S E X

5.2K 86 28
                                    

Måndag 9 April 2018

"Hallå Ludwig jag skymtar Dante några meter fram så jag lägger på nu." Säger jag till Ludwig som fortfarande är med på FaceTime.

"Ja okej så bra men vi ses snart. Puss." Jag nickar och mumlar ett puss och hejdå innan samtalet läggs på.

Jag lägger ner min telefon i bakfickan och lägger även ner hörlurarna i jackfickan. Dante som bara står några meter bort har sin telefon i ena handen och en cigarett i andra.

"Hej Lindhe." Säger jag för att få hans uppmärksamhet. Han tittar upp från telefonen och stänger därefter ner den innan han rätar på sin kropp.

"Hej Jolin." Besvarar han och börjar gå. Jag går ikapp honom och tittar upp på honom där han går med cigaretten mellan läpparna.

"Får jag kanske?" Frågar jag och syftar på cigaretten. Han nickar vilket förvånar mig en hel del.

"Tack." Säger jag och låter han ta ett bloss. Jag placerar två av mina fingrar om cigaretten och tar därmed emot den när Dante särar på läpparna. Jag placerar den mellan mina läppar och drar in giftet från cigaretten.

"Får jag fråga dig en sak?" Frågar jag och han nickar enkelt.

"Varför hatar du mig så mycket? Jag vet ju att du är såhär mot alla men ändå liksom." Säger jag lågt och rycker försiktigt på axlarna.

"Alida det finns något du ska veta och det är att jag inte hatar dig. Jag tycker helt enkelt inte bara om dig så värst mycket." Svarar han och tar emot cigaretten jag räcker honom.

"Okej tack så hjärtligt mycket." Säger jag sarkastiskt.

"Vad har jag någonsin gjort dig?" Han tittar ner på mig och himlar lätt med ögonen vilket får mig att stanna upp.

"Jag tycker vara helt enkelt att du är jobbig och jag föredrar inte att umgås med dig så mycket." Svarar han och bara fortsätter gå.

"Dante kan du snälla bara stanna." Säger jag irriterat och får honom att tillslut faktiskt stanna upp. Han vänder sig om och sträcker ut armarna i luften.

"Alida jag visar inte känslor okej?!" Säger han enkelt.

"Du vet väll mycket väl att du inte kan hata mig för alltid va? Jag menar, jag umgås mycket med Ludwig, Noel och Axel vilket betyder att jag automatiskt umgås med dig också och då måste du tåla mig." Säger jag i en lugn ton och försöker möta hans ögon.

"Jag har ju för fan sagt att jag inte hatar dig." Svarar han bara och vänder sig om för att fortsätta gå.

"Dante snälla gå inte bara sådär." Säger jag lågt och han stannar förvånansvärt upp direkt.

"Nej Alida, gör inte såhär." Mumlar han och vänder sig om ännu en gång mot mig.

"Dante du vet väll att det är mänskligt att visa känslor? Att vara trevlig mot människor är något man själv väljer och du vet väll att ifall du fortsätter med detta beteendet så kommer du att dö ensam." Mumlar jag.

"Men låt mig göra det då." Suckar han.

"Nej det kan jag faktiskt inte, för långt här inne så bryr jag mig om dig."

Toxic // Dante LindheKde žijí příběhy. Začni objevovat