*nathans perspektiv*
Jag vaknar nästa morgon av att Zoe ligger med huvudet på min bröstkorg och hennes hår utspretat över min mage.
Försiktigt sträcker jag mig efter min mobil och kollar klockan.
7.45. Hur vaknade jag av mig själv nu? Vet inte.
Jag puttar lite på Zoe så att hon ska vakna. Tyvärr tyvärr inte vaknar hon. Återigen får jag en död blick kastad emot mig.
"Fuck you" säger hon.
"Kom nu vi måste upp" säger jag och reser mig. Hennes huvud slår i madrassen. Vilket förmodligen inte gjorde ont. Men man vet aldrig. Jag sträcker ut handen mot henne för henne att ta den.
Men hon tar den och drar sedan mig intill sig.
"Vi kan sova igen" säger hon sömnigt.
"Nej Zoe, hur gärna jag än vill sova bredvid dig igen men nej" säger jag bestämt och ställer mig upp. Då ser Zoe argt på mig och vänder sig sedan in mot väggen.
Jag tänker efter lite innan jag drar iväg täcket vilket får henne att gnälla sen så lyfter jag upp henne sådär upp och ner typ om du fattar med benen på ena sidan och huvudet Vid min rygg. Vilket får henne att skrika. Jag flinar och efter ett tag börjar Zoe skratta istället för att skrika. Jag går ner till köket med henne. Hon slutar ganska tvärt att skrika och kollar sen äcklat på mig.
"Äter du frukost?" Säger hon med avsmak.
Jag flinar bara och skakar på huvudet och vi går upp igen. Ethan och Emma (återigen Zoes mamma) hade redan ätit. Och hennes mamma hade åkt någonstans. Jo jag vet det för hon hade skrivit en lapp.
"Åh juste Nathan" sa Zoe och började rota i en av sina lådor. Sen slängde hon en scrunchie på mig. Jag blev varm i kroppen. Fan va gullig.
"Eftersom jag får en hoodie varje gång jag sover över" säger Zoe och flinar.
"Jag leder" säger jag.
"Gör du ju inte" säger Zoe besvärat.
Jag satte på mig den rosa scrunchien hon hade gett mig.
"Nämen har du kvar den förra??" Sa Zoe när hon såg att jag hade kvar den grå jag fick förra gången. Jag nickade och log.
"Klart jag har" svarade jag.
"Jag måste byta om" sa Zoe och gjorde en gest för mig som visade att jag skulle vända mig om. När jag fick vända mig om åt henne igen hade hon på sig en ljusrosa hoodie och svarta mjukisbyxor.
"Rosa?!?" Sa jag och höjde på ögonbrynen. Aldrig sett henne i färg förut.
"Jag är inte så deprimerad att jag inte använder färger lilla du" sa Zoe sarkastiskt.
Klockan var 8.21 så vi satte oss i min bil och började köra emot skolan. (Jag bytte också om äckel).
"Zoe?" Frågade jag efter ett tag.
"Nathan" sa Zoe. Det är så hon brukar svara när någon säger hennes namn. Hon typ hotar tillbaka med ens egna namn.
"Varför har du hoodie på dig hela tiden?" Frågade jag efter några sekunders tvekan.
"Som billie eilish en gång sa föressten jag översätter på svenska till sig ditt lilla missfoster" säger hon och sedan fortsätter.
"Jag vill inte att världens ska veta allt om mig, liksom ingen kan ha en åsikt om min kropp eftersom de inte sett vad som är under, ingen kan säga hon är thicc, hon är inte thicc, hon har ingen röv eller hon har en stor röv, ingen kan säga så för de vet inte" säger Zoe. Dödligt allvarligt. Jag som trodde hon bara skulle säga att det var för hon ville. Men fuck. Hon är jävligt smart egentligen. Eller aa det var ju billie som sa det men ändå.
"Men jag vet att jag kan säga att du är den vackraste personen jag någonsin mött" sa jag. Zoe vände sig till mig och log ett liiiitet leende.
Men sen återgick hon till sitt resting bitch face som hon alltid "har".
När vi var framme vid skolan hoppade Zoe ut ur bilen fort som in i helvete. Men jag gick snabbt ikapp med henne och tog hennes hand.
"Vad håller du på med?" Frågar jag lugnt.
"Jag vill inte dö" svarade hon lugnt och jag förmodar att hon syftar på Tiffany. Kanske också Hailey vem vet. Men Zoe släpper inte min hand medans vi går in i skolan.
En massa folk står och glor. Jag ser hur tjejerna bitch blickar Zoe.
*Zoes perspektiv*
Jag och Nathan går in i ful skolan och en massa folk glor på oss. Jag blir bränd av en massa fula 100 kg smink tjejer som bitch blickar oss/mig. Det är ju lite knäppt eftersom jag och Nathan INTE är tillsammans.
Ingen aning om varför men jag klämmer mitt grepp om Nathans hand lite hårdare när jag ser Tiffany & co vilket jag egentligen inte borde göra utan i denna situation borde jag släppa Nathans hand och springa. INTE och jag upprepar INTE för att jag är rädd för den där lilla satmaran men därför att jag inte orkar med att få kvarsittning igen. Jag menar i så fall ska det vara jag som startar bråket så JAG får avstängning. Jag menar vad som helst för att slippa skolan? Am I right?
Till både min och Nathans förvåning så säger inte Tiffany, Hailey eller dom andra 2 någonting när de går förbi. Hailey kollar ledsamt på mig bara. Aj då. Aja jag BRYR MIG INTE OM SKIT HAILEY. Kanske lite men. Hejdå.
Inget mer kul hände i skolan förens lunchen. Jag, Jaden, Anthony, Zack, Andrew, Jason och Nathan satt vid ett bord och snackade eller alla snackade utom jag för jag var tyst och lyssnade inte förens jag fick höra mitt namn.
"Zoe?" Jag rycker till av ljudet av mitt namn och kollar emot alla andra.
"Yes sir" sa jag.
"Vi alla ska dra hem till Nathan efter skolan ska du med?" Frågade Zack.
"Nejaaaa orkar inte" svarade jag. Nathan drog i min arm.
"Klart du ska med idiot" sa Nathan. Jag blängde på honom.
"Och vafan ska ni göra där då? Ingenting? Jo tack det låter ju kul" suckade jag. Alla flinade åt mig.
"så nej tack älskade vänner men jag tror jag över står, jag ska uhm hem och städa.." sa jag och gick sedan och lämnade min bricka. Nathan rusade till mig. Eller gick snabbt.
"Baby kan du inte snälla följa med?" Bad Nathan. "Det blir svin tråkigt utan dig" fortsatte han.
"Synd men jag är trött och vill spendera tid med min kära familj bAbY" sa jag. Nathan kollade på mig och höjde ena ögonbrynet. Han trodde inte på mig.
"Du vet att du inte KAN ljuga för mig hjärtat va?" Sa han.
"Okej jag orkar bara inte, jag vill sova" svarade jag.
"Är du okej?" Frågade Nathan och drog mig intill sig. Jag kollade upp och in i hans ögon.
"Nathan. Jag är OKEJ!" Sa jag så han skulle förstå.
"Säker?" Frågade han. Nu blir jag ju lite irriterad.
"MEN JAAAA" sa jag.
Datum: 25 juli & 29 juli 2019
