Jag vakande av att Nathan låg och kollade på mig. Men jag öppnade inte mina ögon. Jag bara vaknade om du fattar. Okej det där va oklart men orka.
"sluta kolla på mig" sa jag och tog min hand i hans ansikte så han skulle försvinna.
"Var inte så vacker då" sa Nathan. Om han flinade har jag ingen aning om eftersom att jag blundade fortfarande.
"du är jobbig" suckade jag och vände mig och försökte somna om igen. Men tyvärr precis då så kom mormor in och sa:
"NU ÄR DET FRUKOST"
Jag öppnade ögonen men gick inte upp. Men det gjorde tyvärr Nathan. Han kom och försökte dra upp mig. Återigen tyvärr lyckades han väldigt bra eftersom tydligen är han värsta starka mannen. BARA för att vara jobbig så började jag då hänga på Nathans midja så att han skulle bli irriterad men nej. Han brydde sig inte ens. Utan satte på sig ett par mjukisbyxor och en T-shirt. Jag tänkte minsann inte byta om.
"Godmorgon sovit gott??" Frågade mormor när vi slog oss ner vid det fula matbordet. Jag somnade. Skojar inte. Eller kanske. Och om du även ångar så svarade ingen av oss på hennes fråga.
Nej då. Jag tog en skål och hällde mjölk och sen flingor. Mums. Nathan tog en ful macka om ni ville veta.
"Jaså ungar idag hade jag och surgubben tänkt att åka in till stan och hälsa på Rasmus och se om han har kryat på sig" sa mormor. Asså wtf. Jag har ju precis kommit och så ska dom dra iväg och hälsa på ful Rasmus. Jag gav bara mormor en sårad blick och återgick sedan till att äta. Enda gångerna jag faktiskt äter frukost är när jag är hos mormor och morfar. För de har så goda flingor.
"Vill ni följa med eller ska ni stanna?" Frågade morfar.
"Vi kan väl stanna?" Sa jag men kollade på Nathan. De nickade.
"Nathan ska vi åka hem inatt?" Frågade jag när jag och Nathan hade gått ner till bryggan av ingen andledning alls. Nathan kollade förvånat på mig.
"varför?" Frågade han.
"För annars måste vi ändå åka hem tidigt imorgon och jag gillar att åka bil" sa jag och log överdrivet emot Nathan.
"okej om jag får en puss" sa han fjäskigt.
"Puss är ett fult ord" sa jag innan han tryckte sina läppar mot mina. Ånej.
Resten av dagen badade jag och Nathan i vattnet och det va fan svin kul. Mormor och morfar hade kommit hem typ vid 9 så vi skulle åka hem typ 11. På kvällen alltså. Och nu var klockan 23 prick och jag sa hejdå till mormor och morfar och sen satte jag och Nathan oss i hans bil och började köra iväg.
"Nathan" sa jag.
"Ja baby" sa han.
"Du vet det där om att jag aldrig har sagt något snällt till dig?" Började jag.
"Mhm" sa han.
"Jo dina ögon är väldigt fina" sa jag lite blygt av någon konstig anledning. Nathan typ stannade fast han fortsatte köra.
"Baby" mumlade han och bet sig i läppen.
Efter ett tag blev jag för jävla hungrig.
"Nathan jag kommer dö" muttrade jag.
"Varför?" Frågade han.
"För jag är hungrig?!" Sa jag ganska högt. Precis då svängde vi förbi McDonalds. Ejuw vilket fult ord. Nathan gjorde en tvärsväng och körde in till drive by saken.
"Vad ska du ha då??" Frågade Nathan.
"Pommes och en super stor dricka" sa jag och hoppade till lite för jag blev exalterad? Varför? Ingen aning.
Nathan beställde och vi åkte sen till den där luckan där man betalar. Tjejen som stod där bakom glaset började genast hålla på och flörta med Nathan och så vidare. Hon liksom slingade sitt blonda hår runt sitt finger. Inte för att jag blev avundsjuk eller något MEN hon måste vara minst 27 år, jag menar Nathan är 17 så det är egentligen bara 10 år. Nej bort bort. Sen verkade det som om tjejen såg mig som satt och blängde på henne utan att jag ens tänkte på det. Hon blänger tillbaka mot mig och ger mig sedan en grov jävla BITCH BLICK.
"Kör Nathan" sa jag när hon hade gett oss maten. Jag tog mina dumma pommes och åt dom surt.
"Avundsjuk eller baby?" Flinar Nathan.
"Såklart" sa jag. Och flinade tillbaka.
"Jag väljer alltid dig först älskling" sa Nathan.
När jag och Nathan var framme hemma var klockan typ 3 och jag tyckte det va onödigt att Nathan skulle hem och liksom sova så jag (konstigt nog) tvingade honom att sova hos mig.
Vi bytte om och la oss sen ner i min säng. Efter ett tag så är det helt knäpptyst och då tror ju jag att han har somnat. Innan han säger:
"Zoe, jag måste säga det här och du får inte säga något förens jag är klar okej?" Säger han och vänder sig emot mig, men liksom stödjer sitt huvud emot sin arm eller aa om du fattar vad jag menar. Jag bara nickar åt honom.
"Ända sen dagen vi sågs eller aa natten när du somnade på gungan och jag följde dig hem har jag inte för en sekund slutat tänka på dig, du är så jävla underbar, sur och negativ men jävligt rolig. Du bryr dig inte ett skit om vad andra tycker om dig eller något vilket får mig bara att vilja ha dig ännu mer, och dina ögon älskling wow" säger Nathan. Mitt hjärta KANSKE smälter men bara kanske. Istället svarar jag.
"Dom är från 99" svarar jag och Nathan ler emot mig.
"Du va inte ens planerad då" säger han.
"och du var ett stor abortförsök 2001 men ändå sitter du här nu" säger jag.
"Zoe vill du bli min flickvän" säger han. And im shook. Skoja.
"Kanske det kanske" säger jag och flinar innan jag vänder mig om bort från honom och låtsar somnar. Som om han skulle tro att jag sov.
Men han bara slingrar sina armar runt mig och lutar sitt huvud mot min nacke.
VARFÖR ÄR DEN HÄR DAGEN SÅ KONSTIG???????
Datum: 1 & 2 augusti 2019
