skulle vi inte längre få se våra barn igen. Vi förstod inte att han hade planerat detta i minsta lilla detalj i flera års tid.

Vi kan tyvärr inte fortsätta skriva mer då vi inte vet exakt vad som kommer att hända.

Men läser du det här brevet är vi inte längre med er här idag.

Vi gjorde det för er, vi gjorde det för att skydda er.

Vi älskar er så otroligt mycket.

Förlåt oss.

// Mamma och Pappa

Jag känner hur jag börjar hulka över det jag precis läst och tårarna hade runnit ända sedan första ordet jag läste. Mina föräldrar riskerade sitt liv för oss. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag har precis läst om vad som hände och varför mina föräldrar inte längre finns här med oss. Allt på grund av en man som inte kunde inse faktan att min mamma inte ville ha honom.

Jag känner hur hela kroppen blir tyngre och hur allt inom bara några sekunder skulle komma upp. Jag reser mig det snabbaste jag kan och springer in på toaletten för att låta allt komma ut.

Jag sitter där på golvet i min toalett och låter bara mina tårar rinna ner längs mina kinder. Låter skriken lämna mina läppar och bara känner hur hela min kropp blir tom. Mina älskade föräldrar dog för vår skull.

Jag vet inte hur länge jag sitter härinne men jag lyckas få mig själv till sängen så småningom där jag lägger mig med kudden intill min kropp och täcket tight om mig. Med suddiga ögon letar jag reda på min telefon och trycker in på Dantes nummer.

- Hej baby, hur mår du?

- Snälla kan du komma, nu direkt?

- Älskling, Alida har det hänt något?

- Snälla bara kom, dörren är öppen. Lås när du kommer.

- Jag kommer nu direkt.

Jag undviker att svara honom och klickar bara bort samtalet.

Det tar inte lång tid fören jag tydligt hör hur min ytterdörr öppnas, hur den blir låst och hur han kommer in till mitt sovrum bara några sekunder senare. Det tar inte lång tid fören Dante är framme vid mig och har lagt sig intill mig under täcket.

"Jag är här nu Alida och jag kommer inte lämna dig." Mumlar han och drar in mig intill sig. Han placerar försiktigt en kyss på min panna och jag lägger mitt huvud närmre hans bröstkorg. Mina tårar rinner fortfarande ner längs mina kinder men med Dante här känns allt redan betydligt bättre.

"Har det med din mamma och pappa att göra?" Frågar han försiktigt och jag nickar enbart som svar då jag känner att min röst inte räcker till.

"Du ska veta att jag kommer att finnas här för att lyssna på dig när du väl är redo att berätta." Jag nickar svagt på huvudet och lägger mina armar om hans käkben för att pressa mina läppar mot hans.

"Tack."

_____________
Rösta och kommentera
Hoppas ni tyckte om det, tror jag fick till det på rätt sätt. En del av sanningen är ute, återstår att se vad som väntar.

Jag har tänkt på en sak, jag har inte andras perspektiv här i denna berättelse och jag själv gillar att läsa hur andra tänker och upplever saker så jag tror det är dags för mig att börja byta perspektiv.

Det finns en hel del saker kvar i Alida och Dantes historia och är därför anledningen till att jag vill byta perspektiv och få er att se hur andra i deras omgivning tänker.
Tack o puss o hej!!

Xoxo dantexlindhe