Toxic // Dante Lindhe

S E X T I O F E M

Onsdag 6 Juni 2018

Sveriges nationaldag.

En onsdag morgon, solen skiner och vi är lediga ifrån skolan. Troligtvis det bästa som finns, frågan är dock ifall det faktiskt kan bli bättre. Ja, enkelt och kort. Att vakna upp av att den man älskar kysser en på nacken och drar in en i sin famn, då kan det bli bättre. Jag lägger mina händer över Dantes som har ett löst grepp om min mage.

"Godmorgon." Mumlar han med exakt samma sexiga, dova och raspiga morgonröst som han alltid har. Jag vrider på mig och hamnar mittemot honom istället. Han kväver en gäsp och för därefter sina läppar mot min panna.

"Godmorgon." Gäspar jag trött tillbaka och kramar om honom. Dantes kramar må vara det mysigaste jag någonsin varit med om. Hans starka armar om min kropp och att få varje dag uppleva det är något jag vill tacka gud för. Att jag har fått Dante.

"Idag kommer mina syskon." Mumlar jag trött i Dantes famn. Jag känner hur han nickar och låter sin ena hand stryka mitt hår. Det är dessa gester jag på riktigt uppskattar mest hos Dante, hur han från ingenstans kan börja stryka mitt hår, kyssa mig på pannan eller tinningen och hur han varje dag ger mig fina kommentarer. Jag älskar honom för det.

"Ja men vad tycker du att vi ska bjuda på? Skulle det typ inte vara gott med potatisgratäng och något kött? Kanske oxfilé?! Det är såå gott ju." Jag skrattar och sätter mig lite halvt upp. Jag stödjer min underarm mot madrassen och tittar ner på Dante.

"Åh ja det tycker jag att vi kör på, men kom så går vi och handlar." Jag kysser honom snabbt på läpparna och sätter mig därefter på sängkanten. Jag låter min blick svepas över sovrumsgolvet men hittar inte det jag söker efter.

"Alida, här har du." Dante går runt sängen och fram till mig. Han räcker mig min bh och jag tar tacksamt emot den. Jag trär på mig den och reser mig därefter upp för att gå tillsammans med Dante in till badrummet. Jag sätter igång kranen och hör hur Dante lyfter på toalettlocket.

"Dante varför gör du alltid sådär när jag är härinne?" Skrattar jag svagt, öppnar samtidigt upp ena skåpet och plockar fram min ansiktskräm och deo.

"Kanske för att du inte bryr dig." Jag rycker lätt på axlarna och börjar applicera på krämen. Jag hör hur han spolar och kommer fram till mig några sekunder senare. Han öppnar upp kranen och tvättar händerna, torkar dem och ställer sig bredvid mig.

"Det har börjat lugna sig nu du vet." Jag grimaserar undrandes. Jag lägger huvudet lite på sne och tittar upp på honom.

"Allt."

"Förlåt mig men jag förstår inte riktigt vad du vill komma fram till." Dante lägger sina händer i mina och för med mig ut från badrummet och in i vardagsrummet. Han slår sig ner i soffan och drar med mig ner i den.

"Ja, alltså nu när Teo är borta, död eller vad fan han nu är så har det inte hänt något sedan den där kvällen." Jag förstår vad han vill komma fram till.

"Du har ju märkt att jag har varit borta en del nu på senaste tid och så men det är enbart för att jag försökt lösa alla konflikter jag skapat. Alida älskling jag är snart fri, fri från allt detta skit jag försatt mig i. Det är inte lätt och jag vet att jag för alltid måste ha ögon i nacken men inga fler uppdrag eller nya konflikter. Det är bara upp till mig att försöka övertala och fixa allt. Det är kämpigt men jag gör det för dig, för oss." Lyckan som sprid inom mig är obeskrivlig. Dante är påväg mot det bättre, åt det håll han förtjänar att åka mot. Jag vet att det alltid kommer att finnas en risk med allt det här, men den risken är väll bättre än ingen annan. Jag lägger mina armar om honom och drar in honom i en mjuk och kärleksfull kram.

"Vad glad jag blir Dante. Jag är stolt över att du valt att göra det här för oss, för dig." Jag drar ifrån kramen efter några sekunder och våra ansikten stannar upp bara någon decimeter ifrån varandras.

"Det är inte så att jag vill men du måste förstå att det kan hända att jag blir inringd. Det vill säga att dem vill ha information om vissa gäng och jag kommer att bli tvungen att hjälpa till. Du förstår vad jag menar va?"

"Jag tror det."

Dante nickar och tittar ner på våra nu sammanflätade händer. Jag förstår vad han menar och jag gillar det egentligen inte men det är absolut bättre än att han är inblandad i bråken.

"Vad händer med Axel, Noel och Ludwig då? Försöker inte dem?"

"Jo det är väll klart att dem försöker och dessutom så har Elias en hel del andra som han kan ringa in för uppdrag än oss. Han gillar inte riktigt att vi vill dra oss ut men jag är ganska säker på att han faktiskt förstår." Säger Dante, jag kysser honom på mungipan och reser därefter på mig. Jag drar upp honom från soffan så att han står precis framför mig.

"Ja, det får man hoppas." Ler jag kort.

_
Under förmiddagen hade vi tagit det väldigt lugnt, köpt maten i lugn och ro efter att vi käkat frukost ute på ett mysigt litet café. Vi var hemma igen och bestämde oss för att göra det lite fint. Lika bra att få lägenheten städad. Dante hade tagit fram dammsugaren som just nu lät för fullt i vardagsrummet. Jag städade mest undan onödiga och små saker som låg på ställen dem egentligen inte skulle ligga på. Dessutom dammade jag av mig dock bäddade sängen.

Jag styrde mina steg ut från sovrummet och gick vidare ut till vardagsrummet där Dante direkt riktade sin uppmärksamhet mot mig. Han ler mot mig och jag besvarar automatiskt hans leende. Väl framme vid balkongdörren stannar jag upp, tar tag i handtaget och öppnar upp den vidöppen då den innan bara varit på glänt. Väl ute på balkongen slår direkt den gassande solen mot min hud. Det måste vara minst tjugotre grader ute. Ljudet av att dammsugaren stängs av når mina öron och inte långt efter ställer sig Dante bredvid mig och lägger armarna mot balkongräcket.

"Ska det bli skönt? Att träffa dina syskon igen?" Dante tittar ner på mig och jag kisar då solen lyser rakt i mitt ansikte. Jag ler och nickar samtidigt som min uppmärksamhet går ut mot den gröna och vackra omgivningen igen.

"Ja jag har saknat dem enormt mycket och jag kan knappt vänta på att få se dem igen." Ler jag och ser i ögonvrån hur han plockar fram en cigarett. Dante tittar ner på mig och frågar ifall det är okej att han tar en. Jag skrattar till men nickar.

"Ja." Ler jag kort.

______
Rösta och kommentera
Del 1 av 2.

Jaha hur ska det gå när dem träffar Noel och Nikko? Jag menar, det finns ju en del att prata om.

Ps. Redigerade det precis hahah.

Andra delen kommer snart.
Kanske inte bästa men vill få upp det idag.

Xoxo dantexlindhe