Världen under ytan

Del 1 - De guldiga ögonen

De guldglittrande ögonen som skulle förändra min värld, bokstavligen. Ögon som skulle vända den upp och ned, vrida den ut och in. Tigerögonen som skulle få mig att slutligen öppna mina.

                                       ❈                       
                           Cassandra Fox

Det är en helt vanlig måndag i Dallas och jag och min bästa vän Kevin Brandon är på väg hem efter en dag i skolan. Vi går förbi samma höghus och shoppinggator som alltid innan vi svänger in på en sidogata där mitt favoritcafe, Cafe Heaven håller hus. En klocka plingar glatt när vi stiger in genom den mörkbruna trädörren. Doften av nybakt bröd och sötsliskiga kakor slår emot mig. Jag fyller mina lungor med doften och försöker hålla kvar den så länge som möjligt. När jag släpper ut luften tittar gamle Jordan fram bakom disken som är fylld med chokladmuffins och dekorerade tårtor. Jag och Kev går fram till disken där Jordan står med sina runda glasögon och vita förkläde med röda hjärtan på. Vi lärde känna honom när vi gick i sjuan då alla i klassen var tvungna att praktisera i en vecka. Vi hittade inte praktik någonstans, men så kom denna rödkindade gubbe som en gåva från ovan och räddade oss i sista sekund. Den veckan är ett av mina första och bästa minnen från Cafe Heaven. Sedan dess har vi varit stamkunder här. Jordan ger oss som alltid ett av sina söta leenden där det idag har fastnat lite hallonkräm mellan tänderna. Eller kan det vara jordgubb? Hursomhelst, vi säger vår standardreplik och går och sätter oss vid vårt bord som alltid är reserverat för oss. Inte för att det direkt kryllar av folk här. Det är inte så många som hittar hit och det är nog ett för gammaldags ställe för de flesta. Jag gillar det. Det gammeldagsa. Ibland känns det som om jag är född i fel århundrade, även fast att jag uppskattar att vi inte längre behöver sådan saker som feminism. Tanken att inte alla skulle vara av samma värde är rent av bisarr.
   Allt verkade bara så väldigt annorlunda förut, både till det positiva och negativa. Framför mig har jag dessutom denna tids mest enastående representant. Kevin Brandon. För ett ögonblick undrar jag hur det ser ut där vi sitter. Han är den entusiastiska killen med färgsprakande hår som regelbundet går på sammandrag för Dallas dragqueens, och jag är hans bokstavliga motsats. Jag är inte färgsprakande och rolig, charmig eller entusiastisk. Skulle jag vara en färg skulle jag bara beige, möjligtvis grå. Med andra ord skulle folk beskriva mig som tråkig. Men jag försöker tänka positivt, för genom att vara just grå får jag min bästa vän, min motpol att lysa som den stjärna han är.
   Jordans dotter Kate avbryter mina tankar då hon kommer fram till oss med vår beställning. Som vanligt har jag beställt blåbärsmuffins med glasyr och en kopp varm choklad. Kev har beställt sin jordgubbsmilkshake och honungsbakelse. Kate ger oss ett varmt leende innan hon går sin väg. Hon är i vanliga fall så olik sin pappa med sina svarta kläder och raka hår, men när hon ler så ser man verkligen vems dotter hon är.
   "Cassy! Lyssnar du ens?" frågar Kev lätt irriterat och skakar på huvudet så att hans nyfärgade lila slingor dansar kring ansikte.
   "Va? Vad sa du? Förlåt jag var borta i mina egna tankar."
   "Ja, jag märkte det. Iallafall, jag sa att nu när du har fyllt arton måste vi ju bara ha en stor fest.  Tänk hur kul det kommer bli och tänk på alla snygga killar som kommer vara där!" utbrister han entusiastiskt och himlar med ögonen.
   "Ledsen Kev. Det komme inte bli någon fest. Du vet att jag inte har någon att bjuda."
    Kev öppnar sin mun för att svara just när det plingar i dörren. In kommer en kille som bara kan vara något år äldre än mig med mörkt hår som döljer ögonen från vårt håll. Han går fram till Jordan. Hans fotsteg är helt ljudlösa och hans kropp rör sig som genom vatten. Jordan ler och får ett snabbt leende tillbaka. Killen verkar inte vara den typen som skänker bort leenden allt för ofta. De byter snabbt några ord.
   Jag har aldrig riktigt varit intresserad och hållt på med killar så som andra tjejer i min ålder gjort. Jag har helt enkelt nöjt mig med mig själv. Men den här killen med det mörka håret och som tycks ha varenda rörelse planerad i förväg får mitt hjärta att bulta hårt i bröstet.
När han vänder sig om för att gå ut genom dörren möter jag hans blick. Jag hör hur jag själv drar efter andan och känner hur pulsens takt ökar. Min blick är fastlåst i hans. Ögonen är som en tigers. Världen runt omkring saktar ner och jag bryr mig inte om Jordans och Kevs blickar.
   Hans ansiktetsdrag är finmejslade och ett ärr döljer sig strax bakom det högra ögonbrynet. Varenda detalj fastnar på minnet.
   Ögonblicket som känts som flera minuter är över då han vänder sig om för att gå. Dörren öppnar och hans slinker ut genom öppningen som om han aldrig varit där. Jag känner en svag och rökig doft. Hans doft?
   När han är borta märker jag att jag har glömt bort att andas och drar hackigt in ett andetag för att sedan stänga min vidöppna mun. Kevin ger mig en slug blick och säger: "Han kan du bjuda."   
Jag reser mig upp och lämnar Kev, den varma chokladen och muffinsen bakom mig. Något säger mig att jag måste få se de där guldiga ögonen igen.