"ZOE" ropade Nathan och kom med stora steg fram till mig där jag stod vid mitt skåp med Cynthia och Damien. Jag vände mig om och för en gångs skull LOG i skolan. Men Nathan såg inte så glad ut. Han drog mig hårt åt sidan bort från Cynthia och Damien och glodde hårt in i mina ögon. Han va arg. Jävligt arg. Aldrig sett honom så här arg förut faktiskt.
Cynthia och Damien flinade lite åt oss innan de gick iväg. SNÄLLA VÄNNER JAG HAR VA??!?!?
"Va fan håller du på med?!" Ryter Nathan. Jag står lutad emot ett skåp och hans lutar sig mot sin arm som är lutad på skåpet om du fattar. Så där fuck boyigt som alla i filmer gör. Jag kollar chokat på honom.
"Vad JAG håller på med?!? Vafan håller DU på med?!?" Ryter jag tillbaka.
"Håller du på med Anthony?" Frågar Nathan efter ett tags tystnad. Återigen blir jag chockat. WTFFFFF.
"Wtf. Va? Nej? Varför skulle jag???" Frågar jag bara förvånat. Sen kom jag på att igår hade jag sagt att jag var med Anthony och alltså inte kunde prata med honom.
"För att jag sa att jag va med honom igår?" Frågade jag och kollade in i Nathans bruna ögon. Nathan nickade.
"Ska jag säga varför?" Frågar jag. Klart som fan jag ska.
"Klart som fan du ska" säger Nathan. Utan att låta lika arg längre. Men hans käkar är fortfarande spända.
"Mamma och Jack är tillsammans och de berättade det för oss igår kväll och det var därför jag inte kunde prata med dig din jävla idiot!!" Säger jag. Nathan blir lite generad. OCH HAN SER SÅ JÄVLA SÖT UT. Men jag är arg. Arg som fan på honom. Att han aldrig ska lita på mig. Det är inte okej.
Han slutar att hänga med armen över mig och backar lite så att jag ska kunna få plats att röra mig.
"Zoe förl-" börjar han men innan både jag eller han hinner blinka har jag blivit slagen i huvudet av ingen mindre än såklart Tiffany. Och då är fighten redan igång. Hur länge klarade jag mig? Tre veckor? Ganska bra ändå måste jag säga. Tyvärr hinner jag inte slå sönder Tiffany så jävla mycket för Tiffanys vänner bland annat äckliga Hailey drar undan henne från mig och Nathan drar undan mig. Jag glor på Tiffanys fula ansikte. Bara lite näsblod medans jag känner en jävlig smärta i huvudet och runt ögat. Ska vi sikta på att det blir 9 blåtiran det här året? Ja för det är så många gånger Tiffany har försökt mörda mig under tiden jag gått här. Vilket fan inte ens är länge. Jag har bott här sen i februari. Vilket är 7 månader men sen har jag bara gått i skolan 5 av de månaderna eller något, jag vet inte riktigt hur man räknar.
Nathan drar mig snabbt undan till badrummet. Och jag blir snabbt upplyft på handfatet. Jag blänger på Nathan.
"Vad?" Frågar han medans han tar papper.
"Vadå vad? Du är en liten skit Nathan, jag fattar inte varför du alltid ska hålla på och INTE LITA PÅ MIG DET ÄR SÅ JÄVLA IRRITERANDE SKA JAG SÄGA DIG" fräser jag. Vilket jag inte skulle gjort för det gjorde ont. Nathan kommer närmare mig. Så att mina ben är på varsin sida av hans höfter. Han ser ledsen ut.
"Det är inte meningen älskling. Men att se pappa lämna mamma, att se pappa vara otrogen emot mamma har fått det svårt för mig att lita på folk" säger han. Jag sätter mina händer runt hans nacke.
"Men du måste börja lita på mig. Vi kan inte vara i ett förhållande när du inte litar på mig" säger jag.
"Jag vet, jag bättrar mig. Eller jag litar på dig. Men du måste förstå att när man är så jävla snygg som du är, och du bara hänger med en massa killar om dagarna i skolan som jag vet bara är dina vänner blir jag lite avundsjuk" säger han och böjer sig fram för att kyssa mig men jag drar tillbaka huvudet så att han inte ska kunna.
"Så allt handlar egentligen om att du är avundsjuk för att jag har vänner och är snygg?" Säger jag retsamt och flinar.
"Din röv" säger Nathan flinar och kysser mig sedan.
Tack vare att mitt och Tiffanys slagsmål inte blev så jävla mycket kalabalik runt så fick inte någon lärare nys om det vilket betyder att ingen av oss får något skit. Så nu sitter jag på lunchen med Jason, Anthony, Jaden, Zack, Andrew, Damien, Nathan, Arielle och Cynthia. Det börjar bli jävligt trångt ska jag säga er. Men Arielle och Damien är inte alltid med för de är borta jävligt ofta och gör något som jag helst inte vill veta.
"Okej guys jag har något viktigt att säga" säger jag högtidligt. Alla vänder blickarna emot mig.
"Jo så här är det... jag och Anthony väntar barn" säger jag. Alla glor chokat och Nathan ser ut att vilja döda Anthony. Jag tyckte att det skulle vara kul med ett skämt så här på fredags eftermiddagen.
"SKOJAAAAA" skrek jag sen. Alla börjar prata i mun på varandra och jag kan inte göra vad de säger eftersom de är så konstiga.
"Okej det jag tänkte säga var att min mamma och Anthonys pappa är tillsammans och sen var det inget mer med det!!" Säger jag. Anthony och Nathan flinar. Och alla andra ser IGEN chokade ut.
"VA?!?" Utbrister Cynthia.
"HUR?!?" Frågar Damien.
"VARFÖR!!" Säger Zack.
"Din mamma är het" säger Jason och flinar. JAG SKRATTAR HÖGT. VARFÖR ÄR ALLA SÅ JÄVLA STÖRDA??!??!!!!! HUR SKA JAG KUNNA VETA VARFÖR, NÄR, VAR OCH HUR EGENTLIGEN. De är så dumma i huvudet. JAG ORKAR INTE ENS.
"Guys jag går fuck you" säger jag och reser mig upp från bordet men, tyvärr drar Nathan ner mig så jag måste sitta ner igen. Och fuck han.
Datum: 24 & 25 september 2019
Okej nästa kapitel lovar jag att försöka skriva något vettigt.
Kärleks problemen för mig bara strömmar in här.
