Världen under ytan

Del 59 - Harry's sega kolor

Ett mod gjort av stål, smidet av eld.

⚚
Anthony Cowen

Cassandra kommer tillbaka från Ava med ränder efter tårar på sina kinder. Jag drar in henne i min famn och omfamnar hennes späda kropp.
   "Vad sa hon?" frågar jag tyst. Cassandra håller hårt i min tröja när hon mumlar svaret mot mitt bröst.
   "Det var som om hon redan visste om allt. Hon verkade inte förvånad över huvudtaget." Hon suckar in i min tröja. "Jag kommer att sakna henne, Anthony."
   Till slut böjer hon på nacken för att möta min blick. Hennes ögon är röda och ögonbrynen sammandragna. Jag kan inte säga att jag är förvånad över att Ava visste. Under hela den här tiden har jag haft känslan av att hon vet mer än vad hon har sagt.
   "Vi kommer alla att sakna henne", svarar jag och sveper med tummen över hennes kind och spåren efter tårarna.
   Morgon blir till förmiddag och jag funderar på Alices meddelande. De måste ha tillräckligt med tillit för att låta oss vara här ett tag till utan att komma hit. Eller vill de bara få oss att tro det? Misstänksamheten finns alltid där i alla lägen. I många av fallen finns det alltid en baktanke.
   Jag går ut på gården med uppkavlade ärmar.  De minsta jag kan göra för Ava är att hinna med så mycket arbete här på gården som möjligt innan vi lämnar.
   Jag går in till kossorna, hälsar på Smörblomma och ger henne det hö som hon så gärna vill ha. Därefter ser jag till att mocka bort all skit och ser noga till att de har det bra och rent runt omkring sig. Jag står och kliar Smörblomman bakom örat när jag hör ett lätt surrande ljud. Min hjärna regsitrerardet ljudet och jag vet genast vad det är. Jag springer ut på gården och ser hur den lilla svävaren sakta kommer allt närmare marken. Den är inte större än två gånger två decimeter men flyger ändå stadigt med ett stort paket hängande under den. Jag ropar på de andra och står med armarna i kors och ser på när den kommer allt närmare. På sidan av den sitter Revoltens symbol. En sol med en rubin som öga.
   En vindpust går genom dalen men får inte den lilla svävaren ur balans. Ljudlöst landar den paketet på marken. Tråden som länkar samman svävaren och paketet kopplas av och svävaren flyger surrande iväg som om den aldrig varit där. Alla tre följder den med blicken tills den försvinner bort bakom den stora kullen. Blandade känslor fyller min kropp när jag ser hur den försvinner.
   "Jag antar att det där paketet är från Revolten", säger Ava och får mig att minnas paketet som svävaren lämnat efter sig. Jag tittar ner på den inslagna lådan som ligger på grusplanen framför oss. Paketet är inslaget i brunt papper med ett rött snöre runt som knutits samman i en rosett på toppen. Rufus nosar nyfiket på den med viftande svans.
   Pappret ser som nytt ut. Inte en enda reva eller minsta tecken på fukt som trängt igenom. Hur långt har paketet färdats? Var skickades det ifrån?
   Cassandra böjer sig ner och tar tag i lådan. Med en lätt kraftansträngning får hon upp det i sin famn. Vi alla vänder oss mot henne och ser på med spänning hur hon drar i det röda snöret. Rosetten går upp och snöret faller ner till marken. Försiktigt börjar hon riva bort det bruna pappret och blottar vad som är inuti. En mörk låda döljer sig under det diskreta omslaget. På ovansidan sitter Revoltens sigill vars röda färg står i kontrast till den mörka lådan. Cassandra öppnar boxen och gläntar på locket. Ett papper ligger på toppen av innehållet. Långsamt tar hon upp det med andan i halsen. Jag följer hennes rörelser och får syn på en finstilt handstil. Hon möter min blick över meddelandet och jag förstår vem det är ifrån. Med en harkling börjar hon läsa.
   "Hej. Här är lite förnödenheter som kan komma till hands. Jag kollade upp lite snabbt vart koordinaterna låg som ni skickade mig. Det verkar som ni bor på en gård för tillfället. Kanske är inte mat det ni behöver som mest, men jag har skickat med lite för säkerhets skull. Utöver det har jag skickat med lite andra grejer som kan komma till hands. Mitt mål är att vara hos er inom en vecka, men som sagt prioriterar vi alltid folkets bästa. Vi ses snart. Jag ser fram emot att få träffa er igen. Ta hand om er och använd er av det jag skickat med. Alice Lockwood, Revolten."
   Vi möter varandras blickar igen. Båda sten allvarliga, men kanske av olika anledningar. Jag funderar mest på vad det är som har hänt som gör att de inte kan dyka upp, medan Cassandra säkert funderar över Liz, eller Alice. Ava däremot ser ut att hålla på att spricka av nyfikenhet. Hennes ögon glittrar och händerna trummar mot låret.
   "Vad finns i lådan? Är det något ätbart?"
   Jag och Cassandra utbyter en sista blick innan hon dyker ner i lådan. Till och med jag håller andan. Jag har ingen som helst aning om vad det kan vara för något utöver mat som Alice har skickat med.
   Det första som kommer upp ur lådan är en tygpåse som hänger i Cassandras hand. Den är grå och bucklig. Formen tyder på att det finns något på insidan.
   Cassandra öppnar den och kikar in i den. Ava står framåtlutad och försöker också se vad som finns där i.
   "Mat", mumlar Cassandra lågt. "Mestadels frukt och konserver." Hon lägger ner tygpåsen igen och fiskar upp något annat. I sin hand håller hon en bunt med kontanter. Med tanke på tjockleken så måste det iallafall vara upp på tio tusen. Avas mun håller på att falla i backen medan Cassandra ser på pengabunten med tvetydig blick. Jag känner samma förvirring som henne fast blandat med avsky. Försöker de köpa tillbaka henne?
   Hon lägger ner pengarna i den nattsvarta lådan.  Svaga vindar leker med hennes mörka hår och får det att hänga ner i hennes ögon. 
Hon drar upp en stor bok ur lådan. En bok? Varför skulle hon skicka med en bok? Jag hinner knappt fråga mig själv frågan innan jag känner igen den. Den är i brunt skinn och tjock med hundratals sidor. Boken har jag noga läst igenom flera gånger under min uppväxt. Det gamla och historia har alltid fascinerat mig och den här boken handlar just om det. Den handlar om Revoltens historia.
"Det är den", viskar Cassandra tyst. Hennes ord är knappt mer än en utandning. Ava ser frågande ut men granskar ändå nyfiket boken. Djuren på gården tycks ha tystnad och lyssnar uppmärksamt. En sval vind går genom dalen och jag ser hur den får Cassandras hud att knottra medan hon med stora ögon ser på boken.
"Vad menar du?" frågar jag henne. Hur kan hon veta hur boken om Revoltens historia ser ut?
Cassandra ruskar på huvudet och iakttar boken som om den berättar en berättelse endast för henne. Med lätta händer smeker hon dess framsida.
"Liz...jag menar Alice brukade alltid läsa ur den här, men hon ville aldrig säga vad det var för något." Hon fortsätter att beskåda boken med stora ögon. Till slut släpper hon den med ett löfte om att snart ta upp den igen. Om Miss Lockwood kommer att vara här inom en vecka så kommer Cassandra ha sett till att läst ut den innan dess.
Nästa sak som kommer upp ur lådan får ett torrt skratt att slinka ur min mun. En påse med godis. Harry's sega kolor. Kolorna som Cassandra proppat i sig när hon sov i min lägenhet medan jag var borta. Jag minns tydligt att jag redan då omedvetet lagt på minnet att de tillhörde en av hennes favoriter. Tydligen har även Miss Lockwood gjort det.
Cassandras ögon lyser upp när hon får syn på påsen med de sega kolorna. Hennes hårda och skeptiska blick mjuknar och hon ser drömmande på godiset. Ava ser ivrig ut att få prova dem.
Det är som om Cassandra plötsligt vaknar upp och inser vem de är ifrån. Med samma hårda min igen släpper hon ner kolorna och tar upp en liten mörk sidenpåse med rött band ur lådan. Påsen är elegantare än den andra och förvirrar mig. Avas ögon tänds och hon lutar sig framåt för att inte missa minsta lilla rörelse. Långsamt drar Cassandra i det röda sidenbandet och öppnar den lilla svarta påsen. Ett klirrande ljud hör från den. Gruset knastrar när Ava makar sig närmare för att se vad som döljer sig där i. Själv står jag som förstenad kvar med fötterna fastklistrade i marken. Ur påsen drar Cassandra upp ett silvrigt smycke. Jag känner genast igen det. Jag har ett sådant, Alice har ett sådant och nu har även Cassandra ett sådant.
Smycket är ett halsband med Revoltens symbol hängande i kedjan. Rubinen i solen glänser och skimrar i solskenet. Ava ser på det med förtrollad blick. Jag hör papper som prasslar och ser hur Cassandra drar upp en liten papperslapp ur påsen. Med smycket i ena handen och pappret i det andra läser hon högt för oss alla.
"Kanske känner du igen halsbandet. Jag har ett likadant själv. Ja, det är Revoltens symbol men det fyller fler funktioner än så. Trycker du på rubinen i solens öga skickas ett direktmeddelande till närmaste högkvarter samt både min och Anthonys handdator ifall att du skulle vara i fara. Rubinen börjar även glöda när du närmar dig ett av Revoltens kvarter så att du alltid kan veta var du kan ta vägen. Se det som en gest i fred och vänskap. Tryck på rubinen och jag kommer på en gång."
På sätt och vis känns det bra att Miss Lockwood tänkt på Cassandras säkerhet och dessutom inkluderat mig i det hela. En dag kanske hon hamnar i fara och då räcker det inte med den träning jag har gett henne.
Cassandra ser stumt på halsbandet. Silvret glittrar i solen och den röda rubinen kastar ett rött sken över oss alla.
"Ska du inte ta på dig det?" frågar Ava. Rubinen återspeglas i hennes ögon och får de blå ögonen att lysa. Cassandra ser skeptiskt på halsbandet och tycks överväga alternativen. Jag står stilla kvar och låter henne fatta beslutet.
"Jag antar det", mumlar hon till slut. Ava klappar glatt händerna innan hon tar smycket ifrån henne och ber Cassandra att hålla undan sitt hår. Jag ser hur Ava knäpper halsbandet bakom Cassandras hals och följer Revoltens symbol med blicken när den landar på hennes bröstkorg. Mitt hjärta hoppar över ett hjärtslag. Med vinden som blåser bak hennes hår och Ava stående bredvid sig med stora ögon. Med halsbandet som hänger på sin plats runt hennes hals ser hon ut som en Ledare. Det är som om något nytt har tänts i hennes ögon. Elden har kommit till liv igen, men det är något mer. Något mer än beslutsamheten som hon har inom sig. Bredvid den brinnande beslutsamheten döljer sig ett mod. Ett mod av stål som håller utan att smälta i den brinnande elden.