Världen under ytan

Del 9 - Cassandra Grace Fox

"Utan förmågan att kunna svara står jag där och ser ner på henne. Revolten har precis släppt ytterligare en bomb. Enda skillnaden är att denna bomben släpptes endast för mig."
⚚
Anthony Cowen

Direkt efter Cassandra lämnade min lägenhet skickade jag ett meddelande till Alice Lockwood. Hennes svar kom genast och nu har vi bestämt träff utanför det raserade Sixth Floor Museum at Dealey Plaza. Jag är redan ute på gatan på väg mot det fallna muséet. En lätt vind plockar upp mitt mörka hår och för med sig stadens dofter. Solens strålar smeker lätt min kind och påminner mig om min framtida Ledares beröring. Med händerna nerkörda i mina byxfickor går jag mot bron som skiljer stadens två kvarter åt. Luften är frisk efter gårdagens regn. Det är betydligt mer folk ute på gatorna idag i jämförelse med dagen innan. Stadens höga byggnader sträcker på sig runt omkring mig. En buss med entusiastiska turister puttrar förbi och skapar ett vinddrag efter sig. Solen reflekteras i de glittrande byggnaderna och uppehåller fasaden av en idyllisk plats. Snabbt tittar jag åt båda hållen innan jag korsar gatan och fortsätter mot bombnedslaget. En kvinna med höga klackar går med raska steg förbi mig. Hennes klackskor hörs tydligt mot den hårda asfalten. Jag fortsätter framåt och svänger vänster förbi en pub som tycks svämma över av kunder. En ung kvinna möter min blick genom fönstret och lutar sig lätt framåt för att visa vad som döljer sig innanför tröjan. Jag rynkar ögonbrynen åt henne och fortsätter bestämt framåt.
Avspärrningarna börjar komma i sikte och för med sig en svag doft av krut. Jag undrar vad nyheterna säger om händelsen. Om Mr Arthur lyckades sminka över händelsen med någon trovärdig förklaring.
Innanför avspärrningarna står två män och diskuterar hätsk om det hela. Deras prat hörs över hela samlingsplatsen så engagerat som de diskuterar. Med vaksam blick söker jag av området efter en smidig gestalt med mörkt brunt hår. Platsen är till synes tom förutom ett gammalt par som i sakta mak går fram över torget. På en bänk längre fram sitter ett ungt par och njuter av varandra. Än en gång kommer minnet av Cassandras läppar mot mina tillbaka. Hur gärna jag än vill göra det igen kan jag inte ingå en relation med min framtida Ledare. Jag ska vara glad att jag ens har fått träffa henne. Det är inte många som kan säga att de har mött en Ledare.
En fiskmås flyger förbi och skriker åt mig med full hals. Med en irriterad blick på den ställer jag mig i skymundan under ett körsbärsträd och inväntar Miss Lockwood. Körsbärsträdens blommor fyller luften med rosa blad. De följer vindens rörelser och låter den föra dem över och genom staden. Jag iakttar paret som sitter på bänken längre fram med mörk blick. Killen har ljust hår och blåa toppar. Hans kropp är vältränad och ansiktsuttrycket är självsäkert. Bredvid honom sitter en tjej med blont hår och lila slingor. Hon ser upp på honom med en blick full av tilltro och lust. Tids nog kommer hon att få sitt hjärta krossad av den självsäkra snubben med sina toppar doppade i blå färg tänker jag där jag står och muttrar under körsbärsträdet.
När han böjer på nacken för att kyssa henne blickar jag bort. Det är inte min sak att bedöma deras förhållande. Istället låter jag min blick än en gång söka av platsen. För sent upptäcker jag att Alice Lockwood står och iakttar mig. Några meter bort står hon och studerar mig med huvudet på sne. Hon har uppenbarligen sett min blick på det kärleksfulla paret.
Vinden fångar upp en mörk hårslinga som glidit ut ur hennes mörka fläta. Med en glimt i de kolafärgade ögonen kommer hon gåendes mot mig på långa kliv. De svarta jeansen hon har på sig framhäver hennes muskulösa kropp.
Hon upp vid min sida under körsbärsträdet och vilar sin kolafärgade blick på paret som nu ingående kysser varandra. De finns bara ett hav av blont hår och färgade slingor kvar.
"Hur mår Cassandra?" frågar hon med blicken riktad mot paret som försöker äta upp varandra. Vinden för med sig den söta doften från Alice och körsbärsträden.
"Så bra som man kan må efter att ha blivit nedslagen."
Alice nickar till svar med sammanbiten min. Uppenbarligen har hon lite skam i kroppen efter ha lett Cassandra rakt in i ett slagsmål.
"Vad var det du ville prata om?" Hon frågar frågan utan att möta min blick. För förbipasserande ser det antagligen ut som vi bara blickar ut över utsikten tack vare skuggan som trädet kastar över oss. Männen innanför avspärrningen diskuterar fortfarande hätsk utan att lägga minsta tanke på oss. Måsen som tidigare skrek åt mig har nu satt sig till ro på en av de lediga bänkarna och rengör nu ingående sin vinge.
"Cassandra, vill jag prata om", svarar jag med lågt. Mina händer hänger nu slappt vid min sida, redo för försvar. Jag litar inte på Miss Lockwood.
"Fortsätt." Hennes blick är mörk och riktad mot paret. Hon är uppenbarligen inte nöjd med att det är jag som håller i tyglarna.
"Nu när hon är mitt ansvar..." säger jag menade med en sne blick på henne "Behöver jag veta allt du har tagit reda på om henne. Hennes fulla namn, tendenser och hur hon allmänt beter sig." Alice nickar tyst med sammanbitna käkar. Hon vet att hon inte har någon makt i detta spelet.
"Hennes fulla namn är Cassandra Grace Fox. Hon bor på Carmeltop street 24 med sin mamma, pappa och lillebror" svarar hon lågt. Cassandra Grace Fox. Den logiska delen av min hjärna noterar det bekanta med namnet Fox samtidigt som den andra delen av min hjärna smälter. Finns det något vackrare att säga än Cassandra Grace Fox? Frustrerat skakar jag på huvudet åt min kärlekskranka hjärna. Hon är din Ledare, håll dig undan.
"Hennes familj. Berätta mer om den."
Paret på bänken verkar fortfarande inte ha fått nog av varandra. Killens hand är nu innanför tjejens blus. Borde de inte se till att skaffa ett enskilt rum?
"Hennes familj består av hennes mamma Vanessa som till synes ogillar Cassandra starkt. Hon påstår att hon är omodern och för att få henne att ändra på sig skaffade hon ett jobb åt Cassandra på High Hearts street."
Det är därför någon som Cassandra jobbar på High Hearts street. Under tvång alltså. Jag ogillar redan hennes mamma och jag har inte ens träffat henne än. Sakta knyter jag mina nävar för att hålla tillbaka ilskan som blossat upp.
"Hennes lillebror heter Lukas och är nio år. Störig liten typ", säger hon med en dramatisk suck. "Hennes pappa heter Jon. Som jag sa när vi tillkännagav att Ledaren har gått bort så har Cassandra en bakgrund i Revolten. Du kanske känner igen namnet Fox. Det är hennes pappas efternamn och han behöll det när han och Vanessa gifte sig. Jon har satt sina spår i Revolten, om man gör en lång historia kort." Min nyfikenhet tänds som gensvar på hennes ord.
"Vad menar du? Berätta mer", svarar jag och vänder mig mot henne.
"Tyvärr har jag inte behörigheten att göra det", säger hon kort.
"Lägg av, Alice. Varför är Cassandra menad till att bli Revoltens Ledare?" Sekunder tickar iväg innan hon slutligen vänder sig mot mig och ser på mig med en uppgiven blick.
"Cassandra Fox är menad att bli vår Ledare för att Jon Fox en gång var Ledarens högra hand. Personen som fick vår Ledare att inta sin rätta plats."
Med en svag vind som får körsbärsträdets kronblad att falla ner lämnar orden Lockwoods mun. Jag har svårt att ta in det som precis har sagts till mig. Cassandra Grace Foxs pappa var Ledarens högra hand. Den titeln inom Revolten hade kunnat ge henne en status högre än någon annans. Luften slinker ur mig och jag kan bara öppet glo framför mig. Det är verkligen menat att hon ska bli vår nästa Ledare.
"Ledsen, Ant. Mer än så kan jag inte säga. Jag har redan sagt för mycket, men min framtid vilar ju redan i dina händer. Inte sant?"
Utan förmågan att kunna svara står jag där och ser ner på henne. Revolten har precis släppt ytterligare en bomb. Enda skillnaden är att denna bomben släpptes endast för mig.