"Varför är du inte hemma?" Frågade Nathan efter ett tag. Jag vet mig i läppen av nervositet.
"Ehm jo..-" började jag.
"Fortsätt" sa Nathan och avbröt mig innan jag ens hade hunnit säga.
"När jag gjorde slut med dig... tänkte jag att det va tid för mig att ta hand om mig själv och må bra för en gångs skull i mitt liv. Men jag fattade ju liksom hur mycket du betyder för mig men inte att jag skulle må ännu mer skit" började jag.
"mådde du inte bra när vi va tillsammans?" Frågade Nathan.
"Jo men alltså det var inte ditt fel, men det var ehm bara i allmänhet" svarade jag. Och gjorde mig redo på att fortsätta men blev avbruten då.
"Varför sa du inget då?" Frågade Nathan lugnt.
"Jag vet inte, du ska inte behöva bry dig om att jag går runt och mår dåligt hela tiden" säger jag. Nathan biter ihop. Sen ser det ut som han funderar över någonting.
"Får jag se dina armar!?" Säger han och sätter sig lite rakare i sängen i mitt rum där vi sitter. Jag blir nervös. Fan fan fan.
"Nej" sa jag. Då sjönk Nathans kroppsställning ihop.
"Har du skärt dig..?" Frågade han. Jag hyschade honom för jag ville inte att mormor eller morfar skulle höra.
"Har du det?" Frågade han återigen.
"Gjort är gjort" sa jag och ryckte lite på axlarna.
"varför? Du klarade dig ju så länge utan att göra det" Frågar han.
"Men så här, det är liksom den enda smärtan som jag kan kontrollera. När pappa dog den smärtan var helt jävla brutal, och nu när jag inte pratade, kramade eller hörde dig varje dag var det nästan lite samma sak" sa jag.
"Okej, men när vi gjort slut, mådde jag värre. Och jag festade för att jag ville och det va kul" sa jag när Nathan återigen hade frågat varför jag var här.
Han nickade samtidigt som han kollade oroligt på mig.
"men?"
"Kommer du ihåg den gången när jag kom till ditt hus för att prata och din pappa hade ja... och jag va alldeles oklar?" Frågade jag.
"Ja vad fan var det med dig då?" Frågade han.
"Jag hade precis innan hällt i mig en massa piller innan jag gick till dig och när jag gick hem ramlade jag ihop, sen vaknade jag på sjukhuset och de kallade mig för missbrukare, och kompromissade med att jag inte skulle få foster familj eller åka in på rehab och då sa de att jag skulle åka och bo med mormor och morfar i 1 månad för att se om det blev bättre och om inte skulle de bestämma vad som skulle hända" säger jag. Nathan glor på mig i chock.
"Så då säger-" börjar han innan hans röst brister och jag kramar honom hårt.
Jag och Nathan pratade en lång stund mer om allt mellan himlen och jord och det var som normalt igen.
Fast ändå inte riktigt. Tanken att han skulle åka hem och gå i den gamla skolan och jag skulle stanna här va lite sorlig.
Datum: 15 november
