Världen under ytan

Del 23 - Sandra

Historien bakom namnet är lång, men kortfattat beskrivet så var det en ung kvinna med namnet Sandra som var bortkommen i sitt liv, men lyckades hitta kraft och styrka i sig själv. Hennes självständighet gjorde henne till någon som det nordiska folket avgudade i många decennier.

   ⚚
Anthony Cowen

Jag står och borstar tänderna i det trånga badrummet med en av tandborstarna från Michels skepp. Spegeln är sprucken och visar en förvriden spegelbild. Mörkröda fläckar skymtas fortfarande mellan sprickorna som löper över glaset likt ett träds grenverk. Jag gurglar och spottar sedan ut löddret i handfatet innan jag sköljer bort det. Klockan börjar bli sent och vi ska iväg tidigt imorgon bitti. Lätt hukad går jag ut till det lilla rummet. Cassandra har flätat sitt hår i en tjock fläta som hänger ner på ryggen och sitter nu och bläddrar i en nött tidning.
   "Kolla här", utbrister hon och visar exalterat upp den skamfilade tidningen. "Den är från år 2001, femtioen år sedan!" Hon fortsätter att läsa i den gamla tidningen med stora ögon. Utan att repa den vänder hon blad och fortsätter att läsa. Det här huset har några år på nacken.
   Jag går fram till min väska som ligger på golvet vid ena sidan av den smala sängen. Mina skor är fortfarande på. Heltäckningsmattan döljer säkerligen många otäcka hemligheter.
   Jag tar fram en grå t-shirt ur min väska. Med ryggen vänd mot Cassandra drar jag av mig tröjan innan jag tar på mig den nya. Med lätta händer rättar jag till den och lägger ner den smutsiga i väskan. När jag vänder mig om tittar Cassandra snabbt ner i den gamla tidningen med en rodnad som sprider sig från halsen och uppåt. Jag kan inte låta bli att le åt hennes rodnad som så lätt avslöjar henne.
   "Eh...vad är det som har hänt på din rygg?", frågar hon samtidigt som hon bläddrar allt snabbare i tidningen. Hon har uppenbarligen slutat läsa vad som står där i.
   "Vad då?" När hon vänder blad lägger jag märke till att hennes hand darrar lätt.
   "Du hade... rivmärken på ryggen", svarar hon nervöst och sätter en hårslinga som slunkit ur flätan bakom örat.
   Genast minns jag dagen då vi intensivt kysst varandra i min lägenhet. Mina händer i hennes hår och hennes naglar som grävt in i min hud. Trots att jag försöker hålla känslorna i styr kan jag inte hjälpa att jag generat gnider min hand mot mitt bakhuvud.
   "Det var du som gjorde det", svarar jag svävande.
   "Jag? När?" frågar hon plötsligt orolig och tittar slutligen upp på mig. Nu är det jag som känner hur det hettar om öronen.
   "Du vet. Den dagen då..." längre hinner jag inte innan hon återgår till att läsa i tidningen så hätskt att hon nästan tappar den.
   "Jaha." Jag trodde knappt att det var möjligt, men rodnaden som förut var på hennes kinder var inget i jämförelse med rodnaden nu. Hennes ansikte är ilsket rött och hon fingrar nervöst på tidningens kanter. Besvärat ser jag mig om i rummet efter något att vila blicken på.

➹

Cassandra har också gjort i ordning sig och det börjar bli dags att gå till sängs. Stämningen är fortfarande stel efter konfrontationen tidigare. Nu står vi på var sida om sängen och tittar nervösa på den. Om vi båda ligger på sidan kan vi kanske få plats. Irriterat tänker jag på den överviktiga kvinnan i båset som säkert nöjt sitter och tänker på oss nu.
   "Jaha", säger jag för att lätta på stämningen.
"Mhm" får jag till svar. Jag har fortfarande fullt på klädd. Detsamma gäller Cassandra.
   "Låt oss få detta överstökat", muttrar jag och sätter mig på sängen. Jag börjar dra av mig skorna och lägger de prydligt bredvid. Sakta riktar jag blicken mot Cassandra som fortfarande står kvar bredvid sängen med rodnande kinder. Efter några sekunders stel tystnad himlar hon med ögonen och härmar min replik.
   "Låt oss få detta överstökat." Hon sätter sig på sängen och drar av sig skorna. Till skillnad från mig slänger hon bara ner de på golvet. Försiktigt lägger jag mig ner. Täcket har vi lagt vid fotänden. Utan att se på mig krånglar sig Cassandra försiktigt ner bredvid mig. Jag ligger på kanten av sängen och ändå rör våra armar vid varandra. Cassandra sträcker sig efter täcket och lägger det försiktigt till rätta över oss båda. Inte direkt för att jag behöver det, men jag låter det ligger kvar som det är. Jag har lagt en av de tomma konservburkarna på dörrhandtaget för att höra ifall någon öppnar vår dörr.
   "God natt då", säger jag försiktigt och sträcker mig efter lampan. Mörkret tar över och det enda som hörs är huset som knarrar i vinden.
   "God natt", svarar hon tyst. Jag lägger mig på min högra sida med ryggen vänd mot henne. Vi båda ligger så med ryggarna vända mot varandra alldeles tysta. Trots att det är helt tyst i rummet vet jag att hon inte sover. Efter några minuter känner jag hur Cassandra rör på sig bakom mig. Hon rör sig klumpigt under täcket och råkar sparka till mig. Hon stillar sina rörelser och en tung duns hörs.
   "Förlåt, men jag hatar att sova i byxor." Hennes uppriktiga ord får mitt hjärta att bulta extra hårt i bröstet. Denna gången låter jag det fåniga flinet spridas över mitt ansikte under mörkrets beskydd.
   "Okej", svarar jag tyst och njuter av minnet då jag såg hennes blick glida över min kropp i badrummet på HoverX2052.