Zoes perspektiv
Cynthia och Jaden gick ut och lämnade mig ensam igen. Och jag somnade om i kanske 1 timme igen. Sen kom jag på att Nathan inte var här. Men sen igen kom jag på att han var i bilen med mig. Vilket betydde att han kanske.... nej nej. Tänk inte så. Det stod en bricka med pastasallad och vatten bredvid mig och jag va jävligt hungrig så jag tog den fina mumsiga maten, drog ut den där slangen jag hade i näsan av ingen anledning alls eftersom jag inte var sjuk. Men jag blev för jävligt snurrig så jag nästan trillade ner från sängen med maten över mig. Men som tur va hände inte det. Utan jag satte mig själv på mitt eget behov på golvet och lutade mig emot väggen så som jag alltid gör när jag äter.
Det va faktiskt väldigt väldigt gott. Efter magen blev jag såklart skit nödig så jag gick och bajsade i det fina badrummet. Det här sjukhuset va väldigt fint.
"Vänta får jag ens vara här inne?" Frågade jag mig själv högt. Man vet ju aldrig de kanske har stängt av vattnet eller något men isåfall är det städerskans problem och inte mitt. Stackars människa. Som måste göra det. Jag spolade som det faktiskt funkade och sen tvättade jag händerna och gick tillbaka till mitt rum igen. Eller ja kanske inte riktigt rum och rum men men. Sen såg jag att min kära mamma hade lämnat en hoodie åt mig på soffan bredvid sängen som jag fört rusade och satte på mig. Undra om mamma eller ethan Eller någon alls hade sett mina ärr på armarna. Ingen bryr sig men jag är bara nyfiken. Det var faktiskt Nathans hoodie. Som jag kom på att jag sakande på väldigt mycket. Så jag stoppade ett par kuddar under täcket i sängen så det skulle se ut som om jag låg där och sov för dom som kikade in. Sen smög jag ut på min sjukhus upptäcktsfärd. Jag började med alla rum på samma rad som jag. Men jag såg inte Nathans fina ansikte i något av de rummen jag öppnade av. Bara kritvita sjuka ansikten. Som va lite läskiga. Jag smög vidare till nästa våning och kollade varje rad där med. Men ingen Nathan där heller.
Så jag gick ner igen till min våning och kollade återigen. Jag öppnade samma dörrar och ropade in i alla rum "NATHAN?!?" Men ingen svarade förutom den fjärde sista närmaste väntrummet där för övrigt Ethan, mamma, Kira, Jason, Andrew, Cynthia, Jaden och Anthony satt och åt mumsig mat. Men fokusera nu. Jag smög försiktigt in i rummet där Nathan hade svarat.
Och då såg jag honom. Min älskade Nathan. Min favorit. Han hade flertal sår i ansiktet. Men jag hade ett bandage och sår i huvudet så det är mest synd om mig. JAG SKOJA HERREGUD. Nathan sken upp när jag kom. Så jag rusade fram till honom men TYVÄRR. Tyvärr igen var det en sladd på golvet som jag snubblade på och tog snabbt tag i sängen för att inte slå i huvudet men tyvärr var det inte sängen utan en knapp. En röd knapp. Där det stod "NÖDSITUATION". Nathan började skratta högt men sen tystnade vi båda för ett högt pip sken över hela sjukhuset och 5 sekunder efter stod det kanske minst 15 doktorer, läkare och sjuksköterskor i Nathans rum och glodde på oss. Först oroligt. Men sen så kunde de flesta inte hålla sig för flin.
"Och vad gjorde ni då?" Frågade en doktor och höjde ena ögonbrynet. Jag flinade och pekade på mitt intrasslade ben i sladden och sa sen:
"Ja för att vara ett sjukhus är säkerheten inte så bra ska jag säga er" sa jag. Alla började skratta.
"Är du Zoe parker?" Frågade en sjuksköterska. Jag nickade försiktigt.
"Du ska inte vara uppe och gå och inte minst ramla än" säger hon och skrattat lite tyst.
"Jaha men jag va och sket förut också så det är nog okej tror jag" säger jag. Många av de arbetarna går men vissa är kvar.
"Och hur gick det för dig?" Frågar en läkare och syftar på Nathan. Som för övrigt ligger och vrider sig av skratt.
"Äsch jag mår alltid bra när hon är här" skrattar Nathan efter ett tag och han kan syfta på en av sjuksköterskorna som va ganska fin som står i rummet men vad vet jag?
"Du måste nog berätta för din mamma hon är väldigt ledsen" säger en läkare. (OKEJ VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD PÅ DOKTOR OCH LÄKARE?). Nathan ser lite orolig ut. Sen kommer Kira och mamma in. Mamma kollar på mig och suckar.
"Såklart det va du Zoe" säger mamma. Och alla börjar skratta igen.
-
Nathan fick åka hem dagen efter men eftersom jag hade ramlat också så behövde jag vara kvar 3 dagar. Jävligt kul var det. Jag har insett hur roligt det är utan min mobil.
I ALLA FALL.. när jag gick komma hem åt jag mamma och ethan suschi. Mums. Sen gick jag upp på mitt rum och kollade på följande: Good luck Charlie, Girl meets world, Hannah Montana, Violetta(hahah) det var bara exempel. Ajö.
Datum: 3 & 4 september 2019
