SKOJA JAG SOMNADE ALDRIG OCH NU HAR NATHAN SOVIT I EN TIMME OCH JAG HAR PANIK FÖR JAG HAR SÅ TRÅKIGT. Så jag gör det ända som är rätt i denna situationen. Nämligen sätta upp mina fötter från sängen på väggen och försöka stå på huvudet. MEN tyvärr så har jag INTE så bra balans så jag ramlar på något sätt över Nathan så att han flyger upp i världens ryck. Men jag är ju liksom över honom (misstolka inte tack) så han börjar bara skratta och hans skratt är ganska smittsamt så då börjar jag också skratta och nu ligger vi där en idiot och ett pucko (du bestämmer själv vem som är vem).
"Du är så jääävla klantig" säger Nathan och skrattar.
"Tur för mig att du gillar mig" sa jag och skrattade. Sen tystande vi båda och Nathan kollade på mig. Hans hår var rufsigt och i hans ansikte typ. Wow. Nathan tar bort en hårslinga från mitt ansikte och sätter den bakom mitt öra. Och det är väldigt tyst. Så gissa om jag blir obekväm. I alldeles för tysta situationer blir jag förjävla obekväm, även om det är med Nathan.
"Zoe..." börjar han. Nu kanske han gör slut. Men då skulle han bara förstöra sin egna födelsedag så det är nog ingen chans. Hoppas jag otroligt mycket.
"Mhm" sa jag.
"Jag älskar dig" säger han. Oops. Och du förstår att jag inte är en så super bra person i vissa situationer så dum huvudet som jag är säger:
"Varför då?". Nathan flinar bara åt mig innan han säger.
"För du är den personen som får mig skratta som ingen annan någonsin får mig. Du är för jävligt dryg och elak men så jävla underbar. Hela du är helt jävla perfekt. Innan du kom låg jag med jävligt många tjejer förstår du, men första dagen jag såg dig var det inget mer med det, för du är fan den ända jag behöver. Jag älskar dig Zoe" säger Nathan. Oops sen när är han en cheezy person?
"Och du ska veta att det där var jävligt cheezy för mig att säga så det är nog bäst om du säger något snart" säger Nathan, ser nervös ut och kliar sig i nacken.
"Jag kanske älskar dig också" sa jag och flinade innan Nathan tog sina händer på mina länder och kysste mig. Jag kunde känna hur han log i kyssen.
Men sen blev vi tyvärr, tyvärr inte (beror från vilket perspektiv du ser det ifrån) avbrutna av Noelia eller Nicole som kom in i hans rum. Vi drog i från och Nathan slängde en blick emot någon av hans systrar som stod där.
"Vad vill du Nicole?" Frågade han. Yes Nicole var det det såg jag ju hela tiden.
"Mamma frågar om den fina tjejen vill äta med oss!" Säger hon lite diskret som om hon inte vill att jag ska höra vad hon säger.
"Vi ska diskutera" sa Nathan och Nicole gick ut. Jag flinade lite och sa:
"HAR DU EN ANNAN FLICKVÄN" ropade jag och försökte låta seriös. Det funkade nog för Nathan såg genast orolig ut.
"Nej såklart vad får dig" började han.
"För vem är den fina tjejen annars då?! Är Cynthia här inne ELLER!!?" Sa jag.
"Men va?!" Nathan ser ärligt förvirrad ut och jag börjar skratta.
"Du kunde inte spelat med lite i alla fall" sa jag och skakade på huvudet medans jag gick upp från sängen.
"Vill du äta här?" Frågade Nathan.
"Klart som fan jag vill" sa jag och flinade.
Jag hade blivit förjävligt varm när vi hade skrattat så mycket så jag lånade en långärmad tröja som var jätte lång och satte på mig. Sen gick vi ner till köket.
"Hej" säger Nathan när vi kommit bet och slagit oss ner vid bordet. Hon hade lagat Hamburgare och pommes. Eller om hon hade köpt vem vet.
"Zoe det är bara att ta för sig!!" Säger Kira lyckligt. Inte förens då märker jag att det bara är Kira, Nicole och Noelia vid bordet (och vi då men). Jag tog maten och började äta medans jag funderade på vart pappan kunde vara. Tänk om han också är död. Men hade han kanske inte sagt det till mig då? Jag menar jag berättade ju om min pappa. Inte riktigt om hur han dog men om att han dog och när.
"Jaha hur går det i skolan för er då?!" Frågar Kira.
"Jo det går väl bra" säger Nathan. Och Kira vänder sig emot mig.
"Jo det går väl sådär skolan är inte mitt starkaste ämne om man säger så" sa jag och log lite osäkert.
"Inte?!? Men då kan ju Nathan hjälpa dig!" Utbrister Kira.
"Mamma nej-" börjar Nathan men Kira avbryter honom snabbt.
"Men Nathan har så höga betyg förstår du så det är nog inga problem!!" Sa hon.
"Det ska jag tänka på" sa jag och flinade mot Nathan.
"Är du Nathans flickvän?" Frågade Noelia efter en stund. Jag blev lite chockad.
"Ja det är hon" sa Nathan och flinade malligt. Liksom som om Noelia skulle vara avundsjuk på mig och Nathan. Herregud hon är 7. Dessutom vem skulle EGENTLIGEN vilja vara tillsammans med MIG. Aa förutom Nathan men han saknar ju ett par hjärnceller.
Vi alla pratade lite till innan jag och Nathan bestämde oss för att GÅ UT. Vi gick till den där lekparken som vi TrÄfFaDeS för första gången. Du vet när jag somnade på gungan. Och Nathan kom. Och satte oss på gungorna. COOLA ELLER HUR.
"Nathan?" Frågade jag. Han vände sig om emot mig och nickade på huvudet.
"Vart var din pappa?" Frågar jag. Nathan sjunker ner i sin kroppshållning lite.
"Någonstans med sin nya familj" sa han och såg hemskt ledsen ut. Ånej. Jag är dum. Självklart ska jag hålla på och behöva fråga när det är hans fucking födelsedag. Jag hatar mig så mycket. Jag hoppar av min gunga och går fram till hans. Han hoppar också av sin gunga och kramade sen om MIG?!? Herregud det är liksom jag som är dum.
"Förlåt" mumlade jag i Nathans tröja. Han begravde sitt huvud i mitt hår och jag hörde honom snyfta. Vilket fick mig bara att hata mig själv ÄNNU mer för att jag frågade.
"Han stack när jag var 11 och Nicole och Noelia precis var födda. Fast jag har inte så många minen av honom för han va på affärsresor hela tiden. En dag kom han hem med en kvinna som han höll i handen sa hejdå till mamma inget mer och stack, och nu har han en ny puckad familj med typ 4 barn eller nåt" säger Nathan.
"Förlåt" sa jag igen och sen kysste JAG Nathan.
"Grattis på födelsedagen" sa jag.
SUPRISE BITCH.
Datum: 8 augusti 2019
