Jag står utanför huvudingången till ishallen och väntar på Nathan som tränat klart. Men kommer han? NEJ. idiot. För han är alltid sen. egentligen så skulle jag ha kunnat ha mycket roligare med Cynthia just nu men istället är jag här I KYLAN, själv och väntar på Nathan som ändå hatar mig. Så jag tar upp min mobil ur fickan och ringer till idioten. Men svarar han? Självklart inte. Liksom varför skulle han egentligen det? Jag hade inte gjort det. Verkligen inte. Nu när jag tänker lite på det så undrar jag ju bara varför Cynthia egentligen inte är MED mig här ute. Hennes pojkvän är också och tränar typ varje dag men jag har typ aldrig varit med henne här. En gång vad jag kommer ihåg följde hon med, men inget mer än det. Fast sen så också frigörs ju ungefär 1000 hjärnceller när jag tänker på Nathan vilket är jävligt ofta. Och nu för att visa hur bra jag är på biologi eller kemi eller fysik, ingen jävla aning om vad det är för ämne, så har man 85 miljarder hjärnceller. Och det var bara det jag ville säga.
Jag står i kylan den här kalla november dagen. Den 4 november. Anthony fyller år den 7 och jag är inte taggad. För mamma blir jävligt taggad när till exempel Ethan fyller år. Som i o för sig är hennes son MEN Anthony är hennes styvson om det är ordet jag letar efter men tänk då hur överdriven hon kommer vara. JAG SLÅR VAD OM ATT HON KOMMER LÅTA HONOM HA VÄRLDENS FEST HÄR HEMMA. Och när det händer tror jag Ethan flyttar hemifrån (skönt). MEN I ALLA FALL efter att jag ha stått därute i kylan i typ 40 minuter i väntan på alla. Frågan är varför jag inte bara går in... Så kommer äntligen ROBIN UT. Robin är då en kille i Nathans hockeylag. Jävligt skön grabb. SKOJA.
"Vart i helvete har ni varit" ropar jag i syfte på Robin och ingen mer eftersom det bara var han som kom. Eller var det det???. Nej för en blond tjej kom upp bakom hans rygg. Jag ryggade tillbaka lite först. För liksom vart kom hon ifrån?
"Nathan väntar på dig därinne, men Zoe det här är min underbara flickvän Maja, tänkte att eftersom ingen av er har några vänner så då kan ni två bli vänner" säger Robin. Hårdare men sannare ord har aldrig lämnat någons läppar förut.
"Maja" säger den blonda tjejen. Hon ser ut som en jävlig bitch men är faktiskt en jävligt skön person. Rolig som fan.
"Zoe" säger den fula brunetten (jag). Med den fantastiska humorn.
"Nathan sa att han hade smsat dig men du hade inte svarat så han bad oss att hämta dig istället" säger Robin. Jag flinade men följde sedan efter Maja och Robin in i hallen igen efter att ha stått ute i 5 timmar. Har jag sagt att det var kallt ute? För det var det verkligen. Om man var arg på mig eller bara inte gillade mig skulle man kunna bända mina fingrar åt fel håll eller åt rätt håll till och med och de skulle trilla av.
Väl inne i hallen så var ju Nathan och ALLA andra... Och var fortfarande ute på isen och åkte. Nathan stannade och åkte till sargen.
"Vart i helvete var du?" frågade nathan och tog min hand när vi stod tillräckligt nära för honom att röra mig.
"Ehhh... kanske ute och väntade på DIG i kylan?!!!??" fnös jag vilket fick Nathan att flina.
"Jag sa att du skulle-" började han men insåg väl förmodligen att det var en dålig ide och fortsatte inte meningen för han visste att vad för ens argument vi skulle ha skulle jag vinna och han gillar inte att förlora. Sen skakade han på huvudet och sa:
"Sätt på dig skridskorna som ligger där och kom" sa han och nickade åt ett par ishockey skridskor som förmodligen var menat för mig att sätta på mig. Men det finns bara två stora problem. Det första är att jag inte vet hur man sätter på sig sånna. Jag har alltså aldrig lärt mig att knyta mina skor. Och det andra: JAG KAN INTE ÅKA SKRIDSKOR. Kan jag inte hålla mig på fötter på vanlig mark kan jag väl för i helvete inte klara av att hålla mig på fötter på IS???
Jag skakde på huvudet vändt emot Nathan.
"Du min vän verkar inte känna mig över huvudtaget. Fast du vet att jag inte har något balanssinne så kan du inte tvinga ut mig på hal is??" sa jag. Nathan gick av isen och slöt sig upp bredvid mig, kysste mig på läpparna och höll sedan om mina kinder när han sa:
"Ja om våra barn har dålig balans vet vi ju vart det kommer ifrån" sa han och släppte sedan mitt ansikte med ett flin. När jag för EN ENDASTE gångsskull trodde han skulle var lite romantiks så hånar han mig istället. Men jag är okej.. Och barn???? Vem har sagt något om barn. I'm 11 so shut the fuck up. Jaja. Jag satte mig i alla fall på bänken och Nathan mobbaren hjälpte mig att sätta på skridskorna.
"NEEEJ NEJ NEJ SLÄPP INTE" skrek jag när Nathan försökte släppa min hand NÄR vi VAR ute på den farliga hala isen. Liksom wtf vill han att den enda personen i världen som faktiskt tycker om honom ska dö eller? Ja tydligen. Då flinade Nathan men släppte inte. Han åkte liksom baklänges och fick det att se hur lätt som helst ut. Jag är avundjsuk. Jaden och alla de åkte förbi och skrattade åt mig. Inte roligt alls.
"BRA ZOE!!!!" skrek Maja från andra sidan planen där hon stod stilla men ändå faktiskt STOD på isen.
"VISST ÄR JAG BRA!!" skrek jag tillbaka där jag åkte bakom Nathan med min hand hårt i hans.
"JÄTTE BRA!!" skrek hon tillbaka.
Om man är bra på skridskor då kan man fan inte klaga på någonting i livet.
Vi åkte omkring där bara i typ 2 timmar och det betydde att mina inre organ har blivit grovt nerkylda av att vara kall sen klockan typ 4 idag. Först Nathans träning i 2 timmar, sen väntade jag ute i en halvtimme och nu är jag i kyla igen i 2 timmar. 4 och en halvtimmes nedkylning, är det ens okej? Nae. Jaja efter det så gick jag och Nathan till hans bil för honom att ÄNTLIGEN köra hem mig. Tack gode gud för bilvärme alltså.
"Det där var väl ändå lite mysigt idag eller hur?" säger Nathan. Först blängde jag elakt mot honom men sen kom jag på att det faktiskt var lite mysigt.
"Kanske det" sa jag lite mumlande. Nathan på sätt och vis stelnade till.
"Det där kan ha varit den första positiva saken jag hört dig säga sen vi blev tillsammans" sa han och la handen på mitt lår. Det där fick mig att låta som en negativ person. Men det är jag också såååå....
När Nathan körde upp vid uppfarten till mitt hus så stod mamma där helt normalt ute vid dörren och väntade på någon eller något? När hon såg Nathans bil lyste hon upp och vinkade åt oss att vi skulle komma.
"Fan baby vad har du sagt nu om oss" flinade Nathan när vi hoppade ur bilen.
"Att vi hade sex i hennes säng" väste jag och då började vi båda skratta högt.
"HEJ NATHAN!!" sa mamma och gav honom en kram innan hon öppnade dörren. Men jag fick inte ens ett hej. Nathan märkte det med och flinade brett mot mig innan han tog min hand i sin.
"Vill du äta här, jag har lagat spagetti och köttfärssås" Sa mamma uppspelt. Okej vafan har hänt. Jag kunde inte undgå att märka att varken Samantha eller Jack var här. Anthony skulle hem till Cynthia så att han inte är här förstår jag men de andra har liksom varit här sen typ första dagen mamma och Jack blev tillsammans. Vilket är 4 månader.
"Jag äter gärna här!" svarade Nathan. Vilket är lite konstigt att mamma frågade eftersom han alltid äter här när han är här. Vet ni, jag tror fan inte jag sovit själv i min säng sen jag och Nathan blev tillsammans eller jo, men det spelar ingen roll.
"Maten är klar om två minuter så ni kan sätta er vid bordet" säger mamma och häller sedan ut pasta vattnet. Nathan går före till bordet och jag ger mamma en blick som betyder att något har hänt.
"Vart är Jack?" frågade jag när vi alla satt oss vid bordet. Jag, Nathan, mamma och Ethan alltså.
"Åh han är hemma och packar ihop det sista med Samantha tills flytten, de flyttar in hit om en och en halv vecka" svarade hon. Jag nickade. Jag som hade helt glömt att de skulle flytta in hit. Sen små pratade vi lite OCH DET VAR INGET SOM MAMMA SA ATT HON VILLE PRATA MED OSS OM. Jag är bara lite irriterad.
Jag och Nathan gick sen upp på mitt rum och satte på film.
"Vet du vad jag vill göra?" frågade jag vänd mot Nathan. Åh han är så fin.
Nathans Perspektiv
"Nej" svarade jag och kollade djupt in i hennes underbara ögon. Åh hon är så fin.
"Jag vill gå på fest och bli full" svarade hon. Jag satte nästan andan i halsen. Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle få höra från henne.
"Synd att du bara är 16 då baby" svarade jag och kysste hennes läppar.
"Älskar dig"
"Mhm" muttrade hon och vände sig in mot väggen.
Datum: 15 oktober
