1

7.8K 47 41
                                    

Mammas idé att vi skulle flytta. Hennes idé var en dålig idé. För det betyder att jag måste byta skola. Vilket vi inte älskar så mycket. Nej nej. Men jag menar va fan ska man annars göra?

Vi kliver ut från bilen och mamma ler stort och vänder sig sedan emot mig och min fula bror.

"Visst är det härligt!!" Tjuter mamma. Hon är en såndär typiskt härlig person som alltid är glad osv. Synd att hon gick mig då. Ganska rena raka motsatsen till denna moder jag har.

"Nej fult som fan" säger jag och himlar med ögonen.
"Nästan lika ful som du då" säger min kära bror Ethan.
"Snälla ni sluta bråka, kan vi inte ha en lugn stund innan ni börjar hålla på?!" Säger mamma lugnt. Nej det kan vi inte kära moder.

Mamma är även konstnär om jag inte nämnde det. Vilket betyder att ett rum går åt åt alla hennes målar grejer. ETT STORT Rum!!!! Och jag fick det minsta. Tack och hej. Man märker vem som är favorit barnet i familjen. LEDTRÅD: INTE JAG.

"Zoe kommer du ner en stund?" Ropar mamma från köket. Jag hatar mitt namn. Hej. Jag hasar mig ner från trappan men trillar på det högsta trappsteget och faller ner till det bortersta marken. Jag skriker inte ens. Vid det här laget är jag van. Jag för inte ens ont. Men mamma rusar som vanligt fram till mig och ojar sig om hur ont jag fått.

"Men lilla du hur gick det?!!" Frågar hon oroligt. Jag svarar inte utan spelar död. Skoja. Det gör jag inte. Jag reser mig upp och säger.
"Jag går ut" och slänger sedan igen dörren innan någon hinner säga ett knyst.

Bara för att jag är bäst så kunde jag klara av mig att gå till en lekpark. Och så la jag mig på en gunga. Och somnade. Oops. När jag vaknade var det kolmörkt ute. Och jag sket nästan på mig. Om jag säger så här. Jag hatar mörker jääävligt mycket och det borde du också göra. Eftersom det var så mörkt ute ville/kunde jag inte röra mig för tänk på alla demoner som låg under gungan jag just hade sovit på. Sen om jag kom hem, mamma skulle nog inte vara så glad. Och nej mamma jag tog inte med mig min mobil.

Precis när jag ska gå av gungan och gå hem så hör jag ett ljud. Och där sket jag på mig igen. Så jag kryper ihop på gungan igen. Sen ser jag en fucking skepnad stå lite längre bort. Är det här min sista dag på jorden? Eller aja då missar jag ju skolan. Men ändå. Ahhhhhhhhhhh. Innan jag hann rusa därifrån så stod det någon bakom mig. Hjälp.

"Hur är det?" En maskulin mörk röst pratar nu med mig utan att jag gett tillåtelse.
"Sket just på mig men det är okej" flinar jag. Även om han förmodligen inte kan se mitt ansikte. Liksom jag kunde inte se hans. Om han inte har någon form av lasersyn.
"Behöver du hjälp hem?" Frågar killen. Jag tänker inte på att det lika gärna kan vara en mördare som står framför mig och pratar men det är mörkt och jag behöver hjälp. Så dumhuvudet som jag är nickar. Han sträcker ut sin hand som för mig att ta den och så hjälper han mig upp. Om ni har tyckt att det är konstigt hur jag kunde somna på en gunga var det faktiskt en såndär KINES HATT gunga. En sån där upp och ner vänd.

Jag och den okände kanske mördare börjar gå emot mitt hus. Han va obehagligt mycket längre än mig. Och hjälp mig att jag säger det här MEN jag känner mig trygg. Biiiitch.

"Tack så mycket" mumlar jag när vi är framför min dörr. Om vi blir rånade inatt är det inte mitt fel. Okej?
"Ingen orsak, förresten vad heter du?" Frågar killen.
"Inte vad du behöver veta" säger jag surt. Jag menar lite information kan jag faktiskt hålla mig för mig själv.
"Aja Nathan Hudson va namnet på mig då" säger Nathan. Och när han säger "va namnet på mig då" förstår jag att han kanske är en tjuv men inte en kidnappare.

Nathan går iväg och jag öppnar dörren hem. Och då rycks dörren upp av abortförsöket Ethan. Han ser arg ut. Oops.

"Vart fan tror du att du har varit??" Visk-skriker han. Mamma sover nog betyder det nog.
"Jag tror fan jag varit ute" säger jag och flinar.
"Fattar du inte hur orolig mamma varit" säger han.
"Du verkar lite mer orolig än hon som SOVER där uppe bajshuvud" snäser jag.
"Du va borta i 5 timmar Zoe vafan tror du att vi ska vara glada här hemma eller vadå?" Säger ethan. Oops. Jag sov i 5 timmar?!?!? Det va mycket.

Sen kollar jag in i köket. Som förresten är ihopkopplade med hallen liksom det är typ ingen vägg eller hur man nu ska förklara. Och ser att klockan var 2.30 på natten. Och det är skola imorgon. Yeeees!!!

"Aja jag bryr mig inte om er för ni gillar ändå inte mig så nu går jag och lägger mig så jag får sova i 20 timmar idag, godnatt kära bror" säger jag och tränger mig förbi ethan.

Snark
Snark
Snark
Snark

Det där var då jag som försökte demonstrera att jag somnade.












Datum: 16 juli 2019

since 99'Where stories live. Discover now