Nathans perspektiv
"Hejdå älskling" säger jag och kramar Zoe en sista gång innan hon och hennes gigantiska släkt försvinner på flygplatsen i vimlet av alla andra människor.
"Ses om en vecka vecka bitch" flinar Zoe men hon ser fan lite ledsen ut. Och nu kanske ni tycker att vi är jävligt fjantiga som tjuter när en åker bort i en enda vecka MEN jag och Zoe har inte varit ifrån varandra på hela sommarlovet. Jag har antingen sovit hos henne eller så har hon sovit hos mig.
Jag kör hem i tystnad utan en liten bitch vid namn Zoe Delilah Parker som sitter och gnäller bredvid mig i passagerare sätet. Vilket i o för sig är väldigt skönt för ibland kan man liksom inte tysta henne.
Jag tänkte på en till sak. Hon hade typ 17 kusiner. Jävligt många. Men det var typ bara 5 vuxna pluss William och thyra (hennes mormor och morfar). Åh vi blev tillsammans när jag och hon var där tillsammans. Aja. Nu ska vi inte vara en sån där liten bitch som Zoe är. Älskar henne väldigt mycket ändå.
"HEJ ÄLSKLING" säger mamma när jag kommer in i dörren.
"Hej?" Säger jag lite frågande när hon ger mig en kram.
"Vad vill du ha till middag?" Frågar mamma. Hon brukar ALDRIG fråga vad jag vill äta. Det blir liksom det hon har lust till att laga.
"Spelar ingen roll" säger jag.
"Åkte Zoe nu?" Frågade mamma och blev lite mindre sprallig.
"Ja" sa jag och nickade medans jag tog av mig mina skor.
"Nej men gubben är du ledsen?" Frågar mamma och ser lite orolig ut.
"Men nej mamma herregud jag mår jätte bra hon kommer om en vecka igen" säger jag och tränger mig förbi henne och går upp i trappan.
"Nathan" säger Noelia vilket får mig att tvingas att stanna. Jag vänder mig om emot henne.
"ja?" Säger jag och går ner det steget jag hunnit ta.
"Gör en överraskning till Zoe" säger hon. Jag kollar undrande på henne. Då kommer Nicole fram och säger:
"Så hon blir glad, så hon vet att du älskar henne" säger Nicole. Och wtf. Har de blivit värsta poeterna helt plötsligt?????
"Vad har ni pratat om medans jag varit borta?" Frågar jag, flinar och går sedan upp på mitt rum.
Jag sätter mig på min säng och tänker igenom det dom där små människorna sagt till mig. Och jag ser gitarren och kommer ihåg hur glad hon blev när hon såg att jag hade en gitarr. Så jag satte mig vid skrivbordet och drog fram ett papper och en penna.
*Cynthias perspektiv*
Nu när Zoe har åkt till New York med hennes gigantiska släkt så har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra om dagarna.
Jag skulle ju kunnat vara med Anthony MEN han och Tilja är på ultraljud och kollar typ något.
Jag har ju liksom inga andra tjej vänner förutom Zoe. Don't get me wrong jag älskar Zoe men när hon är borta har jag inga andra tjejvänner. Såklart har jag ju Andrew, Zack, Jason, Jaden och Nathan också men Jaja. En vecka kan jag väl hålla mig instängd på mitt rum helt själv.
^dagen efter^
Jag gick upp på morgonen för av att jag fått ett sms av någon. Vid namn Anthony.
Anthony:
Hallå
Kan du komma?
Jag:
Vaknade nyss men okej jag kommer om 20
Anthony:
❤️❤️❤️
Jag klädde på mig kläder och stack ut.
Efter ungefär 23 minuters gående kom jag fram till Anthonys hus. Han öppnade en sekund efter jag hade ringt på.
"Cynthia!!" Sa han glatt och drog mig intill sig i en kram.
"Vad var det du ville?" Frågade jag. Anthony pekade emot soffan i ett sätt att visa mig att jag skulle sätta mig ner. Vilket jag gjorde.
"Jo. Vi var ju och kollade på barnet i ultraljud eller va det heter idag och det visade sig att det är tvillingar" får Anthony fram lite segt och nervöst. Men jag fattar verkligen inte. Det är inte mitt barn. Herregud.
"Men åh va kul!!" Sa jag och kramade Anthony lite löst. Anthony slog ner blicken.
"Inte så värst" sa han.
"Va?" Frågade jag.
"Tilja kan tänka sig att föda men inte ha kvar dom. Hon vill antingen att vi adopterar bort dom eller så får jag ta dom själv" säger Anthony lite lågt. Jag är sh00k. Wtf. Jag som trodde hon va schysst.
"vänta va??" Sa jag.
"Lyssnade du inte?"
"Jo jo men hur ska du göra då?" Frågade jag. Den här konversationen var nästan snar lik som om Anthony skulle vara med barn och jag hade gjort honom gravid och nu berättar han för mig att han är gravid och jag undrar om han vill behålla det.
"Vad tycker du?" Frågar han. Vilket är knäppt. Jag är 2 år yngre, vi är inte ens tillsammans, vi har känt varandra i typ 2 månader och han frågar vad JAG tycker om HANS barn?
"Gör vad som känns rätt. Fast hade jag varit du hade jag tagit dom" säger jag.
"Tack" säger Anthony och kysser mig på pannan.
Datum: 29-30 augusti 2019
