"Zoe" väste Anthony och drog in mig närmare sig.
"Vad?" Väste jag tillbaka.
"Vad i helvete har hänt med Cynthia?" Frågade han.
"Vadå?" Frågade jag. Ärligt förvånad. Eller ja jag fattar ju att han undrar för de pratar inte lika mycket med varandra längre.
"Hon snackar ju med han er nya bög kompis" säger han. Jag flinar. Med bög kompis syftar han på Damien. Som för övrigt inte är bög. Inte för att det är fel att vara det.
"Jaha och?" Sa jag stöddigt. Som om jag inte fattade. Men SÅ jävla dum är jag inte.
"Men vafan är de på g eller??" Nästan fräser Anthony nu. Jag skrattar högt inne i huvudet.
"Men din jävla idiot, tror du verkligen det? Cynthia är så jäääävla kär i dig det är helt sjukt men hon tror att du inte gillar henne lika mycket nu heller och sen det där med dina jävla barn hahah" säger jag och skrattar. Han kollar först väldigt förvånat på mig. Men sen lyser han upp lite. Det betyder att han har fattat för en gångs skull.
"Är hon?!" Frågar han. Jag bara himlar med ögonen åt honom innan jag säger:
"Hörru era kärleksproblem har jag nog haft nog med den här dagen så gå fram till min bitch och säg vad du känner din röv" säger jag och puttar honom åt Cynthias håll. Han skuttar lite försiktigt fram till Cynthia och Damien. Anthony säger något och Damien nickar och börjar sen gå mot mitt håll. Han ger mig en blick och jag bara flinar, där jag står och kollar mot mina två bästa vänner som nu kommer bli något mer än vänner för varandra.
"Vafan händer??" Frågar Damien och ställer sig bredvid mig.
"Anthony tar steget mot Cyn nu!!" Säger jag entusiastiskt. Damien blir också glad och glor nu lika mycket som jag. Och i det ögonblicket SÅ TAR ANTHONY TAG I CYNTHIAS MIDJA OCH SÅ VIPS SÅ KYSSER HAN HENNE.
Jag och damien börjar hoppa omkring och hålla varandra i händerna för att vi är så glada. Jag börjar nästan gråta också.
"Varför är ni så glada då??" Frågar Nathan som kommer från ingenstans och sätter sina händer på mina axlar och jag hoppar fortfarande men tyvärr tvingas jag sluta när hans tunga händer läggs på mina axlar. Skojaaa. Jag vänder mig om.
"ANTHONY OCH CYNTHIA KYSSTES NYSS" skrek jag. Inte meningen men ibland så kommer skriket bara sådär. Till och med Andrew som inte bryr sig om något SPÄRRAR UPP ÖGONEN I CHOCK OCH LYCKA FÖR VÅRA ÄLSKADE VÄNNER.
Vid lunch så var både Anthony och cynthia helt spårlöst försvunna. Och det va inte okej. Inte för jag va själv på lektionerna då men nästan. Arielle och Damien får mig ju för fan att känna mig som tredje hjulet varje sekund.
Jag saknar det där. Att vara så kär. Om ni fattar vad jag menar. Inte för att jag inte är kär i Nathan längre, men alltså när man höll på så där som Arielle och Damien gör. Jag vettefan. Aja. Jag älskar Nathan.
"Zoe vad tror du?" Frågar ANTHONY som tydligen kommit tillbaka OCH CYNTHIA. När i hela friden hände det här?? Wtf.
"Vadå?" Frågar jag förvånat.
"Vad tror du att det kommer vara för kön på hans barn?" Frågar Zack. En annan sak jag inte tänkt på. Är att om mamma och Jack skulle vara gifta eller något skulle jag bli typ faster för Anthonys barn. Wtf. Mamma och Jack har varit tillsammans i typ 1 månad. Och DET ÄR OKTOBER, och OKTOBER BETYDER:::::::!!!! SPOOKY SEASON!!!🕸🕷⛄️🎃🤡. Jag älskar oktober. Också för jag fyller år om lite mer än 2 månader då!!! Det betyder även att den 18 oktober jag och Nathan har varit tillsammans i 5 månader (JAG VET ATT DET ÄR FUCKAT FÖR DOM HADE VARIT TILLSAMMANS I 5 MÅNADER I JUNI MEN JAG ORKAR INTE GÖRA ALLT SÅ KOMPLICERAT). Vilket även det betyder att jag gått i den här skolan i 7 (?) månader. Minns jag inte fel började jag i februari. Utan att bry mig om vad de hade frågat mig sa jag:
"Vart tog ni vägen förut??" Cynthia och Anthony sneglade på varandra och flinade men sa inget och jag gav upp. Och lutade mitt huvud mot Nathans axel.
Efter skolan följde Nathan med mig hem. Dels för jag inte ville gå hem själv men även för att jag vill vara med honom.
Vi satt i vardagsrummet och jag spelade mario kart och Nathan kollade på sin mobil. Plötsligt hör jag ett ljud som betyder att någon tar en bild. Och kollade snabbt mot Nathan och då såg jag att han hade sin mobil riktat mot mig. Så det var han som var skurken.
Jag reste mig hastighet upp från golvet och slängde mig på Nathan för att sno hans mobil och ta bort bilden på mitt fula ansikte. Men han brottas så lite som möjligt tillbaka och bara skrattar åt mig. Jag blir sur.
"MEN SLUTA JAG ÄR SÅ JÄVLA FUL DU FÅR INTE HA EN BILD PÅ MIG" skrek jag. Då stannade Nathan upp i sin rörelse. Jag med.
"Ursäkta?" Snäste Nathan lite.
"Jag sa att jag va ful och du inte får ha bilder på mig" sa jag och kollade ner i golvet för på något sätt kändes det som om jag hade gjort något fel.
Då tar han sin tumme vid min haka och lufter upp mitt huvud eller vad man ska säga så att jag kollar emot honom. Han kollar rätt in i mina ögon. Hans ögon är så fina.
"Du Zoe är den finaste människan på hela den här jorden. Jag vill inte att du någonsin säger så där igen. För jag vill inte höra sånt som inte är sant. Du är så jävla vacker inifrån och ut. Hör du vad jag säger, jag älskar dig så jävla mycket Zoe" säger Nathan. Jag skakar på huvudet.
"Nej" säger jag. Då tar trycker Nathan sina läppar mot mina och sen säger han:
"Säg inte aldrig så. Jag har tur som har dig som är så jävla fin".
Jag flinar lite för mig själv åt hur bra han är. På alla möjliga sätt.
"Älskar dig" säger jag.
"Älskar dig mer" säger han.
"Du är bäst på mariokart också" säger han.
"Äsch det vet jag redan baby" säger jag och flinar.
Datum: 26 september 2019
Bläää
