Världen under ytan

Del 44 - Ett minne blott

För människan har alltid dokumenterat. I skrift, bild och videoformat. Alla har vi nog en rädsla för att glömma.

                                  ❈
                        Cassandra Fox

Jag vet inte hur lång tid som har gått, men till slut stiger vi upp ur sängen. Anthony vägrar lämna min sida som om han är rädd för att jag inte ska klara av tyngden själv. Tyngden som bara blivit allt tyngre. Men det för inte bara med sig dåliga saker. Ökad tyngd innebär ökad styrka.
Jag bestämmer mig för att fortsätta läsa boken Höga berg och djupa dalar. Anthony sitter på golvet nedanför mig och knyter olika knopar med ett gammalt rep. Jag känner inte samma eufori när jag läser, men boken tar fortfarande med mig till en annan värld. Till en värld där inte jag är jag.
Ava bjuder oss på en bländande god måltid som vanligt. Var hon får alla idéer ifrån vet jag inte, men jag antar att man uppnår en viss standard när man driver en gård själv.
Maten fyller min mage, men inte tomheten inom mig. Hela tiden kastar Anthony sina guldiga blickar mot mig. Små blixtar som skickar stötar genom min kropp.
När jag till slut hamnar upp på toppen av den grästäckt kullen får han nog. Han släpar med mig nerför den branta backen och säger åt mig att vi ska träna. När jag inte nappar på betet släpper han ut en stor suck. Det slutar med att jag sitter uppflugen på en höbal och stirrar ut i tomma luften medan Anthony rotar runt i ett av Avas alla förråd. Han har någon grej med att hitta gamla saker, tänker jag jag och inser att det är den första tanken som har gått igenom mitt huvud på flera timmar.
Jag studerar honom medan han rotar runt i det trånga utrymmet bland gamla byrålådor så att dammet yr. Själv håller jag på att nysa varje gång han dunsar ner en ny kartong med gamla papper, men gång på gång säger han att det luktar så gott.
Efter en lång stund så tjoar Anthony till. Jag vaknar upp ur min dvala där jag suttit med hakan i handen. Anthony håller i en ljusrosa fyrkantig sak. Hela hans ansikte skiner upp när han får syn på den märkliga apparaten. Han springer fram till mig där jag sitter på höbalen. Smidigt lägger han sin arm runt om mig och håller upp den rosa mackapären framför oss. Ett klick hörs och Anthony frigör sig från mig. Förvirrat stirrar jag på honom när han med stora ögon tar emot det glansiga pappret som kommer ut ur den lilla boxen. Pappret är litet och fyrkantigt. Det skiner och glänser i det svaga ljuset som kommer in från det dammiga fönstret. Anthony fläktar först med den och blåser sedan. När han möter min förvirrade blick ger han mig bara ett stort leende. Det blixtrar i de guldiga ögonen.
Till slut håller han fram den lilla fyrkantiga lappen och lägger den försiktigt i min handflata. Jag tar emot den och är noga med att inte nudda den glatta ovansidan. Höet sticker i rumpan och dammet kittlar fortfarande i näsan, men när jag ser vad som är på det glansiga pappret håller jag på att tappa hakan.
På pappret med en vit ram runt omkring är en bild. Man ser hur Anthony glatt lägger armen om mig och ser in i kameran med sina guldiga ögon. Bredvid honom sitter jag på höbalen med håret på ända och damm i håret. Mitt ansikte är förvridet i en förvirrad och slö grimas. Jag ser ut om en gammal gumma där jag sitter och kisar med rynkad näsa i det gyllene ljuset.
"Vad är det här?" frågar jag förvirrat och tittar på den surrealistiska bilden av oss två. Jag håller ömt i det lilla pappret som om det vore det mest värdefulla ting jag har.
"Det är ett fota av oss två", säger Anthony och ler ett mjukt leende. Det gyllene skenet från fönstret får hans ögon att glittra extra mycket idag.
"Jo, det ser jag väl", säger jag stönande och försöker få bort det stickande höet i rumpan. "Vad är det där?"
Denna gången pekar jag på den rosa lådan för att förtydliga mina ord. Anthony håller fram den rosa klumpen och tar fotot ifrån mig så att jag kan hålla i den. Förundrat granskar jag den. En stor rund lins sitter som på en liten nos på den rosa saken. En knapp sitter på ovansidan och ett litet glas finns att kika igenom. Jag tar upp den mot ögat för att testa. När jag ser igenom glaset från jag syn på en krympt Anthony som ler igenom glaset. Hans mun börjar röra på sig och jag förväntar mig inte att höra riktiga ord när jag väl hör dem.
"Det är en polaroidkamera", säger han och tar sakta ifrån mig den. "Den tar bilder och skriver ut dem med en gång. Precis som den här."
Han viftar med den fåniga bilden på oss två. Jag ler mot honom och stannar upp mitt i rörelsen. Jag inser att den kvävande tomheten är borta och har ersatts av lycka och nyfikenhet. Tack vare honom.
Jag hoppar ner från höbalen och landar med en duns. Genom att undvika allt bröte som ligger på golvet går jag fram till honom och sjunker in i hans famn. Han smeker mig lätt på ryggen med sin fria hand. Doften av vind och rökelse blandas med doften av damm och hö.
"Jag vet exakt vart vi ska sätta upp den här", säger han med sin mullriga röst. Jag frigör mig från hans famn och blickar upp mot honom.
"Var då?" frågar jag nyfiket
"Det ska du få se."
Vi lämnar det lilla skjulet med en polaroidkamera, ett foto, en lina, klämmor och några häftstift. Tillsammans går vi mot vår stuga och jag njuter av att tomheten är borta om iallafall för en stund.
   Anthony tar fram linan och sätter fast den i väggen innan han börjar dra den mot andra sidan rummet. Nu hänger en lina från vägg till vägg, men i lagom höjd så att man inte slår huvudet i den, eller iallafall inte jag. Anthony kan inte hjälps.
Med hjälp av en klämma sätter han upp bilden på oss två från det dammiga skjulet. Han backar med armarna i kors och studerar fotot.
"Inte så illa va?" frågar han till slut och vänder sig om. Med ett stort leende svarar jag:
"Alldeles perfekt."
Dagen går förbi och jag sitter och läser i sängen medan Anthony inspekterar sitt nya fynd. Vi äter en sista måltid för kvällen med Ava och Rufus innan vi drar oss tillbaka till loftet igen. När vi sjunker ner under täcket känner jag hur varenda nerv pirrar i kroppen. Gardinen är neddragen och bara ett svagt sken kommer in genom springan. När vi har lagt oss till rätta lägger sig även tystnaden. Anthony utstrålar värme från min högra sida. Hjärtat bultar hårt i bröstet när jag hör hur han makar sig närmare. Jag ligger och stirrar upp i taket, helt ovetande om vad jag ska göra, trots att jag vet vad jag vill göra.
   Anthony rätar på sig. Han sätter armbågen i madrassen och häver sig upp. Mitt hjärta börjar hamra i bröstet när jag ser hur han halvt hänger över mig. Min första tanke är att putta undan honom, såsom han har lärt mig att göra, men jag förstår att det inte är i sådana här lägen som jag ska använda mig av det tricket. Jag vill inte putta undan honom.
   Pulsen dånar i öronen och jag rycker till när hans lår nuddar mitt. Han lutar sig över mig och jag möter hans blick. Hans blick som får luften att försvinna ur mina lungor. Som får blodet att rusa i mina ådror och som får alla mina tankar till att bara fokusera på en sak. På de guldiga ögonen.
   Våra läppar möts och jag drar in ett djupt andetag. Han låter sin hand glida från sidan av min kropp ner till låret. Jag darrar under han beröring. Mina fingrar letar sig upp för hans bröstkorg och jag får än en gång känna ivern som fyllde mig i hans sovrum i Dallas. Mina händer flyger genom hans hår och jag njuter av den lena känslan. När han grymtar fylls hela mitt väsen av välbehag. Hela tiden vill jag ha mer. Mer av hans mjuka läppar, mer av hans lena hår, mer av honom.
   Lakanet håller oss varma, men den värmen behövs inte. Hettan som strålar mellan oss går att bränna sig på. Varje millimeter av min kropp kräver hans beröring. Jag kan inte få nog och det verkar som om inte ens han med så mycket självbehärskning kan sätta stopp. Han kan inte hejda elden som brinner för oss.
   Det är det här jag har väntat på. Han är som en drog. Ni när jag väl börjat ta honom så kommer jag aldrig att kunna sluta.
   Våra händer rör sig allt snabbare över varandras kroppar. Värmen intensifieras och mitt hjärtas röst stiger till crescendo. När hans hand letar sig neråt drar jag mig mjukt ifrån honom. Hela min kropp bultar och min fingrar darrar i hettan. Anthony ser frågande på mig. När jag ser hur smärtan börjar leta sig in i hans blick är jag snabb med att ta till orda. Han ska inte tro att jag inte vill ha honom. För det är precis det jag vill ha.
   "Åh, Anthony", säger jag mjukt och smeker hans lena hud med min tumme. Han ligger ovanpå mig, men har avvaktande hävt sig upp. Han väntar på mina ord.
   "Jag..." Orden är svåra att få ur mun. Jag har aldrig tänkt på det så mycket förut. Jag menar, jag har aldrig velat göra det förut. Hur ska jag kunna säga till någon så erfaren som honom att jag aldrig har gjort något sådant här förut. Att jag aldrig har gjort det förut.
   Han verkar lägga märke till min blyghet. Den sårade blicken har försvunnit och ersatts av mjuka ögon av guld. Jag smälter.
   "Det är okej, Cassandra."
   Hans röst är så låg, men trots det känner jag hur det mullrar i hans bröst under min handflata. Vad är det som är okej? Vet han om att jag inte har gjort det?
   Jag tar ett djupt andetag och tänker på killen som jag har framför mig. Det här är inte vilken kille som helst. Det här är Anthony. Min Anthony. Han skulle aldrig ställa sig upp och skrattande peka på mig för att jag är oerfaren. Nej, så skulle han aldrig göra. Aldrig med mig.
   "Jag gillar dig så otroligt mycket", säger jag tyst. "Så otroligt, otroligt mycket." Mitt hjärta bultar hårt i bröstet och jag sänker blicken. Hans hud värmer min och manar på mig att fortsätta.
   "Jag vill ha dig av hela mitt hjärta, av hela min kropp och själ, men... Men jag har aldrig varit med någon förut." Orden lämnar min mun och tystnaden lägger sig över rummet. Fort fortsätter jag för att slippa den.
   "Men jag vill göra det mig dig. Du är den enda som jag någonsin vill göra något sådant med, men jag vill inte heller förhasta mig."
   Jag pausar och än en gång lägger sig tystnaden. Anthony smeker lätt mitt nyckelben och får rysningar att gå igenom min kropp. Jag känner tyngden från hans blick.
   "Jag vill att min första gång, min första gång med dig, ska vara perfekt." Hjärtat hamrar i bröstet men när orden väl lämnat min mun - mitt hjärta så sprids en lättnad. Jag vet redan att Anthony kommer att se på mig med kärlek i blicken. Oavsett om jag har varit med någon tidigare eller inte. Så när jag höjer ögonen så förvånas jag inte över den kärlek som möter mig. Med så mycket kärlek, värme och omsorg som han ser på mig har någon aldrig tidigare sett på mig med. Inombords tynar jag sakta bort.
   "Vi gör ingenting som du inte vill. Vi gör allting som du vill. När du än är redo. Jag hade kunnat vänta en hel evighet för din skull."