T R E T T I O S E X

3.1K 85 5
                                    

Onsdag 9 maj 2018

Nicole

Aldrig under min tid på denna jord har jag känt mig såhär krossad. Aldrig har jag gråtit såhär mycket som jag gör just nu. Aldrig, aldrig har jag älskat någon som jag älskar honom.

Med rödsprängda ögon och tårarna rinnandes längs mina kinder tittar jag på mig själv igenom spegeln. Just nu känns inget rätt. Med hackiga andetag öppnar jag frustrerat kranen och låter vattnet värmas upp för att sedan skölja av mitt ansikte.

Jävla skit.
Jävla Albert.

Det var aldrig klart att jag och Albert var tillsammans men under en lång period har vi agerat par och nu. Nu vill han inte längre. Mina känslor för honom har blivit så grova att jag nu var redo för ett förhållande, men han krossade mig och lämnade mig ensam. Han har inte hört av sig på en vecka, inte ens ett ända ord har han yttrat till mig sedan den dagen.

Varför jag inte berättat för Alida än?

Att lägga mina problem på min bästa vän som själv inte mår bra just nu är något jag absolut inte har hjärta till att göra. Hon bryr sig alldeles för mycket om andra i sin omgivning än vad hon gör med sig själv. Därför, därför har jag inte berättat om Albert för henne än.

När jag sköljt mitt ansikte torkar jag av det och avfyrar en frustrerad suck. Allt är skit. Jag går ut från badrummet och går in i mitt sovrum där jag trär på mig dagens kläder. Det är ännu en skoldag och jag orkar inte göra mig fin längre. Jag orkar inte visa att jag är okej när jag faktiskt inte är det.

Jag går ut till hallen, trär på mig mina skor och jacka innan jag slänger väskan över axeln. Jag låser dörren till huset efter mig innan jag styr mina steg mot busshållplatsen. Väl där framme får jag syn på Noel som står lutad mot glaskuren med en cigarett mellan läpparna.

"Noel hej." Säger jag med ett litet leende, när han får syn på mig avfyrar han ett leende innan han lägger armarna om mig. Jag kramar honom tillbaka och drar ifrån efter att ett flertal sekunder passerat. Noel bor i närheten av mig och brukar ofta ta bussen tillsammans med mig till skolan.

"Du vill inte ha?" Han räcker mig sin cigarett som jag tar emot innan jag placerar den mellan läpparna. Han tittar ner på mig men jag kan inte riktigt läsa av blicken han ger mig.

"Vad?" Jag tittar med rynkade ögonbryn upp på honom och lägger armarna i kors. Noel skakar på huvudet, ler lite lätt mot mig och vrider sin uppmärksamhet bort från mig.

"Noel säg nu." Jag slår till honom på bröstet, spänner blicken i honom och tar ett frustrerat bloss av cigaretten jag fortfarande inte gett tillbaka till honom.

"Nej, du ser annorlunda ut," Han tittar ner på mig, men jag är oförstående vad han menar.

"Mina kläder eller? Att jag är osminkad?" Snäser jag och börjar gå fram till bussen som anlänt vid hållplatsen.

"Nej, du ser ledsen ut." Utan att ge honom ett speciellt svar blippar jag mitt kort och slår mig ner på ett av de två lediga platserna på bussen. Noel kommer strax efter mig och slår sig ner vid sätet bredvid mig.

"Nicole prata med mig, är du ledsen?" Frågar han och vrider sin kropp mot mig. Han ser en aning frustrerad ut när han försöker möta min blick som vägrar titta in i hans fina blåa ögon. Noel fina ögon? Varför använder jag ordet fina? Jo men han har fina ögon, det kan jag inte neka.

"Ja." Viskar jag lågt, i hopp om att han inte hört vad jag sagt men oturligt nog verkar han ha hört det för han tittar på mig med en speciell blick. En blick som utstrålar en orolig känslan.

"Nicole, vill du berätta för mig?" Börjar han smått och ler svagt mot mig.

"Jag vet att jag inte är någon Alida men jag lyssnar, och jag bryr mig." Jag lägger min hand på hans lår och nickar tacksamt med ett svagt leende på mina läppar. Noel, en kille, en vän men framförallt en person som alltid vet hur man gör en på bättre humör.

"Albert, killen jag varit med i ett tag. Vi var aldrig i ett förhållande men vibbarna han gav mig visade att han ville. Men tydligen så var det inte så, han lämnade mig Noel. Han lämnade mig kär, ensam och förkrossad." Säger jag väldigt lågt men ändå lyckas han höra exakt varje ord jag yttrar.

"Jag ska fucking slå sönder han." Jag är hundra procent säker på att han egentligen inte syftade på att jag skulle höra vad han sa, men det gjorde jag. Jag lutar mitt huvud försiktigt mot Noels axel och låter min hand stanna kvar på hans lår. Jag hade inga känslor för Noel, jag hade ju för guds skull precis blivit lämnad av kille jag var kär i men ändå betydde det han sa enormt mycket.

Med Noel vid min sida går vi fram till bänken där i princip hela vårt lilla gäng sitter, förutom Valter. När dem väl får syn på oss ger dem ifrån sig olika slags hälsningar och vi sätter oss ner på varsin sida av bordet.

"Men Dante vad fan har du gjort?" Säger jag när jag chockat får syn på att hela hans ansikte är blåslaget. Han rycker på axlarna vilket får Alida som ligger lutad mot hans axel att följa med i rörelserna.

"Han har hamnat i slagsmål." Muttrar Alida lågt och reser på sig. Hon går av bänken och ställer sig bakom honom för att lägga armarna om hans hals.

"Men han vägrar berätta vem som gjort det." Dantes ansiktsuttryck ändras till en aning frustrerad min. Jag skrattar svagt och himlar lätt med ögonen. Vi alla, eller jag och Alida vet mycket väl att våra vänner inte utför bra handlingar. Varför skulle dem annars komma till skolan med blåtiror och blåmärken så ofta som dem faktiskt gör.

"Var det bara du som var inblandad?" Frågar jag och syftar på Dante. Han tittar upp på mig och jag kan väldigt tydligt se hur hela hans kropp spänns. Jag antar det när ingen av dem säger något.

"Ni är så fucking hemlighetsfulla att jag får spel." Utbrister Alida plötsligt och bara några sekunder senare släpper hon greppet om Dante och försvinner in i skolan med snabba steg.

"Alltså Dante jag vet att du bara vill skydda henne med du gör allt bara värre när du håller saker hemligt för henne. Det gäller er alla." Säger jag och tittar menande på dem alla fyra. Tystnad, en sådan tystnad ingen tycker om.

"Alltså vi vill inte att ni ska skada er, ni är våra vänner och vi bryr oss faktiskt om er. Så snälla ni, öppna upp er för i helvete för annars kommer sanningen komma fram oavsett vad. Alida kommer att hitta ett sätt, är det inte från er så är det på något annat sätt och då blir det inte bra." Och med det går jag in i skolan.

_____________
Rösta och kommentera
Hoppas ni tyckte om detta kapitel.
Nicole's perspektiv kommer nog komma framåt igen.
Men här fick ni lite av Nicole.
Har märkt att det faktiskt inte alltid händer så mycket i mina kapitel men jag håller oftast orden vid 1k & lite mer men jag hoppas ändå att ni uppskattar dem.

Xoxo dantexlindhe

Toxic // Dante LindheWhere stories live. Discover now