Världen under ytan

Del 15 - Krossat hjärta

"Jag trodde att mitt hjärta redan var krossat, att det var ett mosat äpple som inte en, två eller tre, utan fyra personer trampat på men tydligen räckte inte det. För inom mig raserar ytterligare en bit. De sista bitarna kvar av mitt hjärta faller ner i en tom avgrund som inte har någon botten."

           ⚚
Anthony Cowen

Klockan är snart åtta och jag är sedan länge vaken. Trots att jag sent kom till ro efter sökandet av mer information om får framtida Ledare steg jag upp tidigt. Sova har aldrig riktigt varit min grej.
Jag ställer ner disken i diskhon och går mot den inglasade balkongen som vetter ut mot bron. Med ett klick öppnas balkongdörren och jag möts av ljummen luft. Jag går fram till glasväggen som skyddar mig från resten av omvärlden. Dagen är klar och solen lyser redan starkt. Jag drar än en gång upp dokumentet jag har i fickan. Med pappret i min hand läser jag för tjugoåttonde gången igenom det.

12072032

Jon Fox inte längre medlem av Revolten.
Skäl: Hemligstämplat

På något sätt måste jag få veta mer. Enligt Alice Lockwood är tydligen Cassandra Grace Fox mitt uppdrag nu.
Med en suck viker jag varsamt ihop pappret igen och lägger ner det i min ficka. För tillfället känns det tryggast att ha pappret så nära mig som möjligt. Dokumentet är den enda koppling jag har till Cassandra, Sandra. För varje gång jag träffar henne stämmer hennes namn mer och mer in på dess beskrivning.

Cassandra (eller Kassandra) är ett kvinnonamn med flera olika betydelser. Namnet har grekiskt ursprung, men har stor betydelse i den nordiska historien.

Betydelse: Försvunnen, fallen, ängel samt 'kekasmai' (skina, glänsa) och 'aner' (människa).

Sandra är ett gammalt kvinnonamn som är en kortform av namnet Alexandra (feminin form av namnet Alexander). Namnet kommer från den nordiska historien och liknar namnet Cassandra.

Historien bakom namnet är lång, men kortfattat beskrivet så var det en ung kvinna med namnet Sandra som var bortkommen i sitt liv, men lyckades hitta kraft och styrka i sig själv. Hennes självständighet gjorde henne till någon som det nordiska folket avgudade i många decennier.

Försvunnen är vad hon är. Hon verkar inte höra till dagens samhälle. Trots att hennes namn är Cassandra börjar jag mer och mer känna förtjusningen för namnet Sandra. Beskrivningen av namnet passar på något märkvärdigt sätt så bra in på henne. Med tankarna någon annanstans tittar jag ner på min handdator.

Meddelande från Alice Lockwood

En sting av ilska far igenom mig vid åsynen av hennes namn. Även fast Cassandra ska bli vår Ledare behöver man inte spela henne bakom ryggen fullständigt. Det är enligt mig definitionen av dubbelmoral.
En beslutsamhet och ett brinnande skyddsbegär nöter på mig inifrån. Från och med nu ska jag vara uppriktig och ärlig mot henne. Hon ska få veta vad hon vill veta. Det är inte mer ändrat att vara uppriktigt mot sin Ledare, mot Cassandra.
Jag klickar på meddelandet från Alice. Det kommer upp på skärmen och jag känner hur frustrationen växer inom mig för varje ord jag läser.

Meddelande mottaget 14:52 från Alice Lockwood

Hej Anthony,
Som du vet så blev jag tvungen att berätta allt för Cassandra igår. Med andra ord, det gick inte så bra. Jag tror att det hade varit bäst om du letade rätt på henne. Jag är nog den sista hon vill se just nu.
Alice Lockwood, Revolten

Mina käkar gör ont när jag slutligen har läst klart meddelandet. De är hårt sammanpressade av ilska. För att lugna ner mig tar jag ett djupt andetag som visar sig vara ett misslyckat försök. Ilskan inom mig brinner på samma sätt som den gjorde dagen då Revolten sprängde det gamla muséet. Jag klampar ut ur balkongrummet med knutna nävar. Hela den här grejen med att berätta för henne när "tiden är inne" var helt idiotisk. Med Från och med nu tänker jag inte längre göra som Revolten vill. Jag tänker göra som hon vill.