Nathans perspektiv
Jag saknar Zoe. Mer än jag vågar erkänna. Javisst. Att jag saknar henne är typ det enda jag pratat om sen vi gjorde slut. Men först hoppades jag att det va tanken av henne jag sakande eller vad man ska säga. Hon har inte varit i skolan på typ 1 vecka eller något. Kanske mer, kanske mindre och cynthia och alla har betett sig jätte konstigt. Men det är förmodligen för att fr tycker att det är jobbigt att jag och Zoe inte pratar längre.
Hennes nu bruna lockiga hår igen som alltid brukade fastna på min kind när hon tryckte sig emot mig. Eller hennes blå vackra ögon som man inte kunde sluta kolla in i. Hennes näsa som hon alltid pratade om hur mycket hon hatade men som är helt perfekt. Åh herregud. Jag måste träffa henne igen.
Jag satte mig i bilen och körde till huset det va 3 veckor sen jag senast stannade här. Jag hoppade ur bilen och jag nervöst fram till ytterdörren och knackade på. I allt i mig hoppades jag att Anthony skulle vara hos Cynthia eller inte hemma helt enkelt. Just nu är den enda jag vill prata med är Zoe. Emma (Zoes mamma) öppnade dörren. Hennes ögon va trötta men som vanligt var det ett leende på hennes läppar.
"Nämen hej Nathan!!" Sa hon. Ärligt trodde jag att hon skulle vara arg på mig.
"Hej, uhm är Zoe hemma?" Frågade jag och kikade över hennes axel ifall hon möjligtvis skulle stå där bakom sin mamma och vänta på mig. Varför hon nu skulle göra det. Emma slog ner blicken.
"Nej tyvärr Nathan, hon har flyttat hem till hennes mormor och morfar tillfälligt" sa Emma och la en hand på min arm som en sorts tröstning.
"Va?!? Men va??" Utbrast jag. Jag vet att jag och Zoe inte pratar med varandra men jag berättade ju när pappa kom. Hon borde sagt något till mig oavsett hur mycket vi skulle hatat varandra. Jag är inte arg, bara besviken.
"Det hände en sak som Zoe själv kanske skulle vilja berätta för dig, så hon åkte in till sjukhuset och sen bestämdes det att hon skulle flytta till mamma och pappa" sa Emma. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga.
"Men va, när kommer hon hem då??" Frågade jag och blinkade bort ett par jätte onödiga tårar som ville tränga sig fram.
"4 december om allt går bra" sa Emma.
"Men vill du komma in? Anthony är hemma!" Säger emma efter ett tag.
"Nej tack, tack" säger jag och går tillbaka till bilen.
Zoes perspektiv
Jag kom hit i onsdags, nu är det fredag. Allt är fan jävligt chill. Med tanke på hur jävla mycket skola jag missat/skippat så behövde jag börja i den nya skolan eller vad man ska säga så fort som möjligt. Så jag kom i onsdags. Och började igår, torsdags alltså. Och nu är det fredag. Att sova hos mormor och morfar är det mysigaste som finns. Men det har en annan känsla nu. Jag är här liksom för att jag måste. Inte för att jag har lust eller vad man ska säga. Det är typ som ett test. Eller ja det är ju ett test att se om det blir bättre, och om inte så skickas jag vidare till en lägre nivå= rehab. Ahah inte jätte kul men vad ska man göra i den här situationen egentligen?
"Zoe vänta!!" Ropade en tjej som jag faktiskt blivit vän med på de här 2 dagarna jag gått på den här skolan. Hon heter Tida och är så fruktansvärt snäll och fin och allt. Jag stannade och vände mig om. Hon kom fram och lutade sig emot mig andfådd.
"Sprang du eller?" Frågade jag och flinade. Hon nickade och svalde.
"Och det va ingen bra idé för jag är förkyld" suckade hon och snörvlade. Såklart hon är.
"Aha" sa jag lite ointresserad.
"Bitch" flinade Tida och slog mig på armen. Jag flinade tillbaka. Och sen gick vi båda till lektionen.
"Var det bra i skolan idag då?" Frågade mormor när jag kommit hem. Hon hade dukat fram världens bord med massa mellis som jag kunde äta. Och det är inte så att jag är behandlad på ett annat sätt nu när jag är en missbrukare kan man ju säga. Nej nej, mormor har alltid verkat vilja att jag ska bli tjock. Men jag klagar inte mat är ganska gott.
"Du vet som skolan brukar vara" säger jag och kastar in väskan i mitt rum samtidigt som jag går till köksbordet.
"Härligt då!" Säger hon.
"Nja" säger jag och sträcker mig efter en macka.
"Vart är morfar?" Frågar jag sen.
"Jobbar" svarar mormor och häller upp juice åt mig.
"På tomten?" Frågade jag och mormor nickade.
"Du, jag tänkte att du och jag kanske skulle ta en sväng in till stan lite och shoppa lite saker för dig" säger mormor och ler.
"Vad för saker?" Frågar jag och är mer intresserad av min macka än att shoppa. Förlåt men att shoppa är fan det tråkigaste som finns.
"Kläder, kanske saker till ditt rum här, och du min unga fröken behöver nya skor, dina är ju helt förfallna" skrockar mormor och drar lite i en hårlock i mitt hår. Hon syftade på mina skor som är förfallna på grund alla gånger jag ramlar på grus.
"Kanske det kanske" säger jag och flinar. Så jag och mormor åkte in till stan.
Nathans perspektiv
Jag satte mig i bilen. Hemma hos Zoes mormor och morfar har jag ju varit hos förut så att hitta det är inga problem. Smarta jag hade inte ens tänkt på att kanske skicka ett sms till Zoe för att se om hon ens ville se mig. Men nu är det försent och jag är redan påväg.
Datum: 31 oktober 2019
