Zoe ft hennes grova mental breakdowns. Eller ja. Jag blir bara väldigt ledsen ibland. Och ganska sur på mamma. För jag gillar att prata om farmor och farfar men mamma hatar när jag gör det så jag retas. Och för att retas ännu mer nu när jag redan gråter osv så har jag börjar lära mig italienska. Skoja jag kan det redan eftersom pappa är förlåt jag menade va italiensk. Han ja.
Men det här har jag lärt mig idag:
"Odio la mia vita". Lista ut vad det betyder om ni kan suckers. Skoja det betyder "jag hatar mitt liv" because i dooooooooooooo.
Varför undrar ni då? Jo för mamma och sin vidriga pojkvän har varit med varandra så jävla mycket den här veckan. Helt sjukt. Så jag har bott hos Nathan. Men nu så sa Ethan att jag behövde komma hem för mammas kille hade åkt men gissa vaaaad? HAN HADE INTE ÅKT. Bitch.
I alla fall. De senaste veckorna har varit ett upp och ner ner och upp. Cynthia har åkit utomlands vilket betyder att jag inte kan vara med henne. Jason, Andrew, Anthony, Jaden och Nathan är på någon hockey sak med sitt jävla lag så JAG HAR LIKSOM INGA VÄNNER. I min ensamhet har det blivit lite skärningar på armar osv. Men det bryr sig inte vi om så vi pratar om något annat.
Jo jag har ju bara 6 vänner, som alla är borta så jag kanske borde skaffa nya vänner. Svar: ja. Kommer jag klara det? Svar: nej absolut inte. I alla fall. Under min ensamma tid har jag ju hunnit reflektera över mitt liv. Vilket går för jävligt eftersom min jävla adhd hjärna inte kan koncentrera sig.
I alla fall igen u guys. Skolan börjar i övermorgon. Och jag vill dö. Riktigt hårt. Men Jaden har tvingat oss alla att vi ska till stranden en sista gång ikväll innan skoljäveln börjar. Tyvärr är ju då fortfarande Cynthia bortrest, OCH KOMMER INTE KOMMA HEM FÖRENS EN VECKA EFTER SKOLAN REDAN BÖRJAT JAG HATAR HENNE SÅ MYCKET.
I alla fall för fjärde gången gick jag och hämtade mina badgrejer och väntade sedan på att kuken Nathan skulle komma och hämta mig.
"Tjena baby" sa han när jag hoppade in i bilen. Tyvärr i baksätet bredvid Zack eftersom Jaden hade tagit min plats i framsätet.
"Fuck you" muttrar jag. Alla i bilen var svettiga och äckliga. Vilket betyder att de precis kommit från en träning. Vilket VA VIDRIGT.
"Vänta vänta vänta va??? Är du fucking italienare????" Utbrister Jaden och han skakar på huvudet så allt vatten i hans hår skvätter på Andrew som sitter bredvid honom. Jag flinade och nickade.
"Sen NÄR??" Frågar Nathan och ser precis lika förvånad ut som jaden. Jag menar inte för att jag sagt något men ändå.
"Sen 29 december 2003, dagen jag föddes alltså jävla idioter" muttrar jag.
"HUR??" Frågar Anthony.
"Ja vadå Parker är väl förfan inte italienskt över huvud taget" säger Jason. Jag himlar med ögonen.
"LYSSNA NU DÅ!!" Säger jag innan jag börjar historien.
"Min mamma och pappa träffades när mamma var 17 och pappa var 20 i Italien när mamma var där på semester. Och dom blev kära ja. Och sen så respekterade inte min farmor och farfar mamma dels för hon inte var katolik eller vad det heter. Och sen så blev mamma gravid med Ethan och det gick ju inte för sig eftersom pappa behövde vara gift innan han fick barn, men pappa ville vara med mamma så han rymde med henne hit och sen så ville pappa inte att jag och ethan skulle ha något att göra med farmor och farfar så vi fick mammas efternamn och inte så italienska namn" sa jag kortfattat. Alla sitter med uppspärrade ögon.
"Varför har du inte sagt något förut????" Utbrister Nathan efter en lång tystnad.
"Ingen har frågat" säger jag och flinar. Nathan drar in mig i hans famn och kysser mig i hårbotten.
Och då bara sådär blir jag väldigt sorgsen. Förmodligen för att skolan började snart och för att pappa inte är kvar. Inte här och inte i Italien, jag har träffat farmor och farfar 1 gång bara av en slump. När jag va 5. Så jag kommer inte ihåg alls.
Dom kom inte på pappas begravning. Antingen var de inte bjudna eller så vet dom inte...
Datum: 9 september 2019
