*två veckor senare*
UPDATEEE. Jag och Hailey eller jag menar Hailey har inte pratat med mig på två veckor. Det är nu måndag och jag har gått i den här skolan i 3 veckor. Vilket betyder att jag känt Nathan i 3 veckor. Och alla de andra. Och gissa vad? Jag är enda tjejen. Hailey var ju med i våran lilla grupp i 3 dagar. Hahah. Men vi kom väldigt nära varandra. Men inte också för att vara sån MEN hon va jävligt positiv.
Hailey har ju anslutit sig till Tiffanys "gäng" eller vafan. Så jag säger bara att det va tur att vi inte blev närmare varandra så jag hann berätta för henne om pappa, eller Nathan. Eller jag menar inte för jag har något att dölja angående honom. Men jaja.
Som sagt är det måndag. Lunchtid. Klockan 12.09 och jag har varit i tid 2 gånger på 3 veckor. APPLÅDER TACK. Jag fick en varning förra veckan att om inte jag skärper mig kommer de kalla hit mamma och hålla på. Och vem orkar det? Men samtidigt vem orkar komma i tid? En till sak som du kanske har lite användning av att veta. Jo jag har inte haft något annat förutom hoodie på mig ändå sen dagen jag började här. Andrew frågade mig om jag va fattig så jag inte ägde något annat. Men det är ju en lögn. För annars kan man ju inte ha 48 olika hoodies. Eller hur? Eller kanske men men.
"Så det är fest i helgen" säger Jason och vänder sig till mig, Jaden, Anthony och Nathan. Alltid någon fest.
"Hos mig" fyller Andrew i.
"Och ni alla ska komma" fortsätter Zack. När han säger "ni" glor han mest på mig. Du förstår det har varit ett fler tal fester som jag inte gått på för jag inte vill. Sen den förra incidenten med att jag blev full, sov hos Nathan, mamma dödade mig nästan, osv osv.
"Jag tänker inte komma" protesterar jag och sätter upp mina händer i luften för att visa hur mycket jag protesterar.
"Kom igen Zoe det blir kul" säger Jaden och suckar.
"För det första nej det blir inte kul, för det andra DET ÄR MÅNDAG HALLÅ. Det är en hel vecka kvar. Idioter" säger jag och suckar.
"Men va-" börjar Zack innan Nathan mimar något åt honom som får honom att inte fortsätta sin mening.
"Zoe!!!" Ropar Nathan när jag står vid mitt skåp för att ta mina äckliga saker för sista lektionen för idag.
"Nathan!!!" Ropar jag när han har kommit nära mig så han ska bli lite döv. Du vet sånt är kul.
"Vad gör du efter skolan??" Frågar han. Jag flinar.
"Vad tror du egentligen om mig?"
"Bra jag väntar på dig vid min bil och sen åker vi hem till dig" säger Nathan. Första gången någon har bjudit hem sig själv till mig. Okej Nathan du kan chilla lite va?.
Lite längre bort ser jag Tiffany, Hailey och de andra små minionerna komma gåendes i korridoren. Äckligt korta shorts i MARS. Wtf. Idioter. Äckligt mycket smink. Jag ska tyvärr i riktningen som de är i så för att inte komma sent behöver jag gå nu.
När jag går förbi Hailey ser jag att hon är på sin väg att knuffa mig men jag viker undan och bitch blickar henne. Sen så trodde ju hon att jag skulle ramla men eftersom jag inte stod där så ramlar hon in i väggen. Jag och Nathan skrattar högt och hotfullt. Hahahha. Jag har ingen aning om någon fattade hur jag menade men aja.
Efter sista lektionen gick jag till mitt skåp för att sedan gå vidare till parkeringen aka Nathans bil.
"hej bajsbarn" muttrar jag surt när jag kommer fram till Nathan. Han ger mig en kram och skrattar.
"Hej vackra du" säger han. Jag ler lite.
"Var det ett leende jag såg?" Frågade Nathan och flinade.
"Det kanske det var" sa jag flinandes. Sen satte vi oss i bilen och körde hemåt mig.
"ETHAAAAN?!?!" Skrek jag när vi kom in i hemmet som jag bott i i 3 veckor aka inte ens en månad.
"ZOEEEEE" skrek ethan bortifrån någonstans.
"Hej" muttrade jag sen. Du förstår jag hade hoppats att han inte var hemma. Jag hade även hoppats att mamma inte skulle vara hemma men jag gissar att det inte är min tur dag idag. Mamma sticker nämligen ut huvudet i hallen och ler något enormt när hon ser Nathan.
"Nämen Nathan det va länge sen!!" Tjöt hon. Det var ganska längesen faktiskt. Ärligt så trodde jag mamma fortfarande var arg för att jag sov hos Nathan utan att säga något. Men tydligen inte.
"Det var det verkligen Mrs Parker!" Sa Nathan vuxet.
"som sagt Nathan kalla mig Emma" säger mamma och ler. Det är så knäppt. Jag tänker aldrig att mamma faktiskt har ett namn. Liksom mamma emma. Hahah. Många M.
Jag drar med mig Nathan upp på mitt rum innan mamma tror att vi ska starta en konversation med henne. Nej. Det tackar vi starkt nej till.
"Din mamma är svin schysst ju" säger Nathan.
"Bo med henne då" säger jag och himlar med ögonen.
"Jag bor hellre med dig" säger Nathan lugnt.
"Ae det hade inte jag gjort om jag var du" säger jag och flinar.
Vi lägger oss i min säng och sen drar jag upp min dator och vi börjar leta film.
"Scräck?" Frågar Nathan.
"Vill du att jag ska dö så visst" säger jag nonchalant.
"Bara du blir rädd så" mumlar Nathan. Kanske trodde han att inte jag skulle höra men han hade f e l. Men i alla fall satte Nathan på någon film som jag inte såg så mycket av eftersom jag inte vågade kolla. Utmana inte ödet barn. Det är det enda jag säger.
Efter ett litet tag kikar jag fram bakom min kudde och precis då kommer en läskig del så utan att tänka mig för slänger jag mig på Nathans bröstkorg. Jag känner hur han flinar åt mig. Okej. Men jag flyttar mig inte. Okej? Vem tror jag att jag är?
*nathans perspektiv*
Ska jag vara ärlig är jag inte så mycket för skräckfilmer. Eller jag menar jag tycker inte det är så läskigt som Zoe tycker att det är men är det psykiskt möjligt att vara som Zoe egentligen? Svaret är nej. Ingen är lika underbar som henne. Men i alla fall. När hon kastade sig för att hon blev rädd på mig kan jag inte ljuga när jag säger att jag flinade. Och njöt.
Efter ett tag så känner jag hur Zoe slappnar av och hur hon börjar andas tyngre. Kan bara betyda en sak. Hon har somnat. Tyvärr så ligger hon typ halvt över mig så det är svårt att röra på mig. Då kommer hennes mamma in.
"Sover hon?" Väser emma. (Zoes mamma). Jag nickar.
"Då är det nog bäst att vi inte väcker monstret. Sover du här eller?" Frågar hon. Jag flinar och nickar. Jag menar varför inte?
Emma stänger dörren och jag börjar fundera på hur jag ska göra.
"Zoeeeeeeeeeeeeeeeeeeee" viskar jag i hennes öra. Hon rycker till och kollar upp mot mig. Hennes blick är halvt död.
"Fuckface" muttrar hon.
"Jag sover här" säger jag och även fast hon försöker att inte visa det ser jag att hon blir glad. Sen går jag och drar av mig min tröja och slänger den på golvet. När jag gör det kollar hon på min mage.
"Vill du verkligen att jag ska glo på din mage baby?" Frågade jag flinandes.
"Om jag får kolla på din så" säger hon och försöker låta så allvarlig som möjligt
"Säkert?" Frågar jag lite förvånat.
"äsch va du är töntig" säger hon, suckar och vänder sig om.
"Du är så söt" säger jag och kryper ner bredvid henne så nära som möjligt BARA för att reta henne. Men till min förvåning puttar hon inte bort mig. Så jag lägger mina armar omkring henne. Efter 2 sekunder andas hon tyngre. Återigen har hon somnat.
M00d.
Datum: 24 juli (02.22 & 22.56)
