2 dagar kvar av skolan och sen är det jullov. Hur det går med Nathan? Han vann såklart den där jävla talangtävlingen eller vad det var. Jag bor hemma igen, dock ganska övervakad av olika folk så att jag inte ska festa och droga ihjäl mig igen.. jaha ni menar med mig OCH Nathan. Jo som vanligt är vi tillsammans igen. Hur skulle det gå annars? Jag kan inte ens räkna hur många gånger vi gjort slut men sen blivit tillsammans igen för det är ganska många. Men det här var väl förhoppningsvis den sista gången.
"Ms Parker är det något du tänker på som du vill dela med dig av till alla?" Frågade Ms Williams när jag tydligen hade zoonat ut ifrån min hjärna på hennes lektion. Men varför skulle jag vilja dela med mig av det som försiggår i min hjärna. Vissa folk asså, dom tänker ju inte ens.
"Nej herregud" muttrade jag och la sedan huvudet på sams bord som va precis bredvid mitt. Han la sin hand på mitt huvud och slog mig löst många gånger. Idiot. Jag lyfte huvudet.
"Om du vill ha kvar mig som vän låter du mig sova här" muttrade jag. Sam lyfte upp händerna i en gest samtidigt som han flinade emot mig.
"Är det något mellan dig och cynthia" frågade bara Sam. Jag ryckte till.
"Det hoppas jag verkligen inte" sa jag och lutade mig snett fram så jag kom så nära cynthia som möjligt. Och petade henne på axeln.
"Cynthia" sa jag. Hon gav mig ett framtvingat leende.
"Hej" sa hon och kollade sen tillbaka på tavlan.
Jag himlade med ögonen. Henne tar jag hand om sen. För min rygg gjorde väldigt ont av att böja mig så långt fram. Så jag lutade mig tillbaka i stolen och slutade lyssna återigen på vad folk sa.
"'Så Ms Parker jag tänkte att DU skulle visa honom runt?!" Jag tyckte till eftersom jag hörde mitt efternamn.
"Va??" Frågade jag förvånat. Många i klassen skrattade. Idiotiskt.
"Jag sa att du kan visa vår nya elev runt på skolan eftersom du inte har något bättre för dig än att sova på mina lektioner ändå" sa Ms Williams. Jag skämdes faktiskt lite. Jag sov ALLTID på hennes lektioner. I o för sig sov jag på allas lektioner för skolan suger röv men ändå.
"Vem?" Frågade jag eftersom jag inte fattat vem hon pratat om.
"Vår nya elev som kommer om 7 minuter och då du ska vara utanför entrén och möta honom" sa Ms Williams. Hon är en bitch. Så jag ångrar att jag skämdes. Jag himlade med ögonen åt henne innan jag gick ut och styrde mina steg emot entrén. Jag visste inte ens vem det va, eller vad han hette. Och jag skulle visa honom runt?? JAG? Som inte gått här i ett år ens, JAG som är en drug addict. SKOJA. Nae men man måste ju få skämta då och då. Speciellt om hela ens liv är ett skämt.
En bil svängde in på parkeringen. En svart jeep. En fin bil alltså. Och en lång kille klev ut ur bilen.
Snälla säg INTE att det va han. Men han gick fram till mig och log. Inte flinade, LOG. Det va ett tag sen jag sett en kille le. Förutom Nathan..
"Elias, jag antar att det är du som ska visa mig runt" sa Elias och sträckte fram handen. Snobbig. KUL.
"Zoe, är du rik?" Sa jag på skämt. Elias skrattade. Han va lång som fan eller inte jätte lång, kanske typ 180. Okej DET ÄR LÅNGT. Men Nathan är 1,90. Men det spelar ju ingen roll. Han hade blondt jätte långt hår, blå ögon. Väldigt fin faktiskt.
"Ja det får du reda på om vi blir tillsammans" sa Elias. Och då var det min tur att skratta.
"Jag skulle om jag inte hade en pojkvän" flinade jag. ETT SKÄMT. Elias såg lite besviken ut men flinade han med.
"Okej ska jag visa omkring i den här sugiga skolan eller?" Frågade jag.
"Vet du, jag lyssnar mycket hellre på din livshistoria än att gå omkring i en skolan jag snart kommer kunna utantill" sa Elias. Jag RODNADE. Vafan, betyder det här att jag rodnar att jag är otrogen.....? SKOJA. Sånt gör inte jag.
"Jaså?" Sa jag snabbt och höjde ena ögonbrynet.
Så jag och Elias satte oss på en tom bänk utanför skolan och pratade.
"Jag tänker att det kanske är bättre att du hör det här från mig hellre än från ALLA andra på skolan, jag tog droger och sen blev jag inlagd på sjukhus och sen så är mitt liv så stökigt så jag blev bara skickad att bo hos mormor i 1 månad istället för något behandlings hem" sa jag efter ett tag. Elias lyssnade och nickade. Sen flinade han.
"Då är vi 2" sa han. Jag spärrade upp ögonen.
"Du också??" Frågade jag. Och han nickade belåtet.
"Vi problem barn måste ju få vara stolta över något, jag ångrar inget, jag menar man kan ju inte göra om det så varför gnälla över det??" Säger Elias.
"JA PRECIS SÅ" tjöt jag. Elias flinade. Och sen börjar vi skratta och skrattar så mycket att jag trillar ner från bänken. Och då börjar vi skratta ännu mer. Elias sträcker fram sin hand till mig för att jag ska komma upp men det funkar inte för han skrattar också så mycket så att han trillar ner och hamnar över mina ben. Och då skrattar jag och han ÄNNU MER.
*nathans perspektiv*
Just som jag trodde att jag och Zoe inte kunde ha några mer problem. Så ligger hon på marken med en kille jag aldrig sätt förut på hennes ben...
Datum: 5 januari 2020
2020 HOES.
