*zoes perspektiv*
Jag vaknade upp nästa morgon av att jag frös som in i helvete. Nathan (och jag hatar att säga det här) men han är jävligt snygg. Liksom. Woah. Sen så märkte jag att jag för en gång skull i hela mitt liv vakande upp av att jag inte kände mig så sur. Men det vände snabbt. För mamma hade en pojkvän. Tack och hej.
Jag klev ur sängen och smög ner för trappan. Jag hade tänkt att smyga hem och sen hoppa ut genom fönstret. Skoja. Aldrig. Nej. Usch. För jag kom ju på att JAG HADE GRÅTIT IGÅR!!! NEEEEEJ. Tänk om han hade sett mig, det kommer inte bli kul i så fall.
"Hallå?!" Säger Nathan. Jag suckar. Han står i köket och jag går in. Nej du vet jag rullar in.
"Hej" säger jag med min hemska morgon röst. Nathan vänder sig om och inte förens nu inser jag att han inte har haft någon tröja på sig. WOW WTF WOW. 6 packet på den killen va en gåva från ovan. Sen hade han GRÅ mjukis byxor på sig. Och i mig kände jag så här "🤭".
"Stirra inte baby" flinar Nathan. Jag himlar med ögonen. För 100 gången idag. Redan och klockan var bara 8. VÄNTA KLOCKAN ÄR 8!! DET BETYDER AT SKOLAN BÖRJAR OM EN HALVTIMME. Tänker jag inte alls någonsin. Hah. Du trodde. Jag kan lika gärna komma när jag vill för jag ÄR jag.
"Jag stirrade inte" säger jag och flinar.
"Du måste säga till mig vad du heter baby" säger Nathan. "Så vida du inte vill att jag ska fortsätta kalla dig baby"
"Zoe" säger jag snabbt. Ordet BaBy gör mig på ett sätt lite obekväm. Samtidigt som jag känner att jag har stor makt över alla i hela världen.
"Zoe passar dig baby" säger Nathan.
"sluta" säger jag argt.
"Okej då baby" säger Nathan och har ett stort jävla flin över hela hans snygga nej jag menar fula ansikte.
"SÄG DET ÄN GÅNG TILL OCH JAG SKÄR KUKEN AV DIG" ryter jag. Men kan inte låta bli att skratta högt inombords när jag ser hans min. Och vad jag i helvete sa.
"Skjutsa mig till skolan tack" säger jag och går upp för att se om mina kläder sen igår har torkat. Jag ser inte vad han svarar eftersom jag gick iväg men han måste säga ja annars blir jag sur.
Mina kläder sorgligt nog var inte torra alls. Det va som om någon hade hällt ännu mer vatten över dom. Så jag behåller Nathans hoodie som jag redan har på mig. Men eftersom jag kanske inte kan ha på mig Nathans byxor också så struntar jag i det eftersom att hoodien ändå är så lång.
"Jag tar den här" säger jag och pekar på tröjan jag har på mig.
"Såklart du kan älskling" säger Nathan och flinar. Okej jag frågade INTE OM JAG FICK DEN. Det var mer en fakta tal (eller hur fan säger mig nu). Liksom hade han sagt nej hade jag ju ändå tagit den. Duh.
Jag och Nathan satte oss i hans bil och han gasade iväg. Efter 0,6 sekunder insåg jag att han kollade på mig och inte på vägen. Ånej lilla gubben.
"AHHHHH" skrek jag för att skrämma honom. Han brast ut i ett litet skrik och hoppade till och såklart kollade på vägen. Annars hade han nog blivit tappad mer gånger än vad jag tror han har när han var liten.
"ZOE FUCK YOU" skrek han åt mig. Ouch. Ingen ska fucka mig här inte. Nej tack. Nu gap skrattar jag så att jag gråter. Nathan kollar surt på mig men jag kan skymta ett flin på hans läppar.
"Vad har du för lektion" frågar Nathan. Vi har hoppat ut ur bilen och är på väg in mot skolan. Nathan närmar sig mig och han tar sin hand och sätter den på min rygg. Jag viker mig på ett sätt så att han inte skulle kunna ha kvar handen på min rygg. Ingen fattar men det gör jag.
"Vet inte" säger jag och kollar på klockan. Klockan är 9.00. Vilket betyder att jag är sen igen. TJOHOO.
"Klarar du dig? Jag har matte i andra byggnaden" säger Nathan, jag flinar åt honom men nickar. Klart som fan jag klarar mig.
Jag går till mitt skåp för att kolla schemat. Kemi. Ejuw.
Plötsligt känner jag en lite knack på axeln. Jag vänder mig för en gångs skull om och där står en blond, lång tjej med lite ALLDELES för mycket smink. Bakom henne står det två exakt likadana tjejer och ser sura ut.
"Hej?" Säger jag osäkert. Liksom vem fan e de?
"Vad i helvete tror du då att du håller på med" snäser hon som står framför mig mig. Hon är typ ett halvt huvud längre än mig och det gör att jag får lite av hennes spott på mig. Ejuw.
"Jag tror att jag kollar schemat för dagen lilla du" säger jag. Ett klockrent svar.
"Du fattar precis vad jag menar" snäser hon igen.
"Ursäkta jag uppfattade inte riktigt vad du vill mig för om du kan se så är klockan 9 och jag är sen" säger jag och försöker gå ifrån henne men hon sätter handen framför mig så att jag inte kan gå därifrån. Jag suckar och blänger upp på henne.
"Nathan är min hör du det?!?!?" Väser hon och böjer sig närmare mig. Jaså Nathan är en ägodel.
"Jaså okej kul för dig" säger jag och flinar.
"Vi har haft sex" börjar hon. EJUW MINA ÖRON!!!!!!
"Och det är mer gånger vi har gjort det än du kommer göra i din livstid" fortsätter hon. Låt mig säga det gör: EJUW EJUW EJUW EJUW.
"Och förresten så håller han på med alla på skolan så känn dig inte speciell" fortsätter hon igen. Okej kära du. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om Nathan håller på med massa tjejer. Jag menar. Nej tack till det. Men...
"Okej jag har ingen jävla aning om vem du är eller vad jag har gjort det men du borde gå här ifrån för jag börjar bli riktigt irriterad på dig" fräser jag åt henne. Hon spänner bara ögonen i mig och hennes ögon smalnar.
Sen helt plötsligt så ger hon mig en hård jävla käftsmäll. Men jag är snabb. Jag slår henne snabbt tillbaka ännu hårdare än henne. Dom där som förmodligen är hennes kompisar ger sig på mig också och börjar slå mig. Hon drar ner mig på golvet och sparkar och slår mig, men låt mig berätta för er att jag gör detsamma. Vi skriker och håller på. Fler och fler människor kommer ut från klassrummen för att se vad som händer.
"EY SLUTA SLUTA" ropar en kille som vars röst jag känner igen. Jag och vilka det nu är jag har slagits med dras ifrån varandra. Hon som pratat dras ifrån av någon kille i min klass som heter Ben eller något tror jag. Woah. Hennes ansikte e helt fuckat. Inte visste jag att jag va så bra på att slåss. Hon har näsblod och lite sår och blåmärken här och där. Min näsa gör jävligt ont men det e inte mer än det... ända tills tjejen sliter sig loss i från Ben och utan att någon är beredd på det så har hon skallat mig jävligt hårt att allt blir så snurrigt.
"ZOE" skriker någon som kommer fram springandes till mig. Nathan. Han som håller upp mig/ fast mig är Anthony. Fort som attans har jag lyfts upp i Nathans famn och han rusar nu någonstans. Det blir alldeles suddigt för mina ögon. Oj. Shit.
"ZOE HÅLL ÖGONEN ÖPPNA" skriker Nathan åt mig. Vad har jag sagt? Jo att mitt namn används bara när folk skriker åt mig. Nej du vet. Jag tänkte somna nu NaThAn.
Jag känner att jag blir ner satten på något kallt. Och då kan jag se. Aka det är inte suddigt längre. Nathan ser oroligare ut än mamma någonsin har varit. Jag sitter på handfatet i ett badrum och Nathan står framför mig.
"Hur är det?" Säger Nathan och duttar med ett papper i mitt ansikte. Bitch jag klarar mig själv men ok.
"Bra" säger jag. Men mitt huvud gör lite ont. Och min näsa. Och mitt öga.
"Det blir några rejäla blåtiror här, men Fanny fick mycket värre smällar än du" säger Nathan och flinar men hans blick är fortfarande orolig.
"AJ" utbrister jag. Nathan har nämligen tvättat mitt ansikte lite för hårt.
"Oj förlåt" säger Nathan och rycker till.
Det blir tyst. Helt knäpptyst. Jag blir lite stel eftersom det e så tyst. Nathan sätter sin hand på mitt lår och jag rynkar ögon brynen åt honom men får inte fram ett ljud. Hans ansikte närmar sig och sen säger han:
"Zoe du är så jävla vacker, wow"
Första gången mitt namn inte används i ett skrik sammanhang. Jag blir lycklig av det. Men kanske ytte pytte lite av vad Nathan sa också. Men jag skakar på huvudet.
"Nej"
"håll käften. Du är helt jävla perfekt" viskar nu Nathan. Jag flinar lite åt honom och trycker bort hans ansikte från mig och hoppar ner från handfatet.
"Hört talas om personligt space?" Frågar jag och flinar. Nathan skrattar och drar sedan in mig i hans armar. Jag ler där. LER?!?!.
"ZOE PARKER OCH TIFANNY SMITH BEGE ER GENAST TILL REKTOR EXPEDITIONEN" ropar receptionisten ut i högtalarna i skolan. Ja men precis vad jag ville ha. Lite skäll för något jag inte började. Jag drar ifrån mig Nathan och han flinar nu igen emot mig.
"Lycka till" säger han innan jag går ut ifrån badrummet.
Datum: 16-17 juli 2019
