"NATHAAAAAAAAAAAN" skrek helt plötsligt någon och kastade sig på mig. Jag blev livrädd och va nära på att slå till personen innan jag såg att de va Zoe.
"ZOOOOE" skrek jag tillbaka och slängde armarna runt hennes lilla kropp. Hon la huvudet mellan min nacke och axel.
"Jag har saknat dig så mycket" mumlar hon in i min tröja.
"Såklart du har" flinar jag och kysser henne på munnen. Menton drar ifrån och flinar tillbaka.
"Din lilla bitch, vad har du gjort utan mig då?" Frågar hon.
"Nae, du vet haft sex med alla i skolan, gjort 4 av dom gravida och ja" säger jag med ett retsamt flin. Zoe blänger på mig.
"Ja och jag blev kär där borta förstår du" säger hon med den seriösaste min hon kan åstadkomma.
"fuck you nu kanske inte jag vill visa överraskningen jag gjort för dig" muttrar jag.
"Men Nathan du vet att jag bara har ögon för dig din bitch" flinar Zoe åt mig. Jag drar bara in henne i mina armar igen och kysser henne. När vi drar ifrån ler hon mot mig och säger:
"Vaaad för överraskning?"
"Ikväll" säger jag och flinar mot henne.
Efter ett tag reser sig Zoe från min säng och suckar.
"Jag lovade att jag skulle till Cynthia" sa hon.
"Du är så vacker älskling" säger jag och drar i hennes arm för att få henne att stanna. Hon vänder sig emot mig.
"Jag stannar om du ger mig överraskningen NU" säger hon hotfullt. Jag himlar med ögonen men hämtar sedan pappret och gitarren. Sätter mig sedan framför henne och börjar dra på strängarna. Zoe har jag nog aldrig sett lyckligare.
"ÅH SKA DU SPELA!!?," tjöt hon och drog sedan mitt täcke runt omkring sig. Jag flinade bara innan jag började:
(Sätt på youtube videon där uppe för o höra sången)💖💝
"Hey there, Delilah
What's it like in New York city?
I'm a thousand miles away
But, girl, tonight you look so pretty
Yes, you do
Times Square can't shine as bright as you
I swear, it's true
Hey there, Delilah
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
What you do to me
Hey there, Delilah
I know times are gettin' hard
But just believe me, girl
Someday I'll pay the bills with this guitar
We'll have it good
We'll have the life we knew we would
My word is good
Hey there, Delilah
I've got so much left to say
If every simple song I wrote to you
Would take your breath away
I'd write it all
Even more in love with me you'd fall
We'd have it all
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
A thousand miles seems pretty far
But they've got planes and trains and cars
I'd walk to you if I had no other way
Our friends would all make fun of us
And we'd just laugh along because we'd know
That none of them have felt this way
Delilah, I can promise you
That by the time that we get through
The world will never ever be the same
And you're to blame
Hey there, Delilah
You be good, and don't you miss me
Two more years and you'll be done with school
And I'll be makin' history like I do
You know it's all because of you
We can do whatever we want to
Hey there, Delilah, here's to you
This one's for you
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
What you do to me, oh oh, woah, woah
Oh woah, oh
Oh"
När jag va klar kollade jag upp på Zoe som satt med fucking tårar i ögonen och kollade på mig.
Zoes perspektiv
Helt ärligt. Det där va det snällaste någon NÅGONSIN gjort för mig. Åh herregud. Jag torkar bort de äckliga tårarna från mitt ansikte och slängde mig om halsen på Nathan. Såklart hade han lagt ner gitarren. Och herregud. Varför är jag en sån förjävlig bebis som gråter till allt nu.
"JAG ÄLSKAR DIG" tjuter jag innan jag ruskar vettet tillbaka i mig.
"Jag älskar dig mer" säger Nathan och kysser mig på pannan.
Efter återigen ett tag kom Kira upp och knackade på.
"Åh Zoe va kul att du är tillbaka! Nathan har saknat dog så mycket!" Börjar hon.
"Åh jag vet" säger jag och flinar mot Nathan.
"I alla fall ska du äta hos oss?" Frågar hon och ler stort. Nathan och hans mamma har EXAKT likadant fina leende.
"Åh jag skulle jätte gärna vilja men jag måste vara hemma och äta, mamma har fixat något till oss!" Säger jag ursäktandes. Kira ler och nickar och går sedan ner igen.
"Jag måste gå nu faktiskt" säger jag och krånglar mig ur hans grepp.
"Men åååh okej då" säger han och släpper mig. Men drar snabbt tillbaka igen och kysser mig vid nacken och jag känner hur han flinar. Men jag är en stark kvinna så jag drar mig ner på golvet och reser mig sedan upp. Sedan går jag ner till hallen men Nathan har rusat efter mig.
"Hejdå då baby" säger han och ser ärligt ledsen ut.
"Hejdå" säger jag.
"Ska jag skjutsa hem dig?" Frågar han.
"Nej tack hej" säger jag och flinar innan jag stänger dörren.
Jag börjar gå hemåt och är inte över huvud taget glad längre. Tårarna kommer IGEN och jag går där i mörkret själv och gråter. När vi hade landat i New York berättade mormor för alla att hon hade varit hos doktorn för bara en årlig check. Och läkarna hade hittat cancer i hennes bröst. Min mormor hade alltså fått bröstcancer. Och det finns inget jag kan göra något åt. Ingenting. Mamma är helt förstörd.
När jag kom tillbaka hem var det helt släkt överallt. Vilket va tur för jag hade ingen lust att berätta varför jag grät. Eller se mamma just nu. Då bryter jag bara ihop. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till hoodie och kröp ner under mitt täcke. Att livet skulle vara så jävla orättvist.
- dagen efter -
Jag vakande morgonen därpå av att solen lyste rätt igenom mina fönster in på mitt ansikte. Vilket fick mig att stöna högt för det är fruktansvärt när sånt händer. Men jag gick långsamt upp ur sängen och gick ner till köket. Där satt som vanligt Ethan och glodde.
"Eftersom jag är ledsen tänker jag inte vara elak mot dig idag" säger jag och öppnar skåpet med flingor.
"Mamma är helt förstörd" säger Ethan bara. Jag sjunker ihop. Och precis då kommer mamma ut från sitt rum med filt virad runt omkring sig helt röd runt ögonen. Och såg sjukt förstörd ut. Precis som hon gjorde när pappa dog. Och mormor är inte ens död än:(.
"Hej mamma" säger jag lite försiktigt.
"Hej älskling" säger hon och hennes röst bryts och hon rusar in på sitt rum igen. Jag vänder mig sorgset om till Ethan. Han kollar roligt på mig. Och mina ögon vattnas. Ethan ställer sig då fort och kommer omkring köksön och ger mig en kram.
"Allt kommer bli bra, vi klarar det, mamma klarar det, hon klarar allt" mumlar ethan och släpper mig sedan.
"Snart klarar hon inte mer" säger jag innan jag här upp till badrummet utan att äta någon frukost.
Jag gör mina behov i badrummet och går sedan till mitt rum. Det första jag ser är min Lightbox. Innan jag hinner ens tänka så har jag skärt mig. Precis som jag gjorde när pappa dog. Med exakt samma bokstäver.
Grejen är att jag vet att mormor kommer bli okej. Hon är jävligt stark. Men mamma. Hon förlorade sin man, sina barns pappa, sin soulmate och nu kanske hon förlorar sin mamma, hennes allt. Så det är mer mamma jag är orolig för. Men också hur jävla dåligt allting går i mitt liv just nu. Fy fan.
Datum: 1 september 2019
