Nathans perspektiv
Asså jag vet jag vet, de kanske va lite överdrivet att jag åkte ifrån skolan men jag blev så fucking trött när de där tjejerna kom fram och sa att jag och Zoe hade gjort slut. Vilket vi verkligen inte har. Men hon har varit så annorlunda på sista tiden, eller ja inte direkt tror de e mer jag som varit så trött o stressad på sista tiden. Och sen kanske jag varit väldigt orättvis emot Zoe enbart på grund av att hon är med Elias för att han e ny, eller han VA ny, nu har han gått här ett tag ju. Och sen lämnade jag henne på skolan så att hon inte kommer kunna komma hem. Fan vilken idiot jag är.
Jag, 14:32
Förlåt älskling
De va inte meningen att va så jävla sur mot dig.
Zoe, 15:12
Du e fan en idiot
Jag, 15:12
Jag vet förlåt förlåt
Kan jag komma över???? Och gottgöra dig
Zoe, 15:23
Nej
Jag, 15:24
Snälla
Jo jag kommer
Zoe, 15:27
Nej kom inte.
På riktigt jag har inte tid, gör en viktig sak
Jag, 15:27
Jo, vi båda vet att du bara kollar på serie
Zoe, 15:28
Nathan. Snälla, kom inte!!
Samantha är jätte sjuk och Jack sa att ingen fick komma hem till oss så sjuk som hon e
Jag, 15:29
Okej då
Vill du att jag ska hämta dig från helvetet?
Vi kan kolla på film❤️
Läst 15:43
Jag suckade och la ifrån mig telefonen på soffbordet bredvid mig. Det där med Samantha verkade lite skumt. Om hon hade varit så sjuk att hon inte kunde bjuda hem någon kunde hon väl inte heller komma till skolan? Eller tänker jag heeeeelt fel.
"Nathaaaaaan" min mor ropar till mig från köket.
"Mmmm" mumlar jag högt så att hon kunde höra.
"Kan du hjälpa till med maten?" Ropar hon igen. Jag suckar högt men reser mig ändå från soffan och börjar hjälpa till med maten.
"Hur va din dag i skolan?" Frågar mamma.
"Bra" svarar jag kort och häller i spagettin i det kokande vattnet.
"Utveckla tack!" Säger mamma och ler stelt emot mig.
"Okej jag hämtade Zoe och sen åkte vi till skolan och sen va vi i skolan och sen slutade" säger jag utan att möta hennes blick. Men i ögonvrån ser jag henne höja på ena ögonbrynet men sen pratar vi inte mer om det.
"Hur va din dag då kära mor?" Frågar jag och ler emot henne.
"Den va helt fantastisk" sa mamma och ler. Sen fortsätter vi småprata lite. Väldigt länge sen jag snacka med henne så länge faktiskt.
-
Jag sätter mig i bilen och börjar köra emot Zoes hus. Bilresan tar ungefär 10 minuter, trafiken är helt borta på gatorna.
När jag ska svänga upp på uppfarten till familjen Parkers hus ser jag att det är ännu en bil. Vilket betyder att det just nu står 2 stycken bilar på uppfarten redan. De två andra är i garaget. Inte för att sväva iväg i tanken men såhär är det. Zoes mamma och ethan delar på en bil. Sen har Jack kvar sin bil, och sen har Anthony en egen bil. MEN den fjärde bilen har jag ingen aning om vems det är.
Uppfarten är alltså full så jag måste parkera ute på gatan.
"NATHAN???!" Utbrister nästan Zoe när hon öppnar dörren. Jag ler emot henne och ska precis kliva in men Zoe hinner skjuta till dörren så att bara hennes huvud stack ut. Jag ger henne en förvånad blick.
"Förlåt men jag har så dåligt samvete över att jag va så arg" säger jag och försöker återigen kliva in i huset. Men till mim förvåning kommer jag inte in. Hon som e så liten lyckas hålla fast dörren.
"Nathan jag är väldigt upptagen, men vi kan ses imorgon okej??" Säger hon.
"men-" börjar jag. Det börjar faktiskt bli ganska kallt den här kalla januari kvällen.
"Förlåt, ses imorgon älskar dig" säger Zoe och snabbt som ögat ger hon mig en snabb kyss på läpparna och slänger sen igen dörren i mitt ansikte. Jag suckar men går tillbaka till min bil.
Igen idé ändå.
Datum: 11 augusti
Hatar Nathan🚫🧢
