"Sen när är du sån poet?" Frågar Nathan.
"Sen du försvann och kom tillbaks, åh Nathan åh Nathan" säger jag himlar dramatiskt med ögonen. Det är så det kan vara ibland.
"Men usch vad äcklig du är, ta tillbaks den gamla Zoe nu tack" säger Nathan och drar bort håret från hans ansikte. Hans fula ögon möter mina igen och jag ger honom ett sliskigt flin.
"Den gamla Zoe hade inte förlåtit dig ditt as"
"Fuck off" säger Nathan och ställer sig dramatiskt upp.
"Bror- chilla"
"Bror!? Nej inte igen" säger han och sen fucking slänger sig på i sjukhussängen. Förmodligen har han glömt att jag va död för ett tag sen.
"FUCKING AS NATHAN FUCK AJ" skriker jag i smärta. Han häver sig snabbt upp på sina armar och ser jätte orolig ut.
"Fan förlåt jag tänkte inte" säger han tyst och skamset. Jag lägger händerna på mina utsatta revben eftersom dom gör så fucking ont.
"Nej de gjorde du inte" muttrar jag och kollar emot tv som fortfarande står på.
Nathan sätter sina händer på mina kinder , lutar sig fram och kysser mig. Jag däremot vrider på mitt huvud så han skulle missa mina läppar.
"Förlåt" viskar han i mitt öra eftersom det är där hans läppar hamnade.
Helt ärligt så börjar det göra ont när jag andas.
"Det e lugnt men av sängen" säger jag och nickar emot stolen så att han skulle sätta sig. Nathan nickar och kliver av sängen och sätter sig på stolen bredvid.
"Va bara tyst så är det lugnt, jag kommer bli okej, jag blir alltid okej" svarar jag oerhört lugnt.
Men inuti skriker alla mina organ efter hjälp. Det gör så fruktansvärt ont i revbenet och mina lungor. Nathans hand vilar precis bredvid min. Jag greppar tag i den och håller hårt för att inte skrika. Mitt grepp får Nathan att kolla upp mot mig igen, sekunden hans ögon hittar mina blir de vid öppna.
Jag har aldrig haft så ont som jag har nu.
Jag ser Nathan öppna munnen och säga något men jag hör inget. Ingenting förutom ett brus som blir högre och högre för varje sekund som går.
Jag ser hur han vänder sig om och och sedan hur en massa läkare eller vad de har för yrke rusa in och säga något till mig, eller någon annan vad vet jag liksom. Jag känner hur sängen vinklas ner i en liggposition och sen hur en mask sätts på över min mun. En form av gas om jag får gissa.
Jag möter Nathans blick och han ser vettskrämd ut.
Vänta
Vad händer
Dör jag?
Hela min kropp bränner. Någon skakar om mig, en annan känner efter min puls.
Jag försöker säga något till Nathan. Kanske att han inte ska va rädd, för jag kommer bli okej, för det blir jag ju alltid. Men hur mycket jag än försöker så kan jag inte öppna munnen, det r som om den är fast sydd. Jag tror inte det beror på gas masken, den är liksom bara runt omkring.
Mina ögon är helt vid öppna, men min mun kan jag inte öppna, jag kan inte heller längre känna någon kroppsdel. Smärtan i mitt bröst gör inte ont längre heller.
Vad fuck är det som händer.
Däremot känner jag något blött på min kind. Gråter jag? Gråter någon annan på mig? Jag fattar ingenting.
