Toxic // Dante Lindhe

F Y R T I O S J U

Söndag 27 Maj 2018

När jag känner hur någon försiktigt skakar om min kropp, slår jag trött upp mina ögon för att snabbt möta Noels. Jag sätter mig trött upp och ger ifrån mig en stor gäsp medan jag sträcker på min nyvakna kropp. Jag tittar mig om men finner ingen annan här än mig själv och Noel. Hur länge jag har sovit har jag absolut ingen aning om, men det måste ha varit resten utav natten för solen lyser genom sjukhusets fönster.

"Varför väckte du mig Noel?" Frågar jag med ett lätt leende och gnuggar mig lite i ögonen för att mina ögon ska kunna vänja sig vid det starka ljuset. Han ger mig ett litet leende och rätar därefter på sin kropp.

"Klockan är runt halv ett, du har sovit sedan vi kom hit." Jag spärrar smått upp ögonen, så länge?

"Jag hoppas att du inte suttit här sedan vi kom hit." Säger jag och syftar på att Noel isåfall har haft mig i sin famn i ett flertal timmar i streck.

"Jo, men jag har också sovit." Säger han och skrattar svagt innan han ger ifrån sig en låg gäsp. Noel reser sakta på sig vilket får mig att göra detsamma.

"Vart är dem andra?" Frågar jag och syftar på killarna. Han tittar sig automatiskt om och tittar sedan tillbaka på mig igen.

"Ja nej Julius och dem stack inatt. Ludwig och dem andra sitter i ett väntrum nära Dantes rum." Jag nickar och lyssnar på det han säger innan jag börjar smått röra mig ut från väntrummet.

"Varför sitter inte vi där då?" Frågar jag och tittar snabbt bak på Noel som är snabb med att följa efter mig.

"Du sov så djupt och vi ville inte väcka dig." Ler han och för med mig längre in i ett av sjukhusets alla korridorer. Jag svarar honom inte utan följer bara med tills vi kommer fram till ett litet mindre väntrum. Det är väldigt likt det andra, bara det att detta är mycket mindre.

Jag får väldigt snabbt syn på Ludwig och Axel som sover i en av de tre sofforna medan jag får syn på Nicole och Valter i soffan mittemot. Dem alla fyra slår upp sina ögonlock när dem hör att vi kommer. jag går fram till soffan Valter och Nicole sover i. Jag sträcker fram mina armar mot honom och drar in Valter i en kram innan jag även kramar om Nicole.

"Hej, när kom ni?" Frågar jag och tittar på dem båda två.

"Vid halv tre imorse." Gäspar Valter trött.

"Jaha okej, men några nyheter än?" Frågar jag och får ont i magen när det slår mig. Jag har alltså sovit medan jag absolut inte har någon aning om hur min pojkvän mår.

"Ja." Säger Axel lågt och jag vrider min uppmärksamhet mot honom. Jag nickar och slår mig ner i en av fåtöljerna som står placerade bredvid sofforna.

"Dem hittade några inre blödningar som dem har stoppat, han hade två brutna revben som dem fixat och sår som var tvungna att sys. Han har förlorat en del blod och har fått mycket stryk." Säger han och jag nickar svagt medan jag känner hur en klump bildas i min hals.

"Alida, han har vaknat." Säger Noel som fortfarande står upp. Jag rynkar smått på ögonbrynen och känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare.

"Och ni väckte mig inte tidigare för att?" Säger jag och känner mig på något konstigt vänster irriterad.

"Alida för det första så sov du och för det andra så fick vi reda på det för ungefär tio minuter sedan." Svarar Noel, jag ger honom ett ursäktande leende och reser på mig från fåtöljen.

"Ska vi?" Frågar jag och flackar med blicken mellan dem. Dem tittar på varandra innan dem lägger sina blickar på mig.

"Alida han vill träffa dig, ensam." Jag lägger handen mot mitt bröst och nickar sakta. Jag saknar honom så otroligt mycket och jag vill bara få känna hans läppar mot mina.