8

2.4K 25 9
                                    

Efter att kära kära 'pojkvän' Nathan. (Uppmärksamma 'POJKVÄN') kört hem mig för att lämna mina saker och sätta på mig om inte ÄNNU mer mysiga kläder (om det äns går eftersom jag i nuläget har på mig hoodie och tights) men ja kära barn. Det går.

"Hejdå baby" säger Nathan innan han kör iväg. Jag ler mot honom.
"Är det ett gulligt litet leende som jag tycker så mycket om?" Flinar Nathan. Men hans flin är mer "snällt' än vad det brukar om du fattar vad jag menar.
"Käften" säger jag men fortsätter le när han kör iväg med sin bil.

VARFÖR STÅR JAG HÄR OCH LER SOM ETT FÅN?!? HELT ENSAM UTANFÖR ETT HUS. (mitt hus). VAD HÄNDER MED MIG OCH VAD GÖR HAN MED MIG??? Jag ruskar av mig leendet och går in i mitt hus. Eller nej du vet jag rullade in i någon annans hus.

Sen direkt rusade jag upp på mitt rum. Men tyvärr (uppmärksamma ordet 'tyvärr') så tänker mamma att det är en bra idé att störa mig.
"Hej älskling är du hemma?" Säger hon. Jag himlar med ögonen.
"Nej duvet" säger jag surt. Och letar aggressivt efter en annan hoodie.
"Vad letar du efter?" Frågar hon.
"Hoodie" muttrar jag.
"Den grå?" Frågar mamma. Ja juste den grå. Nathans gråa hoodie. Jag nickar och ler lite svagt.
"Är det HANS hoodie?" Frågar mamma och hennes 'hans' sticker ut. Det är något med min mamma. JAG kan INTE hålla HEMLIGHETER eftersom HON vet ALLT om MIG och ALLA. Jag ler lite emot henne och nickar.
"Den ligger i vardagsrummet" säger mamma och ler.
"Tack" säger jag och kramar henne lite snabbt innan jag går ner i vardagsrummet.

Sen går jag upp till mitt rum igen och byter om. Till ett par svarta mjukisbyxor och Nathans hoodie. Jag tar en titt i spegeln och tänker för en gångs skull i min LIVSTID:
"Ska jag ha klänning och sminka mig?" Men nej tack. Aldrig att jag gör det. Sen går jag ner för att hitta en moder och en broder sittandes vid köksbordet och viska om något. Och när jag kommer ner tittar de upp och slutar prata. Jag orkar inte ens bry mig om vad de snackade om.

"Jag går till Hailey" säger jag. Vilket inte är en lögn.
"Okej men när kommer du hem då?" Säger mamma.
"Jag sover hos henne" säger jag. Mamma och ethan nickar och jag börjar gå emot haileys hus.

Jag knackar på och hailey öppnar och ler stort emot mig.
"hej Bitch så du kom tillslut" säger hon. Jag slår henne på armen och kliver in. Sen granskar hon mina kläder uppifrån och ner och flinar sen åt mig men säger inget.
"Men vaaad" gnäller jag.

Hailey. Är. Så. Fin. Kanske lite uppklädd eller vafan vem är INTE uppklädd gemfört med mig? Medans hailey fortsätter fixa sig sitter jag bara på hennes säng och kollar på min mobil. Och då får jag ett sms.

Nathan:
Behövs skjuts?

Jag:
nej tack
Vi går

Nathan:
Säker?
Det e bara ett nöje att köra dig baby

Jag:
Common nathan don't make me laugh ha ha ha

Nathan:
Jaså minsann
Nu tror jag gillar dig om ens möjligt ännu mer

Jag:
??

Nathan:
Grease

Jag:
JAAA
jag och pappa kollade på den svin ofta när jag va liten.

Nathan:
Åh baby

Jag:
Du kommer va?

Nathan:
Kanske
Kanske inte vill nu när jag inte får skjutsa dig.

Jag:
Nathan sluta

Nathan:
Om jag inte vill sluta då

Jag:
Jag blir irriterad på riktigt
Jag ör inte på humör för sånt här
För jag ska gå på en äcklig fest som ni tvingar mig med på.

since 99'Where stories live. Discover now