Thelivu

1.2K 130 34
                                    


"Enna solrenga nenga", Moorthy thought he heard it wrong.

"Enakum unga thambi en ponna love panradhu pudikala than. Aana en ponnu vazhkai enaku mukiyam. Ava sandhosathukaga indha kalyanam panalamnu mudivu panni irukean", Jana stated as if it was most pragmatic decision anyone can take.

"Yosichudhu than pesarengala. Avan kalyanam aanavan. Avanuku kalyanam pesa vandhu irukenu solrenga? Periya manusana, konjam yosichu pesunga", Moorthy tried his best not to lose his cool in front of Janarthanan.

"En ponnu unga payan ilama vazha mudiyadhunu solra. Enaku en ponnu than mukiyam. Ava sandhosam than mukiyam. Adhan en gowravam elathayum thukki potu inga vandhu nikkarean.

Adhu ilama, nenga katti vecha andha ponnu kuda than unga thambi vazhalayey. Unga thambi inum en ponna virumbitu than irukan. Thenamum hospital vandhu padhutu poran"

Jeeva stood there, still trying to process everything. He was oblivious to the looks from Moorthy. The person, who hated him the most, now wants to marry his daughter. Irony is that, he took this decision little too late. His heart does not fail to imagine if only he had asked this a year early.

"Inga parunga. Indha kudumbathula ipadi rendavadhu kalyanam panra pazhakam elam illa. Mullai than Jeeva'oda pondati. Nenga dhayava senju kelambunga. Unga ponuku nala budhimadhi solradha vitutu, nengalum ipadi pesana yepadi?

Ungala kenji kekarean, kelambunga. Idhuku mela idhai pathi pesa venam", Moorthy tried to cut this talk before it went out of hand and he starts yelling at Jana. Their family and business already suffered once going against Jana, he did not want it to repeat again.

Janarthanan looked at Jeeva. He cared less about what his family thought and only wanted Jeeva to accept this wedding. He wanted his daughter to be happy and it was the only reason he was ready to accept Jeeva as his son in law. Knowing Morrthy and his family, he knew Jeeva cannot take any decision on his own and decided to give them some time.

"Ipo porean. Nala yosichu oru mudiva solunga".

Moorthy was fuming in anger. Dhanam started wailing uncontrollably.

"Elam en thapu than Mama. Naan than avan yara virumbaranu theriyama, thappa purinji elam panitean. Ipo enga vandhu nikudhu parunga. Enala than Mama kudumbam piriya pogudhu'

"Nee konjam chumma iru Dhanam. Ivan enna kozhandaiya? Arivu illa avanuku? Kalyanam ayiduchu. Olunga andha ponnu kuda vazha mudiyadhama avanuku? Apadi enna manangati kadhal. Namba onum thapana ponnuku katti vekalayey. Mullai mathiri thangamana ponna than katti vechom."

Jeeva pleaded "Anna..."

Moorthy interrupted him "Dhanam, avan kita pesa enaku virupam illa. En thambinga naan sonadha meera matanganu suthitu irundhean. Elam pochu ipo. Ipadi vandhu nikaraan. Melum melum thappu panama, poi Mullai kutitu vandhu kudumbam nadathara vazhiya pakka sollu avana. Illa, indha annan venamnu mudivu panita, avan istam. Adhuku mela naan kuruka nikka matean"

"Enan da Jeeva idhu elam. En da ipadi panra", Dhanam continued to cry.

"Enna manichudunga Anni". Jeeva left the place not being able to face anyone.

Later that night – Kathir's room

It has been a month since Mullai left the house. It was getting harder day-by-day without her presence in the house. He did not eat the entire day. Even the thought of food made him want to throw up. He knew he would not be okay till he talks it out with her but he can not do that. 

Anbum Aranum UdaiththaayinOnde as histórias ganham vida. Descobre agora