*måndag* (dagen efter)
Igår hade jag alltså nästan min första kyss av en person jag känt i 1 vecka?. Hur känns det? Jo jag vet inte? Inget hände ju liksom. Men tänk vad som kunde ha hänt.
Efter kyssen igår kollade jag och Nathan på film sen gick han hem. Och jag va svin glad. Aldrig varit så glad som jag var just då. Och LIKSOM VARFÖR?!?
Hade det inte varit för det faktum att det är måndag och skola idag hade jag varit om ens möjligt ännu gladare. Men nu va det ju skola såååå... ingen glad Zoe idag inte.
"Zoe vill du ha skjuts?" Frågat ethan som kommit upp i mitt rum där jag låg i min säng och flinade för mig själv. Vi hade inte sagt ett skit till varandra sen min tilläxning igår. Men han såg fan ut som att han skämdes. Och jag säger det nu så ingen annan säger det men hade det inte varit för Nathan hade jag kastat en bok på honom och sagt något elak men istället sa jag:
"Ja tack"
Tror det kan ha varit första gången på 11 år jag sagt tack till ethan? Har jag fel kanske? Förmodligen men aja.
Jag kliver upp ur sängen och återigen ser jag en Zoe med brunt hår, blå ögon och fräknar. (Och en blåtira glömde jag ju se igår oops) En kort person i en lång persons hoodie som inte har blivit av tagen sen i lördags. Kalla mig inte äcklig. Eller okej. Gör det men Jag HAR FAKTISKT DUSCHAT. OKEJ?!??
Sen går jag ner till köket och hittar mamma sittandes läsandes en tidning. Hon kollar upp när hon hör att jag kommer.
"Hjärtat" säger hon försiktigt.
"Ja mamma" säger jag i ett försök att inte låta dryg.
"Förlåt älskling" säger mamma och ger mig en mega kram. Jag kramar tillbaka utan att säga något. Förmodligen har väl ethan snackat med henne eller något.
Sen säger mamma:
"Hade du och Nathan kul igår?" Frågade hon och lyfte på ögonbrynen i en retfull blick. Jag kollar förvirrat på henne och sen kollar jag på ethan som står och flinar. Han hade antingen hört att Nathan va där eller sett. Hur fan han nu kunnat göra det?
Jag flinar åt mamma innan jag rusar det snabbaste jag kan upp till mitt rum. Men tyvärr snubblade jag på det sista trappsteget. Och fick ganska ont men fortsatte rusa in mitt rum.
Jag letade rätt på nya kläder. Svarta tights och en svart hoodie som när jag tänker efter kan vara Ethans men men. Sen kammade jag mitt hår och borstade tänderna.
Jag och Ethan satte oss i hans bil tystnad. Lite stelt men men. Eller aa det är tyst innan ethan kollar på tröjan jag har på mig och säger:
"Är inte det där min tröja??"
"kanske" säger jag och flinar mot honom.
När vi började närma oss skolan blev jag lite nervös. JAG NERVÖS???WTTFFFFFFFFFF?????????? Tänk om Nathan inte ville prata med mig nu.
Men i alla fall. Sen gick jag in i skolan i riktning mot mitt skåp. Jag låser upp mitt skåp och sedan harklar sig någon bakom mig. Jag hoppar till. Och personen (Nathan) skrattar. Jag vänder mig om och ser hans fina ansikte. Skoja hahahah. Eller...?
"Hej baby" säger Nathan. Jag vet inte riktigt om jag blivit hjärntvättade eller om det var att han nästan kysste mig men ordet baby som han sa kändes annorlunda.
"Hej Nathan" sa jag. Och log.
"Du på inget tal om igår-" började han innan jag avbröt honom.
"Jag förstår om du inte vill ha något mer med mig att göra och det är okej-" börjar jag men innan HAN avbröt MIG.
"Du jag förstår, du berättade allt om din pappa igår, jag vill bara vara med dig Zoe, om det nu är med dina läppar på mina eller inte" säger Nathan.
"Jaså" säger jag och flinar lite. Sen kramar Nathan mig och jag kramar tillbaka. Va många kramar det är redan idag.
"NÄMEN VA FORT DET HAR GÅTT DÅ!!" Ropar Andrew från andra sidan korridoren. Min första tanke är att gömma mig så inte Tiffany ska komma och slå mig igen (inte för jag är rädd men) men sen kommer jag på att hon fortfarande är avstängd. Så no problemas my friends.
Alla våra vänner kommer fram till oss och flinar. Men hailey ser jag fortfarande inte till någonstans.
"så är ni tillsammans nu eller?" Frågar Jason och flinar.
"Aa så du och jag jaden är tillsammans för vi kramades när vi sågs igår eller vad menar du jason?" Säger jag lite kaxigt och alla flinar.
Sen går vi skilda vägar pga att jag har lektion och det har förmodligen han också. Jag har svenska. Jippi. Oh juste jag är sen igen. Jag var sen i måndags, i tisdags och i onsdags. I torsdags och fredags var jag nästan i tid. Frånvaro rapporten i vår kommer ju inte vara så kul att se på om man säger så.
Jag öppnar dörren och går in i klassrummet.
"Sen idag igen Ms Parker?" Säger Mr Roberts och höjer på ena ögonbrynet. Han är faktiskt den enda läraren som jag vet namnet på. Han heter Pål. HAHHAHAHA.
Jag sätter mig på min gamla plats bredvid ingen alls. Eftersom jag sitter i hörnet och Hailey sitter längst bort. Men jag ser henne fortfarande inte.
Efter lektionen bestämmer jag mig för att ringa till henne.
Jag: hailey??
Hailey: ja
Jag: vart fan e du?
Hailey: hos Tiffany.
Säger hon surt.
Jag: wtf Smith?
Hailey: men ja vem fan annars?
Jag: varför så jävla sur?
Hailey: inget du har med att göra bitch.
Jag: ring mig när du har skärpt dig. Okej. Hejdå.
Hailey: fuck you.
Jag la på. Vad i helvete hade hänt med henne egentligen?
"Är det någon som vet vad som har hänt med Hailey?" Frågade jag vänt mot alla. Alla skakade på huvudet.
"Eller hon höll på att trösta Tiffany när hon började tjuta under sanning och konka igår" sa jason efter ett tag. Jag nickade långsamt. Okej. Alltså vi har en förrädare bland oss. Jag är ganska van med att förlora folk eller vafan man säger. Så en person som jag känt sen i onsdags skulle väl inte vara så farligt eller?
"Är du okej" frågar Nathan när han ser att jag tänker. Jag flinar och nickar.
Aldrig varit bättre.
Datum: 23 juli 2019. #9yearsofonedirection
