Efter skolan om ni ville veta. Så åkte jag hem med ethan efter skolan *host* eller jag menar efter kvarsittningen som jag fick. Sen kom jag hem. Mamma grät och kramade mig och berättade hur orolig hon hade varit. Sen att hon inte skulle träffa hennes kille mer om jag inte ville det. Sen undrade hon vart jag hade varit hela natten. Och varför jag såg ut som jag gjorde. Hon började typ bara gråta.
Men efter det gick hon upp till sitt målar rum och målade. Ethan gav mig nudlar. För det går kan man äta. U don't fucking say dude.
Efter maten gick jag upp på mitt rum och la mig på sängen och bara stirrade upp i taket. Nathan hade blivit jääävligt sur när han trodde att ethan var min pojkvän. Och sen att han sa att jag var helt perfekt.
*PLING*
När man talar om trollen. Om du inte fattar var det ett sms från en okänd person. Alltså aja. Strunta i det.
Okänd:
Tjenare
Jag:
Hej
Okänd:
Dina kläder är kvar här baby
Jag:
Nathan?
Okänd:
Ja såklart vem annars? 🥰
Jag:
Hur fick du tag i mitt nummer?
Nathan:
Jag har ju mina kontakter
Jag:
Okej.
Men jag har din hoodie också.
Nathan:
Jag kanske ska komma över då
Jag:
Och lämna mina kläder? Ja tack
Nathan:
Kommer om 20
Jag:
VÄNTA
Mamma kommer tycka att det är för sent att någon är här. Eller hon bryr sig egentligen inte men,,, du kanske kan komma in genom fönstret?
Nathan:
Ja visst
Jag älskar att smyga omkring med dig❤️
Jag:
Okej
Ses.
Nathan:
De gör vi ❤️
Kanske lite knäppt hur han fick tag i mitt nummer. Du förstår jag e hemlighet stämplad. Så det är svårt.
Efter 20 minuter som han hade sagt kastades något på mitt fönster. Jag rusar dit och kollar. Där nere står Nathan och flinar. Jag öppnar fönstret. Det här var inte genom tänkt.
"Jag kan klättra i trädet" ropar Nathan. Jag nickar. Han klättrar smidigt upp och slänger sig igenom fönstret. Jag flinar när jag hjälper honom upp. Han kollar sig omkring i rummet.
"Jag kan klättra i trädet" säger jag och härmar honom drygt. Men han bara flinar åt mig.
"Gulligt" säger han och pekar på min säng. Mer noggrant så pekade han på mitt gosedjur.
En koala björn jag fick av pappa när jag var 3. Det här låter jävligt cheesy men den betyder fan mest av allt för mig. Trasig e den, men de gör inget. Jag saknar honom. Massor.
"Fick den av pappa" säger jag och ler halvt. Nathan ser orolig ut.
"Vad är det?" Frågar han. Han måste sett att mina ögon vattnas av tårarna som vill komma fram. Men nej.
"Inget" säger jag och sätter mig på min säng. Han sätter sig bredvid mig.
"Jag ser att det är något Zoe, du behöver inte ljuga" säger han och kollar djupt in i mina ögon. Hans ögon är så fina. En perfekt brun färg. Långa tjocka ögonfransar. Nej wtf. Vem e jag?
Jag tar ett djupt andetag innan jag säger:
"okej" jag ler. Nathan ler tillbaka. OKEJ HAHAHHA JAG TOG ETT DJUPT ANDETAG FÖR ATT SÄGA TACK. Vad är det för fel på mig??
"Åh juste här är dina kläder" säger han och tar upp mina kläder han tagit med hemifrån. Jag kommer på att jag har hans hoodie så jag går till min byrå och letar efter den.
Efter att jag hittat den slänger jag den på honom likadant som han gjorde på mig.
"Behåll den, du passar bättre i den än vad jag gör" säger han. Jag blir lite chockad. Det var liksom en hoodie. Och vad jag vet är dom inte gratis.
"Nej ta den" protesterar jag.
"Jag vill inte ha den" protesterar Nathan tillbaka. Jag vill inte men jag måste erkänna att jag ville faktiskt ha den.
"Okej då" säger jag, flinar och tar tillbaka tröjan. Sen letar jag i en annan låda.
"Du kan få min scrunchie, så att du ser ut som en hora" säger jag och kastar en svart scrunchie på honom. Han ler och sätter genast på sig den.
"Tack älskling" säger han.
"Varsågod" säger jag tillbaka.
"Du sa inte emot" påpekade Nathan. Men jag ignorerade honom bara.
"Ska vi spela?" Frågade jag.
"Vadå?" Frågade Nathan.
"mariokart" sa jag flinandes. Nathan sken upp och nickade.
"Okej vänta här så hämtar jag" sa jag. Och kände mig duktig. Vet inte varför. Men jag kände mig jävligt duktig.
Jag gick ner till vardagsrummet och hämtade Wii:t och precis när jag e på väg upp kommer ethan och ska börja.
"Vad gör du?" Säger han.
"Vad fan ser det ut som ditt missfoster???" Snäser jag. Oj. Förlåt ethan men det är inte mitt fel att du är som du är. Ethan sätter upp händerna i luften som tjuvar gör när poliser säger "upp med händerna annars skjuter jag". Eller om det är tjuvarna som säger så... aja.
Sen går jag upp på mitt rum.
När jag kommer in står Nathan och kollar på min byrå. Eller rättare sagt vad som står PÅ min byrå. Jag blir nervös. Därpå har jag bilder på pappa, mig och pappa, mig mamma och pappa, mig mamma pappa och ethan, mig mamma pappa ethan mormor och morfar. Nathan kollar snabbt bakåt på mig där jag står still med Wii:t i famnen.
"Är det din pappa?" Frågar han. Jag lägger ner Wii:t på golvet och nickar och går sedan fram till Nathan.
"du ser ut som honom" säger han. Jag får lite tårar i ögonen. Men torkar snabbt bort dom innan Nathan skulle hinna se.
💝💗💖💞💕💓💘💘💓💕💞💖💕💓💓
*nathans perspektiv*
Zoe nickar och går fram till mig. Hon ställer sig väldigt nära och nu inser jag hur kort hon faktiskt är. Typ 1 cm över min axel. Eller jag menar jag har ju sett att hon är kort men.. aja.
"Du ser ut som honom" säger jag och Zoe får direkt tårar i ögonen. Men hon torkar snabbt bort dom. Förmodligen för att inte visa att hon gråter. Det är sån hon är. Inte visa känslor för det minsta.
Jag drar armen över henne och håller henne runt axeln. Hon kollar upp på mig. Och sen bort och lutar huvudet mot min axel. Och där i just den sekunden vet jag. Då vet jag att hon är min framtida flickvän.
"Tack Nathan" säger Zoe. Jag kollar frågandes på henne.
"Även om vi känt varandra i 3 dagar så är jag väldigt tacksam" säger hon. ZOE PARKER VISAR KÄNSLOR.
"Jag tycker om dig parker" säger jag.
Sen sätter vi igång Wii:t och börjar spela. Jag vinner 5 gånger i rad men sista banan låter jag Zoe vinna för hon började bli lite små sur över att hon förlorade hela tiden.
"Jag är vanligtvis väldigt bra" suckar hon. Jag flinar och ler.
"Det vet jag att du är älskling" säger jag. Hon ler mot mig?!?!?!
När jag ska gå är klockan 23.21 och vi har spelat sen 22.
"Nathan vänta" säger Zoe och tar löst i min arm. (Om ni inte kommer ihåg ska jag återigen ta mig ut genom fönstret). Jag stannar upp i mitt steg mot fönstret och kollar på henne.
"Äsch det va inget" säger hon sedan och flinar, jag flinar tillbaka men säger:
"Säkert?"
"Nej duvet" säger hon sarkastiskt tillbaka.
Datum: 18 juli 2019
