2 veckor senare. (4 juni)
Jag gick inte till skolan idag. Och vet du varför? För jag är fucking ledsen. Och vet du varför jag är ledsen? För allt fucking suger.
Nathan har ring 34 gånger men jag har inte svarat. Cynthia har ringt 18 gånger men jag har inte svarat. + ett par hundra sms från båda hållen.
Mamma jobbar och ethan är såklart i skolan eller vem vet egentligen?. Vem vet egentligen vart någon och något här i världen egentligen är? Inte jag i alla fall.
"Cynthia?" Sa jag i telefonen.
"ZOE VART ÄR DU?" Ropade hon i telefonen också såklart.
"Hemma kan... uhm kan du komma?" Frågade jag.
"Kommer om 20" sa hon och la på.
Efter 19 minuter ringde det på dörren och Cynthia klev in.
"VART FAN HAR DU VARIT OCH VARFÖR HAR DU INTE SVARAT?" Frågade hon. Jag kollade upp emot henne.
Cynthias perspektiv.
Zoe kollade upp mot mig från soffan där hon satt insvept i massa filtar. Med tårar i ögonen. Jag har inte känt Zoe länge bara 3 veckor lite mer men henne trodde jag aldrig att man skulle få se gråta.
Jag sätter mig snabbt bredvid henne och kramar om henne bara. Efter ett tag säger hon:
"Pappa dog för 6 år sen idag" sa hon och satte sig upp och torkade bort tårar från hennes kinder. Jag var bara chockad. Hon hade inte sagt någonting om arr hennes pappa aa du vet. Men det kanske inte heller är det första en person berättar när man blir vänner.
"Varför sa du inget..?" Sa jag lite försiktigt. Zoe tar ett djupt andetag.
"jag gissar att jag skämdes. Din pappa älskar dig, Mer än allt, och Jonathan skulle göra vad som helst för Nathan, Nicole och Noelia även fast han inte bor med dom längre. Till och med Zack, och han kanske måste åka till fängelset för att träffa hans pappa men han skulle aldrig glömma Zack. Jag är till och med avundsjuk på Zacks pappa" sa Zoe och tvingade sig själv att le litegrann.
"Det är inte ditt fel att han försvann" sa jag lugnt.
"Kanske, men jag kan vara inte släppa det att han inte finns här längre. Jag skriver brev och meddelanden och skickar till honom även om han inte är här längre" säger Zoe och hennes ögon är återigen glansiga.
"Du saknar honom, du är tillåten" säger jag.
"Men jag vill inte. Att jag saknar honom kommer inte få honom tillbaka till oss. Allt jag ens minns av honom är hur han alltid brukade köra mig i bilen på natten när det var mörkt och regnade, och när han åkte på resor och kom hem med presenter till mig och Ethan, och en dag kom han bara inte tillbaka. Och det känns som om jag inte in göra något rätt längre allt känns bara fel". Tårarna strömmar ner från Zoes ögon och ner på kinderna och jag kramar henne återigen.
"Jag älskar dig Zoe och jag kommer alltid finnas för dig oavsett vad" sa jag.
"Jag älskad dig med Cynthia" mumlade Zoe.
Efter ännu ett tag av pratandes sa Zoe att jag behövde åka tillbaka till skolan och att jag skulle säga till Nathan att hon var okej.
Jag gick fram till Nathan.
"CYNTHIA!! HUR ÄR DET MED HENNE?" Frågar Nathan jätte oroligt. Han bryr sig så mycket om henne. Och hon bryr sig så mycket om honom.
"Okej" sa jag och innan jag gick till sista lektionen sa jag till honom:
"När det regnar nästa gång och är mörkt ute åk ut med henne i bilen, hon älskar det"
Datum: 9 augusti 2019
Hej jag vet att det var ett kort kapitel men jag satt på min balkong och sen blev jag ledsen och sen skrev jag det här.
