Hej och välkomna tillbaka. Jag har lov nu. Det betyder att det gör är Nathans Sista jullov. Det betyder även det att Nathan kommer lämna mig, för JAG KAN inte flytta med honom. Vilket jag velat nu när mamma är fucking med barn. Ew. Flyttar inte Anthony kommer det vara fullt med folk. På riktigt FULLT. Anthony, Jack, Samantha, ethan, mamma, jag, anthonys barn, och mammas barn. Det är fan många.
Men även fyller pappa år snart. Jag saknar honom väldigt väldigt mycket. Men det är okej,
Anthony är på sjukhuset med Jack och mamma för tilja kanske kommer föda snart. Men jag ville inte följa med för sjukhuset har jag varit på LITE för ofta det här året. Så jag ska faktiskt åka och träffa Nathan, gud va länge sen det var. Skoja det va faktiskt bara igår. Men Nathan har köpt en lägenhet VA liksom men hans pappa fixade en åt honom även fast de inte pratar med varandra alls. Ja det var ju lite konstigt men Nathans ska åka och kolla på den för första gången och då fick jag äran att följa med.
Och sen om tilja föder idag då ska vi kolla på de små barnen kanske .
"SAMANTHA" skriker jag när jag står i hallen för att sätta på mig mina skor.
"KÄFTEN" skriker hon tillbaka från köket där hon sitter och äter.
"Jag går till Nathan" säger jag.
"Zoe" säger hon med mat i munnen. Jag kollar på henne som ett tecken att hon ska fortsätta prata.
"Hur länge har du och Nathan varit tillsammans?" Frågar hon.
"Sen maj" säger jag.
"Så 8 månader?" Frågar hon. Jag nickar.
"Fast sen gjorde vi slut typ 2 gånger i ett år dagar" säger jag sedan.
"Spelar ingen roll, när hade ni sex, liksom hur länge hade ni dejtat då?" frågar hon.
"Hejdå Samantha" säger jag och går ut. Jobbiga unge. Så många frågor hela tiden. Och varför ville hon veta det egentligen? Hon är typ 12.
"Tjena baby" säger Nathan när jag öppnar dörren till hans hus och han står redan redo i hallen i väntan på mig.
"Hej" säger jag och kollar mig lite omkring som om det var första gången jag va hemma hos honom.
"Vad?" Frågar han och sätter handen på min nedre rygg och började putta mig lite så jag skulle gå framåt.
"Ska du verkligen flytta?" Frågade jag och stannade helt.
"Ja, jag måste ju" säger Nathan.
"Eh nej varför måste du det?" Frågade jag. Nathan satte sin hand över mitt högra öra och jag lutade mitt huvud emot hans hand.
"För jag ska inte gå i skolan här" svarar han lugnt.
"Men gå inte i skolan alls då, så då kan du bo kvar här" säger jag.
"Vill inte du att jag ska få en framtid så att jag så småningom kan försörja vår lilla familj?" Frågar Nathan allvarligt.
"Äsch skit i det, det fixar jag. HUR ska jag kunna klara mig att bo i den här lilla hålan helt ensam utan dig hade du tänkt?????" Säger jag och går åt sidan så Nathans hand inte såklart längre är kvar vid mitt öra.
"Zoe" säger Nathan trött. "Du har Cynthia, Elias, Arielle och alla dom andra" säger han sen.
"Men jag gillar inte dom" säger jag och flinar lite.
"Eh jo det för du" säger han.
"Okej okej men jag gillar ju dig mest" säger jag.
"Det är 1 enda år sen som du kommer gå i skolan här utan mig. Sen kommer du till mig" säger Nathan.
"Fast hörru jag kanske måste gå om 2an för mina betyg är så dåliga" suckar jag.
"Fixa dina betyg då"
"Lätt för dig att säga som är godkänd i allt" säger jag.
"Skyll dig själv då" fnyser Nathan och går ifrån mig upp till sitt rum.
Jag vet att jag låter självisk när jag säger att han ska stanna här. Men jag vet inte vem som ska hålla mig kvar på jorden när Nathan är borta. Förstår ni hur jobbigt det kommer vara med förmodligen 3 äckliga bebisar i mitt hus. Eller okej inte äckliga MEN jobbiga. Och det är klart att Nathan får åka men jag vill inte vara kvar själv. För cynthia har Anthony och anthony har barn och jag blir intryckt i ett hörn då. Eller ja utanför alltså.
"Nathan" säger jag och öppnar hans sovrumsdörr. Därinne ligger han i sängen med huvudet vänt emot väggen.
"Hallå?" Säger jag och lägger mig i sängen bredvid honom men säger inget. Jag bara ligger där och kollar upp i taket. Så kanske vi ligger i 10 minuter innan Nathan rullar till min sida och lägger armarna om mig och borrar in sitt ansikte i min nacke. Han gråter
*Nathans perspektiv*
Jag vet jag vet, det är lite fånigt att jag gråter men det blev så nu. Zoe drar sina händer genom mitt hår men säger inget. Hon väntar på att jag ska vilja berätta varför själv.
"Jag måste inte om du inte vill" mumlar jag.
"Va?" Säger Zoe, jag lyfter på mitt huvud och Zoe kollar rakt in i mina ögon/mitt öga med hennes vackra blå ögon.
"Jag måste inte om du inte vill" säger jag igen och drar ilsket bort en tår som stannat på min kind.
"Alltså, klart jag inte vill att du ska åka, men jag vill att du ska göra det som är bäst för dig" säger hon.
"Men tänk om ditt liv går åt skogen igen, tänk om du blir alkoholist igen" säger jag och flinar lite. Lite kul är det. Zoe flinar också åt vad jag sagt.
"Idiot jag va inte alkoholist jag va bara ledsen" säger hon. Jag kollar upp i taket och lägger mig på rygg.
"Pappa har redan köpt en lägenhet som han sa att jag fick. Men den ligger 10 mil härifrån" säger jag och suckar. Jag hör hur Zoes mun öppnas av chock. Hon tänkte säkert att den va typ 2-4 mil härifrån.
"Va roligt!!" Säger Zoe och försöker låta normal men man hör sarkasmen i hennes röst.
"Förlåt" säger jag och torkar hela mitt ansikte från tårar då sätter Zoe sina händer på varsin sida av mitt ansikte.
"Nej Nathan, det här är jättebra" säger hon allvarligt.
"Är det?" Frågar jag lite förvånat över att hon inte också gråter just nu.
"JA, för jag kan ändå åka hem till dig varje dag efter skolan och min ursäkt är att du hjälper mig att få upp mina betyg, och sen i sommar så kommer alla hem hit igen och då återförenas alla igen" säger hon
"Men det är fortfarande bara januari, vilket betyder att det är 6 månader kvar här och sen flyttar jag i mitten av juli men jag kan fortfarande bo här hemma eller så bor jag hos dig och alla tusen barn som du delar hus med" säger Nathan.
"Juste, det är ju inte direkt så att du flyttar just nu" säger hon och ger mig sedan en snabb kyss. Jag besvarar den men hon hinner dra ifrån innan det över gå till något annat.
Datum: någon gång i april & 29 juli
